I Naturjulkalendern 2021 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Daniel Pettersson är uppväxt med ett allmänt naturintresse med inriktning på fågelskådning sedan barnsben. Som tonåring började han att fotografera fåglarna genom tubkikare, så kallad digiscoping, för att sedan avancera in i de digitala systemkamerornas värld. Idag har han fågelfotograferingen som ett starkt intresse vid sidan av arbetet och finner majoriteten av sina motiv omkring Stockholm, men gör också resor för att fotografera särskilda arter i olika miljöer.
• Daniels bilder hittas på danielpettersson.com och på Instagram: @danielpetterssonphoto.
“Mitt fotoår 2021 kännetecknas framförallt av den tekniska revolution som skett med inträdet av de spegellösa systemkamerorna och den helt banbrytande artificiella intelligens de fört med sig. I mitt fall så införskaffade jag Canon R5 i slutet av 2020, vilket öppnade upp möjligheter att ta bilder som tidigare varit otroligt svåra att ta, tack vare ny teknik som identifierar fågeln och därmed placerar skärpan på fågelns öga i de flesta situationer.
Precis som de flesta har jag hållit mig inom Sverige och alla mina fågelbilder i år har tagits mellan Skåne i söder och Jämtland i norr. Mitt fokus har därför legat på att förbättra mina bilder på ett antal svenska arter, genom att utnyttja den nya tekniken som tillåtit mig att ta fler skarpa bilder, både i svagt ljus och i fartfyllda situationer.
Mitt första bidrag är ett typexempel på hur den nya tekniken möjliggör nya perspektiv. Jag bor bara en dryg kilometer från Råstasjön i Solna, som på vintern mest är kände för sina övervintrande hägrar. Men där finns också fler arter som under årets kallaste period söker sig till öppet vatten och låter sig matas av förbipasserande. Jag noterade att en vigg, som stannade hela vintern i den öppna vaken i sjöns sydvästra hörn, var väldigt orädd och tog därför tillfället till akt att försöka fotografera den med vidvinkellins. Med hjälp av den nya eye tracking-tekniken i kameran och eftersom den vinklade skärmen på en spegellös kamera fungerar likadant som en sökare så kunde jag hålla kameran precis ovanför vattenytan i huvudhöjd med viggen, titta på den vinklade skärmen och låta kameran sköta autofokusen själv, på ett sätt som inte var möjligt tidigare.
Mitt andra bidrag är tagen vid samma sjö, tre månader senare. En sen aprilkväll med lågt stående sol, tusentals skrattmåsar och ett svagt motljus genom en mörk fond skapade ett väldigt grafiskt uttryck. Återigen hjälpte den nya tekniken till att frysa ögonblicket med den igenkännande tekniken och de fina ISO-egenskaperna, som möjliggjorde korta slutartider trots det svaga ljuset.
Min tredje bild är tagen i maj, och föreställer en myrspov som förflyttade sig från en sandrevel till en annan. Myrspovarna rastar årligen i Skåne innan de fortsätter sin färd norrut mot den ryska tundran. Återigen var eye tracking-tekniken en nyckel till genomförandet.
Även min fjärde bild föreställer en vadare, men denna gång en ung sandlöpare rastandes utanför Ängelholm på sin första flyttning från den sibiriska tundran till västafrikas sandstränder. Jag valde att försöka fånga dessa snabbt springande småvadare i motljuset liggandes i sanden. Återigen möjliggjorde tekniken att jag kunde följa fågeln på ett klart bättre sätt än tidigare försök, vilket gav denna motljusbild med en diffus förgrund och de små sandkornen som flög runt den unga sandlöparens frenetiskt snabba löpsteg.
Med denna något teknikorienterade text hoppas jag att jag kan inspirera er att utforska alla de möjligheter som kommer med den nya tekniken, som öppnar nya möjligheter för oss som älskar att ta oss ut i naturen med kameran och fotografera djur och natur. Lycka till där ute!”
