Naturjulkalendern 2022: Daniel Pettersson
Ljungblåvingen är en av Sveriges vanligaste fjärilar och ses framförallt under juli månad. Foto: Daniel Pettersson
I Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Daniel Pettersson är 32 år och bor utanför Stockholm. Han har ett allmänt naturintresse med inriktning på fågelskådning sedan barnsben. Som tonåring började han att fotografera fåglarna genom tubkikare, så kallad digiscoping, för att sedan avancera in i de digitala systemkamerornas värld. Idag har han fågelfotograferingen som ett starkt intresse vid sidan av arbetet och finner majoriteten av sina motiv omkring Stockholm, men gör också resor för att fotografera särskilda arter i olika miljöer.
Se fler av Daniels naturbilder på hans hemsida, Flickr eller Instagram.
“Med en mild vinter utan några större köldknäppar i Stockholmsområdet var det en relativt händelsefattig vinter fågelmässigt med få fotomöjligheter. Vinterns höjdare blev istället ett besök i Västerbotten där jag fann flera arter med specifika biotopkrav, som lavskrika, vitryggig hackspett, tretåig hackspett och gråspett. Den vitryggiga hackspetten är en mycket sällsynt art som tidigare funnits i flera områden i Mellansverige men som försvunnit från nästan samtliga platser. Därför var det väldigt roligt att ett par individer dök upp på ett par platser I Sverige längs Bottenviken för ett par år sedan. Efter att ha sett den flyktigt i Dalsland 2007 var det fantastiskt att åter kunna njuta av flera individer födosökande på nära håll i en för arten typisk sumpig lövskog.
Vitryggig hackspett, en födosökande hane.
I mitten av mars åkte jag med två vänner ned till Vargön i Västergötland för att göra ett rejält försök att ta bilder på en rubinnäktergal som lockat tusentals människor från hela Sverige under vintern. Det var den andra individen som någonsin setts i Sverige av denna ikoniska art, som måste fågelskådare vuxit upp med att drömma om att en dag få se i Sverige. Vi lyckades efter att antal timmars väntande i kylan att få den att posera i ett vackert eftermiddagsljus och reste hem med ett gäng unika bilder och starka minnen på näthinnan att bära med oss för resten av livet.
Rubinnäktergalen i Vargön, med eftermiddagssol i bakgrunden.
Efter att ha introducerats till dagfjärilar på Gotland under sommaren 2021 av min vän Tomas Lundquist så hade jag studerat fälthandböcker och pluggat på tidigare års observationer under vintern. Våren var mild och redan i mitten på mars kunde jag fotografera den första dagfjärilen för året – en vacker och relativt sällsynt videfuks, som uppträdde invasionsartat i Sverige under 2021 och därför hade många individer framgångsrikt övervintrat i Sverige. Successivt under våren så varvades fågelupplevelserna med observationer av dagfjärilar vilket visade sig vara en perfekt kombination då jag oftast fotograferar fåglar i mulet väder eller i lågt stående sol, då fjärilarna inte är så lätta av hitta. Under försommaren hade jag planerat att vid specifika datum leta efter ett antal dagfjärilsarter som jag bestämt mig att fokusera på, de flesta mycket sällsynta i Sverige med enbart ett fåtal populationer.
Fetörtsblåvinge, en fjäril med mycket specifika biotopkrav som är en av vårens tidigaste fjärilar och mycket sällsynt i Sverige.
Inom en drygt timmes avstånd hemifrån hade jag siktat in mig på ett par arter med väldigt strikta biotopkrav och en kort flygperiod, alltså den tid de lever som vuxna fjärilar, s.k. imago, då de letar efter en partner att para sig med för att lägga ägg på en eller flera specifika värdväxter. Med noggrann planering så lyckades jag faktiskt att få fina bilder på samtliga arter som jag gav mig ut för att fotografera, där ”kronjuvelerna” blev fetörtsblåvinge, mnemosynefjäril, asknätfjäril, aspskimmerfjäril och skuggpärlemorfjäril som alla fotograferades i Stockholms län. Det har varit otroligt roligt att bredda min naturkunskap till dagfjärilar och jag ser oerhört mycket fram emot att möta dem igen i vår. Att fotografera fjärilar är en stor kontrast till att fotografer fåglar. Fjärilarna oftast ger ett större utrymme för att komponera och laborera med ljus och bakgrunder, med en betydligt lättare ryggsäck och de kräver sällan särskilt stora förberedelser.
Mnemosynefjärilen är en av Sverige mest sällsynta fjärilar som är starkt hotad. Den kräver halvöppna betesmarker som inte betas under försommaren för av klara sig, en bristvara i dagens jordbruksmiljöer.
I augusti byttes makrolinsen successivt ut emot teleobjektivet igen och jag fokuserade framförallt på olika vadare längs Ölands och Skånes kuster, där mängder av unga vadare som kläckts under sommaren på den ryska tundran rastar under sin flytt söderut mot Afrikas kuster. Under hösten var jag hemma i Stockholm och fotograferade lokalt, där bland annat varfågel, snatterand och den lokala kändisen nötkråka varvades med ett par besök hos en kamskrake, en amerikansk dykand, som gästade Tyresö utanför Stockholm.
Ljungblåvingen är en av Sveriges vanligaste fjärilar och ses framförallt under juli månad.
Vill du se fler av mina bilder, så kan du besöka min hemsida, Flickr eller Instagram, där jag publicerat bilder på alla de möten jag nämnt i texten ovan. Med detta vill jag önska er en god jul och ett gott nytt naturår 2023.”
