Naturjulkalendern 2020: Linus Olofsson
Lappuggla i snöfall Till min besvikelse fick Västmanland knappt någon snö alls i vintras. Under några korta perioder låg det lite vitt på marken, men det var mestadels grått och slaskigt. Därför blev jag väldigt glad när jag en dag i februari fick både lappuggla och snöfall i sökaren – samtidigt! För att framhäva de stora snöflingorna som yrde omkring i vinden väntade jag till ugglan satte sig framför en mörk bakgrund; sedan var det bara att knäppa av en bild och känna sig lycklig.
I Naturjulkalendern 2020 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Linus Olofsson är 17 år gammal. Han har varit intresserad av foto i över fyra år och det var två år sedan hans “ögon öppnades för fåglar”. Han bor i Skultuna, som är en liten ort belägen norr om Västerås. “Skogarna kring mitt hem spenderar jag mycket tid i, och det är här en stor del av mina bilder är tagna”.
• Se fler av Linus bilder på Facebook och Instagram.
“Blickar jag tillbaka är 2020 det första året som jag helhjärtat har ägnat åt fågelfotografering, vilket i min mening syns på bilderna jag har tagit. För ett par år sedan var det spännande bara att lyckas få med en fågel på bild, men på senaste tiden har komposition, ljus och miljön kring motivet blivit allt mer viktigt.
Året fick en god start, då jag i januari utsågs till andrapristagare i tävlingskategorin ”Young Nordic Nature Photographer of the Year” hos NNPC. Därefter har jag fotat mycket på hemmaplan, men också varit iväg till Åland i några veckor.”
Lappuggla i snöfall
Till min besvikelse fick Västmanland knappt någon snö alls i vintras. Under några korta perioder låg det lite vitt på marken, men det var mestadels grått och slaskigt. Därför blev jag väldigt glad när jag en dag i februari fick både lappuggla och snöfall i sökaren – samtidigt! För att framhäva de stora snöflingorna som yrde omkring i vinden väntade jag till ugglan satte sig framför en mörk bakgrund; sedan var det bara att knäppa av en bild och känna sig lycklig.
Strömstare
Många beskriver strömstaren som en ganska lustig och udda fågel, vilket jag bara kan hålla med om. Att se när den står vid vattenkanten, för att plötsligt hoppa ned i det strömmande vattnet, likt en stenbumling som plumsar i en sjö, är rätt så underhållande. Det är däremot inte den lättaste fågeln att komma nära, framförallt på grund av att dess naturliga livsmiljö är livliga och ofta svårtillgängliga forsar. En dag i mars lyckades jag dock kravla mig fram längs vattnet utan att skrämma iväg en strömstare som så fint poserade på en sten mitt i strömmen. Några solbelysta stenblock gav den varma, gula bakgrunden.
Lappuggla bland mossa
Höjdpunkten under det gångna året är tveklöst några dagar i juni då jag fick möjligheten att fota ett lappugglepar med två ungar. Innan ungarna hade lärt sig att använda sina vingar ordentligt satt de väldigt lågt – ibland nästan vid marken. En eftermiddag träffade jag på den ena ungen, sittandes uppepå en mossig sten. Den var väldigt svårupptäckt på håll och kikade nyfiket över kanten på stenen när jag gick lite närmare. Jag hade tur som fick några bilder då, för bara någon dag senare hade båda ungarna tagit sig upp högt upp i träden, där de tidvis gjorde små skutt mellan grenarna. Det var häftigt att få följa dessa fåglar under sina första dagar utanför boet.
Större strandpipare i motljus
Varje sommar åker jag och min familj till Åland, där vi tillbringar ett par veckor med husvagn. Jag har alltid gillat havet, men det blev plötsligt ännu mer intressant fågelintresset började. Flera av de fåglar man ser vid kusten hör inte direkt till vanligheterna i Västeråstrakten – däribland den större strandpiparen. En kväll när solnedgången närmade sig la jag mig på en berghäll med kameran redo. Ett par strandpipare födosökte längs vattnet och var på väg åt mitt håll. Till slut stod en av dem bara några meter från mig, med den brandgula himlen bakom sig. Genom att exponera för den ljusa bakgrunden fick jag en tydlig silhuett av fågeln.
Lavskrika i motljus
Under höstlovet åkte jag till Kittan, som är en välbesökt fågelmatning i Gästrikland, i hopp om att få se min första lavskrika i verkligheten. Väl framme dröjde det inte länge innan ett par stycken dök upp bland trädtopparna, för att sedan komma ned och glufsa i sig falukorvsskivorna som jag hade lagt ut åt dem. Att få se dessa karismatiska fåglar landa på en gren bara en armlängd ifrån mig var en underbar upplevelse. Just den dagen jag var där ville solen inte riktigt visa sig, men under några minuter kastade en solglimt lite ljus på en av fåglarna. Jag underexponerade kraftigt i kameran för att bara få med konturerna av den bakbelysta lavskrikan.
