I Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Thomas Jågas är biolog och naturfotograf och arbetar till vardags som kommunbiolog i Falun. Fotografering började han med på 80-talet som ung ornitolog. Då var det kameran som fick följa med på fågelskådarturer, främst i trakterna kring Orsa i Dalarna. Numer är det kameran som styr turerna till Dalarnas skogar och fjälltrakter även om fåglar fortfarande är ett av huvudmålen för hans fotografering. Medlem i föreningen Naturfotograferna.
• Se fler av Thomas Jågas bilder på Facebook och Instagram.
”De sista två åren har varit en prövning för oss alla på många sätt och vis. För mig som framför allt fotograferar i mina hemtrakter har plåtandet inte påverkats så mycket, den bästa distanseringen är ju att ta sig själv ut i skogen! Men visst har det varit tydligt att fler har tänkt samma sak för så många besökare i fina naturområden och naturreservat som det varit sedan pandemins utbrott har det nog aldrig varit!
Fotoåret började med några rejält kylslagna dagar i norra Dalarnas fjällnära skogar. Min favorittid på året för fotografering med lågt stående sol och magiska ljusspel att arbeta med. Inte minst möjligheten att blanda kalla och varma nyanser är extra spännande. Norra Dalarna är den del av skandinaviska halvön som har det mest kontinentala klimatet, här är det längst till hav åt både öst och väst. Följden blir kalla vintrar och förhållandevis varma somrar. Min känsla är dock att efter ha vistats häruppe i cirka 20 år att både somrarna och vintrarna blir mildare. Vinterperioder med drygt minus 30 grader blir färre och färre är min känsla och det blir allt lättare att bada i fjällsjöarna för en som gärna inte hoppar i plurret under plus 20 grader… Men några bilder med riktig vinterstämning blev det i alla fall då det var drygt 20 grader kallt ett par dagar. Bilden visar en talltita som välkomnar solen en frostig morgon vid nyårstid.
Tjäderleken är alltid årets höjdpunkt och i år lyckades jag till slut hitta en lek i fjällnära skog som jag gjort vissa försök vid tidigare utan att få till det. Jag insåg även att snö underlättar sökandet efter huvudtuppens plats för när jag hittade den lilla kullen var den full med både fjädrar, spår och spillning från mängder med höns. Att fotografera tjäderlek i snö i södra Dalarna är i princip ett minne blott, snön har oftast försvunnit när väl hönveckan infaller. Tyvärr var jag lite sen upp till de fjällnära skogarna efter att ha legat på en annan lek i Faluskogarna och spelet var på upphällningen när jag fann stortuppen. Men nu vet jag inför säsongen 2022 var jag ska börja leta!
Tillgången på gnagare har de senaste åren varit sådär i södra Dalarna vilket har gjort att ugglehäckningarna har varit rätt få. Hösten 2020 var det på gång igen med mycket gnagare och nattetid såg man dem lite överallt springa över vägarna. Så förhoppningarna var höga inför våren 2021…. Tyvärr blev det som vanligt och gnagarna försvann till stor del under vintern vilket gjorde att många ugglor förmodligen hoppade över häckningen. Min vän Hans Ersson hade dock turen att springa på en kull slagugglor inte långt hemifrån så under ett par kvällar hann vi följa dem i det härliga sommarkvällsljuset.
Runt midsommar blommar nattviolerna för fullt och vid en tur 2020 för att fotografera nattvioler till ett av mina projekt fick jag följa tallsvärmare som i sommarnatten flög från blomma till blomma för att suga nektar! En snudd på magisk upplevelse och inte minst en grymt spännande fotografisk utmaning. Även i år gjorde jag en del försök. Svärmarna kommer fram efter solens nedgång så det är skumt i skogen vilket gör det extra utmanande. Det gäller att lyckas fånga dem när de står still och ryttlar som små kolobris samtidigt som de suger nektar. Min ambition är att inte använda blixt eller bara använda blixt utan att sommarnattskänslan försvinner. Blixtbilder ger oftast ett stelt uttryck och här finns det nog en hel del för mig att både lära och utveckla. Bilden visar ett av mina första blixtförsök. Fortsättning följer 2022.
Nu har vinter börjat sitt återtåg i norra Dalarna. Vid all helgonahelgen låg snön på fjälltopparna till fjällriporna glädje. Utan snö är den vita fjäderdräkten inte till någon nytta utan snarare en belastning. Vita ripor mot barmarken på fjället missar knappast jaktfalken eller kungsörnen! Men deras förtröstan i kamouflaget gör att de ibland är möjliga att smyga sig nära. Jag fick möjligheten att krypandes och ålandes komma några fjällripshönor in på bra fotohåll. Även om det inte är någon ovanlig fågel så är det ändå ett spänningsmoment i att lyckas närma sig utan att skrämma. Det blir nog fler turer i vinter upp till fjällriprna!”
