Naturjulkalendern 2021: Daniel Stenberg

I Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Daniel Stenberg har fotograferat sedan 1985 och blev 2011 invald i föreningen Naturfotograferna /N. Daniel har som fåglar som specialitet, men har breddat sina motivval till att fota andra djur, detaljer och mönster i naturen samt bilder som kan sorteras under kategorin ”nature art”.

Fler av Daniels bilder kan ses på Instagram: @danielstenbergphotography

“2021 kommer av flera olika anledningar gå till historien som ett av mina minst produktiva naturfotoår någonsin. Främst har jag haft en sviktande inspiration i mitt fotografiska skapande, där jag varken haft några specifika projekt eller mål att arbeta emot. 

Året som varit har dock inte varit utan starka naturupplevelser och nu när det är dags att summera så kröns det av en dag i slutet av mars då jag inom loppet av några timmar hade turen att stöta på både utter och lodjur endast några hundra meter från det torp vi hyr i uppländska Roslagen. Synd bara att det aldrig blev ett fotoläge på djuren – men minnet av den dagen är fortfarande lika tydlig som den var då. 

Dåligt med fotoinspiration är förstås inget nytt, för mig är det är något som kommer och går och vissa år är bättre än andra. Situationen i samhället har självklart gjort sitt, men mitt dagliga arbete och andra åtaganden i livet tar också sin tid. Men faktum är att jag nu börjar få tillbaka den känsla för fotograferandet jag hade för några år sedan och har därför stakat ut några framtida fotoprojekt och bildidéer som jag kommer sysselsätta mig med under 2022. Ser med glädje fram emot vad som kommer komma ur detta, men det kanske jag får möjlighet att dela med mig av vid ett annat tillfälle. 

Här nedan kan ni se och läsa om några favoritbilder från det gånga året.

Årets första köldperiod med isbildning och snöfall är ofta en bra kombination för ett besök vid Råstasjön i Solna strax utanför centrala Stockholm. Denna plats är nu för tiden en klassiker för naturfotointresserade personer och många bilder blir varje år tagna på de övervintrande gråhägrarna, som gjort platsen så känd. 

Min favoritbild från detta tillfälle blev dock en kråka som flög ut och satte sig i snön en bit ut på isen. Genom att överexponera bilden i kameran bländades snön ut och blev vit, helt i kontrast med den mörkt färgade kråkan. Personligen älskar jag sådana här relativt enkla och kontrastrika bilder med en för ögat något mer utmanande komposition.

Att spendera en vecka i maj på ögruppen Utklippan i sydöstra Blekinge betyder att man har stor möjlighet att komma i nära kontakt med ett av vår faunas sällsyntaste djur, den grönfläckiga paddan. De är oftast nattaktiva och kommer inte fram förrän vi ska sova som bäst, men när deras lekvatten blivit tillräckligt varmt kan de ibland även vara aktiva i fullt dagsljus. 

I år bjöd vårt besök på ett sådant tillfälle, där det under en dag var minst 30 aktiva paddor som delade på ett hällkar om 3×2 meter. Fullt dagsljus och foto är en kombination som jag oftast undviker då ljuset är för skarpt och kontrasterna för stora. Jag satte mig ner på en av de närliggande klipporna och betraktade hällkaret en stund, försökte hitta en bra angreppsvinkel för intressanta bilder och upptäckte efter ett tag en del av gölen som var lugnare och något mörkare. Jag ställde ner exponeringen några steg för att få vattnet i bilden att bli ännu mörkare och när en padda tillslut simmade in i det aktuella området och stannade till blev denna bild till. 

Sen kväll i juni och fortfarande ljust en lång stund efter solens nedgång. Längre bort hörs taltrastens upprepande sång och gökens galande. Morkullan drar över skogsbrynet och från vassviken några hundra meter bort tutar rördrommen i sin tomma glasflaska. På promenad med kamera och kikare utmed grusvägen precis nedanför vårt torp i Roslagen, detta är min favorittid på året. 

Plötsligt hoppar ett rådjur upp framför mig, skrämd av mig från dess lunga betande. Den hoppar elegant och utsträckt iväg som bara rådjur kan och jag har som tur är redan förberett kameran på det skumma ljuset. Lyckligtvis biter autofokusen i det skumma ljuset och jag får med mig denna bild hem som grädde på moset. 

Att få möjligheten att hyra ett torp har gjort att mycket av min lediga tid har spenderats där. Det har ordnats med köksträdgård, rabattplanteringar för pollinatörer och annat som hör ett torp till, inte minst fågelholksbyggande. Tornseglare, starar och mesar / svartvit flugsnappare har fått nya möjligheter till boende. Så har även områdets göktytor, men istället för att välja sin egen holk valde ett av paren att vräka det par talgoxe som tagit en av de mindre holkarna i anspråk, mer eller mindre utanför vår ytterdörr. 

Göktytan är på många sätt en fascinerande fågel och jag hade svårt att inte nyttja den närhet jag fick i och med deras val av boplats. Denna bild blev till då en av föräldrafåglarna kom för att mata ungarna med munhålan full av artens specialitet – myrägg. Genom manuell fokus på holkens ingångshål och en bländare som var tillräcklig för att täcka för skärpedjupet lyckades jag att få till några skarpa bilder. 

Ibland kommer möjligheten att komma väldigt nära de djur vi vill fotografera. Under årets besök på Utklippan kom ett sådant tillfälle, då jag upptäckte denna yngre gråsäl som vilade upp sig på en klipphäll i vattenbrynet. Genom att försiktigt närma mig steg för steg kunde jag tillslut komma väldigt nära och få en hel del olika bilder. 

Denna kom att bli en favorit i bildserien på denna säl, då jag gärna använder starka kompositioner med både linjer och mönster i mina bilder. Jag valde dessutom att konvertera bilden till svartvitt i efterarbetet för att förstärka bildens grafiska uttryck.”