Naturjulkalendern 2020: Jonas Classon

I Naturjulkalendern 2020 presenteras varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.

Fågelfotografen och Canon-ambassadören Jonas Classon har vunnit flera internationella priser för sina bilder. Det senaste året har han uppmärksammats av bland annat brittiska The Times, Natural History Museum i London och den prestigefyllda tävlingen Wildlife Photographer of the Year, där han också prisats. Han vann nyligen förstapris i kategorin ’’djur i miljö’’ i  Siena International Photo Awards, en av världens största fototävlingar. Han är även bokaktuell med den personliga fågelskildringen ’’Svart album’’.

• Se mer av Jonas på jonasclasson.se eller instagram

“Året började med en expedition i Indiens våtmarker. Närmare bestämt i Keoladeo Ghana National Park, som jag vill påstå är en av världens främsta platser för fågelfotografering.

Att fotografera fåglar här är dessutom ganska enkelt. En lång grusväg löper rakt igenom reservatet och omges av vackra träskmarker med mängder av fåglar.
Här behövs inga gömslen. Tack vare att man förbjudit jakt i parken och istället satsat på naturturism är fåglarna vana vid oss människor. Särkilt nu när ingen skjuter på dem – annat än med kameror. Lokala guider har stenkoll på vad som gömmer sig i buskarna och kan vara till stor hjälp. Indiens välkända solnedgångar bidrar också till fina bilder.

Nästa expedition bar till Islas Malvinas – Falklandsöarna. En drömdestination som toppade mina förväntningar med grädde och sylt. Dramatiska landskap och inte en människa i sikte. Vita stränder fyllda av pingviner så långt ögat kunde nå. Vad mer kan man säga om den platsen.. Jo, ljuset är fantastiskt. Det kunde hagla på tvären och blåsa storm för att minuten senare bli till rena rama Bahamas. Typiskt fjällväder.
Sitter man bara still här tillräckligt länge kan dessutom fåglarna ibland komma så nära som på några decimeter.

Jag kom med nöd och näppe hem från Argentina 16 mars i år innan världen stängde ned. Mina utlandsuppdrag, föreläsningar, utställningar och workshops blev därmed också uppskjutna till framtiden. 

Pandemin gav mig dock ett hålrum i kalendern att slutföra mitt bokprojekt ’’Svart album’’ vilket jag är tacksam för. Det är en personlig bok, där jag porträtterat fåglar på samma sätt som jag gjorde under en svår sjukdomstid, vacker upplysta – omgivna av mörker.

Det har blivit några utflykter hemmavid också. Tysslingen på våren är en fantastisk plats där tusentals sångsvanar rastar under några intensiva vårveckor. Här har jag ’’uppkörning’’ varje år, för att se om jag utvecklas under året.
Det är genom mina bilder från just Tysslingen som jag följer min utvecklingskurva över tid. Det finns en styrka i att återkomma till en plats där förutsättningarna på sätt och vis är dem samma år efter år. Då ges utrymme till att pröva nya idéer och utveckla sitt fotograferande.

Jag är tacksam över att ha så många fina fågelområden nära hemmet. Tysslingen, Kilsbergen, Kvismaren, Oset och Rynningeviken för att nämna några. Det blev extra påtagligt när pandemin tvingade oss att stanna hemma i år. De exotiska paradisen i fjärran och möjligheten jag fått att utforska de platserna är jag mycket tacksam för. Det har dock gjort att jag jobbat mindre på hemmaplan de sista åren. När jag ledde två workshops vid Oset och Kvismaren i höstas slogs jag av av hur vacker en strand vid Hjälmaren kan vara i all sin enkelhet. Det var att komma tillbaka till platsen där mitt fågelintresse tog fart. Både jag och mina gäster fick många spännande bilder. Det finns en styrka i att gräva där man står – att upptäcka sin närmiljö på nytt, med nya ögon. Det får bli mer av det.”