Naturjulkalendern 2021: Peder Winding

I Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Peder Winding är biologstudent och konstnär verksam i Göteborg. Intresset för naturen har funnits med sedan barnsben och utvecklades i tioårsåldern till ett hängivet fågelintresse vilket på senare år breddats till att omfatta det mesta som kommer i hans väg.  Fotograferandet har sitt ursprung i försöken att dokumentera fågelfynd, vilket kan synas i bildskapandet än idag. Fotografierna utgör dokumentation, men också en tacksam bakgrund för att berätta och folkbilda om naturen.

Se fler av Peders bilder på Instagram-kontona @slottsskogen365 och @pederwinding.

“Corona-pandemin har för många inneburit en omställning, där betydelsen av naturen nära hemmet hamnat i fokus. För min del har den vardagliga närnaturen alltid varit minst lika viktig som de längre utflykterna till mer fjärran natur. Sedan några år tillbaka bor jag precis intill Slottsskogen, en stor stadspark i Göteborg. Parken rymmer såväl sterila gräsmattor som gamla grova ekar, ljunghed, dammar och bokskog. För att dela med mig av mina bilder och uppmärksamma parkens naturvärden skapade jag i år ett instagram-konto där jag varje dag delade bild och text om en art från Slottsskogen. Artmångfalden i Slottsskogen är stor och att hitta tillräckligt med arter var ingen större utmaning. Att skapa intressant och varierat bildmaterial och dito texter var desto svårare. I somras fick därför projektet ta en behövlig paus samtidigt som mitt ständiga utforskande och fotograferande av Slottsskogen fortsatte i precis samma takt. Nu i december kunde jag äntligen återuppta projektet och publicerar dagligen en art från Slottsskogen, vilket fortsätter under nästkommande år. Jag har många arter att berätta om och ännu fler bilder att visa. Nedan är några nedslag bland årets bilder.

På mina dagliga promenader i parken kan jag aldrig låta bli att på ett eller annat sätt zooma in. Vända på någon liggande trädstam, rota runt bland löv och ris på marken eller kolla i barkspringor. I det lilla händer mycket som går de flesta människor förbi. En favoritgrupp är klothoppstjärtarna: millimeterstora rätt långsamma djur, ofta med distinkt och vacker teckning. På bilden Dicyrtomina ornata – en mycket vanlig art som under vinterhalvåret hittas överallt där det finns någon form av organiskt material.

Rörhönan är något av en karaktärsart i Slottsskogen – arten häckar i de flesta av parkens dammar och paren får inte sällan ut två kullar. Ofta trampar de runt helt orädda uppe på gräsmattorna med sina stora gröna fötter. Vintertid är rörhönorna något färre, en del fåglar flyttar, men de som finns är väldigt ivriga så fort någon matar vid dammarna. I mitten av februari kom en ur Göteborgs-perspektiv rejäl omgång snöande och jag kunde inte låta bli att försöka få lite bilder på rörhönorna i snövädret. Jag låg länge i snön för att få kul vinklar på rörhönorna som sprang runt mig, men fick stå ut med närgångna hundar och flera frågor om allt var bra med mig. Snön däremot låg inte kvar länge och bara någon dag senare fanns inte många spår av det ymniga snöandet. 

Det mesta i mitt fotograferande är ett form av dokumenterande – mer eller mindre kreativt, men fortfarande en dokumentation av något slags utforskande. Det kan mycket väl vara ett planerat utforskande, men allt större del av mina bilder uppkommer nu spontant. Fåglar, insekter, svampar, örter, lavar, mossor – fotandet kommer av bara farten. Träd är däremot något som fotomässigt kan gå mig förbi, åtminstone i ett porträtterande och dokumenterade syfte. Detta till trots att exempelvis upplevelsen av en spirande bokskog i början av maj kan vara bland det häftigaste naturen har att erbjuda. Solljuset som strålar igenom de skira gröna bladen är närmast sakralt. 

Göteborg är likt de flesta städer i ständig expansion med konstanta byggprojekt runtom i staden. En ombyggnad av infrastrukturen runt Linnéplatsen, en hårt trafikerad bil-, buss- och spårvagns-knytpunkt vid Slottsskogens nordöstra hörn, krävde att en inventering av lavar gjordes i området för att kunna planera byggnationen. Inventeringen gjordes i början av året och flera skyddsvärda, ovanliga och rödlistade lavar hittades – något den kommande exploateringen behöver förhålla sig till. En av lavarna som upptäcktes var den sydliga blekspiken, en två millimeter hög knappnålslav som växer på ädellövträd och är upptagen på rödlistan som starkt hotad. I Slottsskogen hittades arten på en halvgrov skogsalm precis intill Linnéplatsen. Det spännande med den sydliga blekspiken är att den på senare år upptäckts på allt fler träd runtom i Göteborg och tycks sprida sig på ett sätt som tidigare ej setts. Det är kanske tidigt att dra några större slutsatser, men troligen har minskade luftföroreningar gjort att arten nu lyckas etablera sig på allt fler ställen.

[Ädelguldbagge]

En dag i mitten av april besökte jag en lokal jamaicansk restaurang för att äta lunch ihop med min dotter. Efter att ha avnjutit ett gott mål mat på uteserveringen kom personalen ut och frågade om jag hade koll på skalbaggar eftersom jag hade kikare runt halsen. Vi fick gå in på restaurangen där en ädelguldbagge piggt kröp runt på glasrutan – otroligt otippat! De senaste veckorna hade flera baggar dykt uppe inne på restaurangen och snart kunde ursprunget till baggarna lokaliseras: en grov ihålig ekgren i deras inredning. Ägarna hade tydligen hittat grenen i Slottsskogen under vintern och spikat upp den på restaurangen. Ädelguldbagge är en ovanlig och rödlistad art som lever i mulmen på ekar och flyger normalt många veckor senare när det finns gott om blommor att födosöka på. Jag tog med mig guldbaggen till Slottsskogen för att släppa ut den där, även om överlevnadschanserna säkerligen var minimala.”