Tordmule. Stora Karlsö i juni. Solen går ned över klippan Spangar där sillgrisslorna ligger på. Tordmularna häckar så mycket senare och har nu fullt sjå att para sig.
I Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Torsten Green-Petersen är fältbiolog och fågelskådare mer eller mindre sedan barnsben, men återupptog fotograferandet efter många års uppehåll för en dryg handfull år sedan och har sedan dess varit biten. Gav ut sin första bok “Fågelns blick” hösten 2018 och arbetar nu på nästa med planerad utgivning april 2020. Krönikör i Vår fågelvärld och kulturskribent för Gotlands Tidningar.
• Se fler av Torstens bilder på Fagelnsblick.com och på Facebook.
“FLÄCKOR OCH MULAR
Ett lugnt år nu i fråga om fotograferande. 2019. Nå. Kanske inte så lugnt egentligen men en tid på hemmaplan. Jag har förlorat den tidigare uppfordrande lusten att resa långt och länge. Vilket nog är en kombination av att jag inte längre känner samma behov av att söka äventyret och att jag inte vill förstöra vår planet. I år har nämligen jag själv liksom säkert många av er andra känt att klimatfrågan krupit in på bara skinnet. Det är inte längre försvarligt att resa som jag gjort det senaste decenniet. Byter därmed om i mitt hjärtas garderob till förmån för att stanna på ön. Gotland. Och öarna runt ön. Med följden att jag under våren ägnat en hel del möda och tid åt berguvar. Senare försommarens nattskärror. Och samtidigt verkligen ville undersöka och försöka både upptäcka och gestalta Karlsöarna med mina nya och gamla ögon. Och andra numera aningen trubbiga sinnen. Med följden att jag under perioden maj-augusti for i skytteltrafik till i första hand Stora men också Lilla Karlsö. Östersjöns två enda riktiga fågelberg. Som trots sina likheter uppvisar så olika ansikten, uttryck och miljöer. Således många dagar och nätter därute. Nu i höst också en vecka på Storön som jag tidigare inte haft möjlighet besöka utanför reguljär säsong. Vilket var en efterlängtad resa även om det fotografiska resultatet blev ytterst magert.
Från i våras också engagerat mig som kulturskribent för Gotlands Tidningar. Vilket inneburit nya upplevelser och möjligheter. Men också en hel del jobb. Sena kvällar. Långa nätter med deadlines.
Nu fram i november samlat ihop en lunta essäer från de gångna kanske två åren. Till ett manuskript för nästa bok som bara kretsar kring Gotland och mina fågelmöten här på ön. I dagarna bantat textdelen från nästan hundra till dryga sextio sidor. Och begriper inte att jag kunnat vara så produktiv. Återstår nu att finna fram bilder som passar. Från Gotland. Och Karlsöarna. Ja. Jag återvänder förstås till skärfläckorna. Men i huvudsak räknar jag med att kunna presentera tordmular och sillgrisslor. Så lyder förhoppningen men vintern får utvisa resultatet.
Fläckor alltså. Och mular. Tordmular gott folk. Östersjöns skönaste kompisar.”
Berguvhanen bevakar reviret med sin bastuba. Bland klintar och tallar på norra Gotland.
Berguvarna har i år en unge. Den är nu i maj redan stor och hjälpligt flygfärdig men lämnar inte onödan sina föräldrar. Norra Gotland.
Rosenfink. En av våra vackraste fåglar. Denna hane sjöng flitigt ända in i juli månad. Själsö Gotland.
Tordmule. Stora Karlsö i juni. Solen går ned över klippan Spangar där sillgrisslorna ligger på. Tordmularna häckar så mycket senare och har nu fullt sjå att para sig.
Äntligen en gammal hane ängshök inom räckhåll för kameran. Det tog sina modiga dygn. Fårö Gotland.
