Naturjulkalendern 2022: Daniel Nordgren

I Naturjulkalendern 2022 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Daniel Nordgren är en naturfotograf och naturfotoguide från Umeå. Han fotar nästan uteslutande i den norrländska naturen, från fjäll till kust. Som motiv blir det främst däggdjur nu för tiden och han gillar den dokumentära stilen, de nära mötena och att visa upp det vi har nära inpå och som är värt att bevara.

Se fler av Daniels naturbilder på Facebook och Instagram

“För mig började fotoåret 2022 med en oväntat lång period av bristande inspiration. Men detta till trots så blev det iallafall en del bilder under början av året till ett pågående projekt jag jobbat med ett tag. I takt med att vårvintern sedan gjorde sitt intåg återfann sig även lusten att fotografera igen allt mer. En allt som oftast intensiv tid i naturen stod för dörren.

I slutet av mars hade jag under ett par minnesvärda dagar möjlighet att följa lavskrikornas parbildning och parningsritualer i Västerbottens inland. Ett beteende, närmast att likna vid ett intensivt samtal, jag aldrig tidigare haft möjlighet att följa så ingående. Intressant om än lite påfrestande då det inte var många tysta stunder. Raka motsatsen mot den undanskymda tillvaro som sedan väntar under den kommande häckningstiden då de blir näst intill osynliga.

I lavskrikornas skogsområde huserar även pärlugglan som förgyller skymningarna med sitt trivsamma spel. Under våren bjöds också på ett fint fotoläge vilket inte händer allt för ofta när det gäller just pärluggla. Lyckades ta mig fram genom nästan den nästan midjehöga snö som fortfarande låg kvar och hitta en lucka i den gamla granen där den satt väl kamouflerad just intill stammen. Slumpens skörd men ibland ska man ha lite tur också.

April månad avslutades som vanligt med orrspel. Jag återkommer årligen till orrmyren och tycker att det är en verklig höjdpunkt. Det är en speciell känsla när landskapet fullkomligt vibrerar av orrens karaktäristiska spel och man ligger i gömslet och hör dem slå ner på myren utanför. Det intensiva spelet ger ju också mycket att jobba med ur ett fotografiskt perspektiv vilket ju är trevligt och ofta kommer man hem med välfyllda minneskort. En iakttagelse från årets spel var dock att det avvek lite mot det normala, något som jag hört fler vittna om också från olika delar av landet.

Från maj och framåt under resten av året handlade det mesta om mård. Ett projekt jag jobbat med under tre års tid och som verkligen börjat ge utdelning i år. Det är främst så här jag gillar att jobba med fotandet, att ha möjlighet att följa en art och enskilda individer under en längre tid och lära sig artens beteenden och individers personligheter. Oftast är det hanen i reviret som är aktiv vid gömslet som jag har på stugtomten men även honan är en flitig besökare och under sommaren brukar hon också ta med sig årets kull med ungar dit. Så även i år.

Otaliga timmar har spenderats med eller i väntan på mårdarna under året, men det har varit värt varje sekund för att få sitta och studera de här djuren som man så sällan ser annars. Och som bonus har ju även andra arter förgyllt tillvaron i gömslet så som räv, rådjur, älg, sparvuggla, hornuggla, pärluggla, ekorre och spillkråka. Men den största bonusen av de alla är järpen, min favorit bland skogshönsen. Under någon veckas tid under våren spelade den frekvent framför gömslet och bjöd på många fina fotostunder. En fågel som verkligen tar i så den ser ut att spricka när den sjunger.

Utöver själva fotograferandet har det även hunnits med ett par bildvisningar under året vilket alltid är roligt. Så sammantaget blev 2022 ett fint fotoår ute i naturen trots en trög start och nu ser jag fram emot ett minst lika bra 2023.”