Fjällrävsvalpen i sitt kungarike. Mötena med de tio små fjällrävsvalparna kommer att leva inom mig för resten av mitt liv. Alldeles fantastiskt och ödmjukheten inför naturen är stor.
I Naturjulkalender 2019 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Ewa Nilsson är en naturfotograf som bor i Lycksele i Södra Lappland. Staden som ligger mitt emellan kust och fjäll. Hon har fotograferat i cirka tio års tid, mestadels vårt vackra landskap och dess invånare djuren som legat henne varmt om hjärtat sedan barnsben.
• Se fler av Ewas bilder på Lapplandphoto.com, Instagram och Facebook
“Att möta tystnaden och magin ute i mina tassemarker med min kamera sommarnätter och tidiga morgnar är det bästa jag vet – de nattlösa nätterna brukar jag kalla dom. Då det är ljust dygnets alla timmar.
Årets höjdpunkt måste jag säga var i augusti då jag mötte tio små fjällrävsvalpar uppe i fjällvärlden. Jag låg i två dagar uppe på kalfjället hos dom och det blev minnen för livet.”
Dorronpiken, Klimpfjäll. En av de bistert kalla dagarna i vintras, men rasande grannt. Älskar det storslagna och frihetskänslan i vår fjällvärld. Lite frusna fingrar får man tåla mellan varven.
En ren med den mäktigaste kronan jag sett. Fotad i första snöfallet uppe på Stekenjokk.
Fatmomakke Kyrkstad är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet och är även skyddad som kulturpark. Byn ligger inbäddad i Marsfjällens mjuka famn. En underbar plats som jag personligen tycker väldigt mycket om. Man känner verkligen tidens vingslag och tystnaden är väldigt påtaglig.
Fjällrävsvalpen i sitt kungarike. Mötena med de tio små fjällrävsvalparna kommer att leva inom mig för resten av mitt liv. Alldeles fantastiskt och ödmjukheten inför naturen är stor.
Juninatt mitt i min vildmark. I dimmans tystnad dansar älvorna och man anar skogens väsens närhet. I såna här miljöer trivs jag, där laddas mina batterier.
