Främst minns jag mitt besök i Finland vid ryska gränsen, där jag fick möjlighet att fota björn och järv. En fantastisk naturupplevelse att komma så nära dessa magnifika rovdjur.
I Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Gunilla Falk skildrar helst närmiljön i Jokkmokk och Luvos. Hon är aktiv medlem i bland annat Biofoto och Naturskyddsföreningen i Jokkmokk och är publicerad i böckerna “Kråkguld”, “Sveriges sjöar” och “Doahkke – samiska fågelnamn och myter”.
• Se fler av Gunillas bilder på hennes presentationssida här på Natursidan.se, i bloggen Falkkvinnan och på hennes Facebooksida.
“Vi lever nu vår dröm, min man Gunnar och jag, sedan vi tog steget för tre år sedan och flyttade till Luvos. Luvos ligger 5 mil väster om Jokkmokk i kanten på reservatet Pärlälvens fjällurskog.
Vi bor i en gammal 1800-tals timring, som vi renoverat. Vi drog in vatten för ett år sedan, före det hämtade vi vatten från en kallkälla, så nu lever vi hur lyxigt som helst! Vi är båda pensionärer, så jag kan ägna mig helhjärtat åt mitt stora intresse, naturfoto!
Naturåret 2019 har varit spännande.”
Främst minns jag mitt besök i Finland vid ryska gränsen, där jag fick möjlighet att fota björn och järv. En fantastisk naturupplevelse att komma så nära dessa magnifika rovdjur.
Under de dagar jag var där hade ingen fått syn på järv, men sista natten i ett skogsgömsle dök den plötsligt upp, pulsen steg rejält och jag fick mina bilder!
Ett annat fint möte var lappugglan, denna karismatiska uggla, som inte lämnar någon oberörd. Första fyndet av lappuggla i Sverige är från åren före 1786 i Jokkmokk, första konstaterade häckningen är från Jokkmokkstrakten 1843.
Som vanligt “häckade” jag då och då vid “min” smålomstjärn. Även i år lyckades paret föda upp en unge. Här en bild på mor eller far en tidig morgon med solprismor.
Till sist men inte minst firar vi en jubilar, nämligen Naturskyddsföreningen i Jokkmokk. I 50 år har föreningen jobbat och slitit för att rädda en del av vår fantastiska natur. Fortfarande kan vi njuta av en och annan vild och fri älv, höra vinden susa i i de stora furorna i fjällnära urskogar. Utan Naturskyddsföreningen i Jokkmokk hade det nog varit mest kalhyggen och kraftverken hade tystat de flesta av våra älvar.
Min lilla kamrat i Luvos sänder en hälsning…
