Naturjulkalendern 2022: Maria Thapper
Like a virus. Det var så jag döpte denna bild till årets SM i fotografi. Jag hade turen att få guld för denna i kategorin växter. Så lyckligt lottad med så många andra fantastiska bidrag. Denna är fotad endast 100 meter från mitt hem mitt i ett bostadsområde, precis vid en viadukt. Bara det bevisar att man inte måste resa världen över för att hitta nya spännande motiv.
I Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Redan som ung tonåring tyckte Maria om att fotografera. Hon märkte aldrig själv att både hennes pappa och farfar hade fotograferat, men kanske har det gått i arv. I tonåren svalnade intresset, men det skulle komma tillbaka med full kraft och bli en omtumlande hobby för henne.
Se fler av Marias bilder på hennes hemsida, Facebook och Instagram
“Som tonåring fotade jag mest mina vänner och turistmål och sedan kom vuxenlivet emellan och allt fokus gick till dotter och innebandy. Efter 10 år fick jag en korsbandsskada med komplikationer som gjorde att jag behövde hitta något annat att göra.
Blåvinge.
Min största passion är att fota macro. Denna blåvinge är fotad vid Hälleskogsbrännan. Ett område som drabbades av en stor skogsbrand 2014 men som nu håller på att återhämta sig.
Tog då upp fotograferandet igen och upptäckte en värld jag tidigare inte varit medveten om. Först fotade jag allt, verkligen allt! Jag fann lycka i att bara ta en promenad med kameran i handen och fota det jag såg. Jag hörde fåglarna starkare än innan och kände ett lugn jag inte haft tid att känna tidigare. Det blev en typ av meditation att ta kameran i handen och inte tänka på något annat än det jag hade omkring mig just i stunden.
Morgonens blå timme.
Denna bild är tagen på Knuthöjdsmossen en tidig morgon när jag var på väg över spångar för att hitta Smålom att fotografera. Blev tvungen att stanna till, byta objektiv och fånga denna underbara miljö.
Dessvärre, tävlingsmänniska som man är, övergick det tillslut till att börja jämföra sig med andra fotografer, jag ville ha bättre utrustning, få snyggare bilder och charmen att fota tappade lite av sin forna glans. Jag fotade i några år med högre press på mig själv och tillslut kände jag inte alls samma lycka att ta med kameran ut.
Like a virus.
Det var så jag döpte denna bild till årets SM i fotografi. Jag hade turen att få guld för denna i kategorin växter. Så lyckligt lottad med så många andra fantastiska bidrag. Denna är fotad endast 100 meter från mitt hem mitt i ett bostadsområde, precis vid en viadukt. Bara det bevisar att man inte måste resa världen över för att hitta nya spännande motiv.
Då tog jag en paus från allt utom macro. Macro som snabbt blev en passion när jag började fota som vuxen, trots att jag är livrädd för kryp, speciellt spindlar och fästingar. Jag är glad att ha den otroliga turen att vara väldigt vig, för när mina vänner och jag fotar macro ligger de och kryper i gräset eller står i någon buske medan jag försöker krångla mig i de mest obekväma positioner för att slippa riskera närkontakt av okänd insekt. Ändå älskar jag att fånga dem på bild! Har i år också börjat utveckla mitt macro-fotande med att fota växter och svampar. Annars blir macro-säsongen alldeles för kort, på det viset kan jag utnyttja hösten och ibland även vintern med snöflingor de dagar temperaturen och vädret är rätt.
En mäktig upplevelse.
Att vara fem meter ifrån en vild svensk björn är verkligen häftigt, även om man sitter i ett gömsle ute på vattnet. När den tittar mot det lilla huset du sitter i och du inser att de är väldigt simkunniga, då håller man andan, i alla fall gjorde jag det. Denna bild är tagen i skogarna i Hälsingland.
Jag börjar så smått hitta glädjen i att fota fåglar, däggdjur och landskap igen. Troligtvis tack vare årets resa till västkusten som öppnade ögonen för nya motiv. Nu fotar jag för mig själv igen, inte för att jämföra mig med någon och det är avkopplande att gå med kameran i handen och försvinna bort när ögonen söker nya motiv. Jag håller mig oftast runt Västmanland men åker längre när jag ska till gömslen. Annars är kameran given att få följa med på utlandssemestrar. Nästa blir till Teneriffa och vulkanen Teide.”
Örngömsle.
Det blir några turer till olika gömslen under vinterhalvåret. Denna dag hade jag otur och örnarna ville inte komma till pinnarna som var i närheten där jag satt. Så det fick bli att zooma in så gott det gick fota det som bjöds. Är glad att jag hann fånga maktkampen om pinnen.
