Naturjulkalendern 2022: Stefan Oscarsson
Älg. Denna Vita skönhet har jag länge suktat efter att få se och plåta. Har gjort några försök i Värmland utan full framgång, men i början av september så lyckades det, trots att den där ståtliga tjuren uteblev… Bilden är tagen ca två timmar efter solnedgången, det kvarvarande ljuset på himlen i väster sätter en touch av ”backlight” på älgens huvud samt andedräkt. Ett ögonblick från bilen som jag för alltid kommer att minnas med välbehag!
I Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Stefan ”Oscar” Oscarsson började med djurintresse i unga år, där kräldjur och sedan fåglar kom att dominera skälen till utomhusvistelserna. Ganska snart kom kameran in i bilden och han har haft ett flertal utställningar, publiceringar i diverse tidskrifter, dagspress, böcker, info- och kursmaterial, utsmyckning av gardiner på en förskola, samt anlitats som föredragshållare i olika sammanhang. 2009 blev han invald i Naturfotograferna /N.
• Se fler av Stefans bilder på Facebook och på Fotosidan.
“Jag reser en hel del i tjänsten och då huvudsakligen med bil på grund av arbetets karaktär. Jag får se rätt mycket av landet, i synnerhet som jag hela tiden försöker välja mindre vägar (helst grusvägar om tiden och logistiken tillåter) som tar mig längs med lite mer naturskönare områden än vad normalt Europa-vägarna ”erbjuder”. Jag väljer dessa vägar i förhoppning om att hitta några trevliga motiv att fotografera.
Under 2022 har det kommit att bli ovanligt många tjänstemil kors och tvärs i landet, varför jag har försökt att kombinera dessa tjänsteresor ”maximalt” med min naturfotografering, givetvis utan att mina uppdrag blir lidande. Med tidiga morgnar respektive sena kvällar samt ”slarv med mathållningen”, så går det att vaska fram lite extra tid att stilla den naturfotografiska lystnaden med. En god portion tur förbättrar dock oddsen avsevärt, då de flesta tillfällena inte ger en enda bild. Men när så sker, så känns det extra bra!
Jag har här valt ut några bilder från dessa turer som får exemplifiera att det går att hitta naturmotiv och ta schyssta naturbilder från eller vid bilen utan några särskilda förberedelser eller planer annat än att välja lämpliga vägar och vara observant, uppmärksam. Allt enligt divisen ”ta tillfället i akt”! Visst, många äro de turer som inte givet en enda bild, men skam den som ger sig! Själv har jag lodjuret som det optimala fyndet, dito bild, i mina sinnen varje gång jag smyger längs ”mina” grusvägar…
Fördelen med att plåta från en bil, är att djur och fåglar sällan betraktar bilen som ett hot. Inget ont som inte för något gott med sig.”
Hökuggla. Klassisk art att spana efter på hyggen innan alltför mycket växtlighet har vuxit upp samt andra öppna ytor där det finns gott om utsiktsposter att spana ifrån. Denna vassa spanare hittade jag från en grusväg i Medelpad en tidig höstmorgon strax innan solen klev upp ovanför trädtopparna.
Sidensvans. Denna höst/vinter tycks rönnbärsförråden vara lite knappa, vilket skulle kunna vara förklaringen till att jag fann ett mindre sällskap om 4-5 ex födosöka på marken i blåbärs/lingonris i en tallskog i Hälsingland. Här var topografin till min fördel, då vägen/bilen befann sig lite lägre än markplanet där ’svansarna letade bär. Bilden ger känslan av att jag ligger ner på marken och plåtar, men faktum är att jag sitter i bilen och plåtar ut genom det öppna sidofönstret!
Räv. Alltid lika glädjande att få se en frisk räv med en yvig, tät och vacker päls som motvikt till de stackarna som drabbats av skabb… En sen hösteftermiddag i Medelpad.
Älg. Denna Vita skönhet har jag länge suktat efter att få se och plåta. Har gjort några försök i Värmland utan full framgång, men i början av september så lyckades det, trots att den där ståtliga tjuren uteblev… Bilden är tagen ca två timmar efter solnedgången, det kvarvarande ljuset på himlen i väster sätter en touch av ”backlight” på älgens huvud samt andedräkt. Ett ögonblick från bilen som jag för alltid kommer att minnas med välbehag!
Grön blombock. Tro’t eller ej, men med kikare kan man faktiskt hitta exempelvis långhorningar från bilen i sina födosök i diverse blommor som växer längs skogsvägarnas dikesrenar (innan den hysteriska ”städpatrullen” med sina slåttermaskiner drar fram och fullständigt mejar ner all växtlighet högre än 2,86 cm!!!). Denna krabat plåtade jag i mitten av juli en sen kväll på min färd upp till Kramfors.
