Naturjulkalendern 2019: Niclas Ahlberg
I Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Niclas Ahlberg är förläggare och naturfotograf med hjärtat på Gotland. Han blev invald i Naturfotograferna i år. Fotointresset började som en del av fågelskådningen. Nu är motiven fler; även däggdjur, fjärilar, landskap och blommor hamnar på minneskortet.
• Se fler av Niclas bilder på Niclasahlberg.se , Facebook, eller Instagram @Niclasahlberg
“2019 har varit ett intensivt fotoår. Jag håller på med ett bokprojekt med koppling till Gotlands natur som gjort att jag varit ”tvungen” att vara där regelbundet. Sanningen att säga så är en stor del av anledningen till bokprojektet att just få en anledning att åka till Gotland ofta. Projektet har gett mig en riktning och fokus i mitt fotograferande vilket har varit bra. Då jag beslutat mig för att inte flyga 2019 och 2020 blir det bara bilder från Sveriges natur jag visar. Det är å andra sidan inget handikapp då Norden har en fantastisk flora och fauna att njuta av. Du kanske ska avlägga ett nyårslöfte att 2020 ska bli ett flygfritt år du med?”
Den första bilden är skörden av en bildidé jag fick för några år sedan när jag såg att möjligheten att fota en berguv i fullmåne fanns på ett ställe nära mig på Gotland. Det tog några år men i januari var det rätt månfas, molnfritt och uven var samarbetsvillig och bilden säkrad på minneskortet
Skärsnäppor är härliga fåglar. Tuffa som få där de söker föda på de yttersta skären mitt i vågbrytet där det tar för sig av tångräkor och annat som vågorna serverar dem. Jag letade upp en flock skärsnäppor på Gotland och spenderade flera timmar med dem. De är väldigt oskygga och lägger man sig på stranden så promenerar de förbi dig på någon meters avstånd.
April är en hektisk tid i fåglarnas värld. Allt ska ske på kort tid. Det är också en hektisk tid för en naturfotograf. Jag spenderade en helg för att försöka dokumentera skäggdoppingarnas parbildningsrutiner. Den är inte så vanlig på Gotland men man hittar den i några träsk på ön och i grunda havsvikar.
En plats som jag alltid återkommer till är Lausviken. Det är en plats jag lärt mig hur ljuset faller, var fåglarna trivs och hur de rör sig. Kunskaper som är viktiga för att lyckas med sina bilder. Man kan ha en plan innan man åker dit men ofta kommer man därifrån med helt andra bilder än vad man tänkt sig. Bilden som jag blev mest nöjd med just denna morgon var en bild av en grupp svartsnäppor som stannade kort utanför mitt gömsle före soluppgången och något gjorde att de alla vände sig åt samma håll exakt samtidigt. Det blev en rolig siluett i det fina ljuset som ofta är rosa och purpurfärgat en halvtimme innan solen går upp. Ett ljus man gärna drömmer sig tillbaka den mörka årstiden vi befinner oss i nu.
I september var det en invasion av aftonfalkar i Sverige. Många fotografer var ute för att försöka fota de snygga falkarna. De allra flesta var som denna en ungfågel som föddes i våras. Inte långt från mig på Gotland var det sex stycken falkar som rastade i flera veckor och jagade trollsländor och annat. Jag besökte platsen regelbundet och vid några tillfällen var de ganska nära så jag kunde få en del bilder. Denna bild är min favorit då den gamla torrakan blir ett fint komplement till den vackra falken.
Den här bilden av en ung stenfalk tog jag i oktober på Gotland. Inget speciellt kanske förutom att det är en vacker art men den har en ganska speciell historia. Jag fotade den på Sysneudd alldeles nära där jag bor på Gotland. Då den var ganska trött, förmodligen efter att ha korsat Östersjön var den också ganska stationär där den vilade och jagade lite småfåglar som passerade förbi. När jag fotat den satte jag mig i bilen och messade en grupp skådare på ön som om de var i närheten skulle kunna komma och njuta av stenfalken. Medan jag gör det hör jag en stenskvätta varna panikslaget när jag tittar upp passerar den framför mitt ansikte på en decimeters håll och flyger in i bilen och sätter sig på instrumentpanelen. När jag tittar på den känner jag något som nyper till i mitt lår. När jag tittar ned möter jag ett par ögon som tillhör en ung stenfalk som sitter på mitt lår. Sånt händer naturligtvis inte varje dag men om man är mycket ute i naturen så ökar oddsen för extraordinära händelser. Så lova er själva att vara mycket ute i naturen. Och kanske lova planeten att inte flyga nästa år. Hoppas ni alla får en fantastisk jul och ett gott nytt år.
