Naturjulkalendern 2018: Niclas Ahlberg
Niclas Ahlberg är förläggare och naturfotograf med hjärtat på Gotland. Fotointresset började som en del av fågelskådningen. Nu är motiven fler; även däggdjur, fjärilar, landskap och blommor hamnar på sensorn. Även om Gotland räcker långt för bildskapande reser Niclas någon gång om året på en längre tur. Då gärna till avlägsna, karga och ofta ogästvänliga platser.
• Se fler av Niclas bilder på Niclasahlberg.se , facebook, eller Instagram @Niclasahlberg
“Mitt fotoår började vid min barndoms fiskevatten, Nyfors. Jag växte upp inte långt därifrån och besökte ofta platsen med spö på jakt efter gös. Nu är jag tillbaka med kameran för att försöka fånga strömstaren i sin hemmamiljö. Jag hänger ned och doppar nästan kameran under vattnet för att få en fin förgrund med vågor och jag får några rutor som jag blir nöjd med.
Det blir många vårhelger på Gotland. I april åker jag dit för att försöka fotografera rastande sångsvanar. Jag återkommer som så många gånger till min favoritplats Lausviken. En plats jag lärt mig hur ljuset faller, var fåglarna trivs och hur de rör sig. Kunskaper som är viktiga för att lyckas med sina bilder. Jag får några fartiga bilder i gryningsljus som jag blir nöjd med.
Sommaren blev som ni alla vet en värmebölja utan dess like. De vadare som normalt rastar på Gotland flög vidare och jag fick söka andra motiv att fylla minneskortet med. Värmen föll fjärilar i smaken. Ja lade mycket tid på att både lära mig arter och försöka fota så många som möjligt. Jag försökte även skapa bilder på fjärilar som kanske inte var de vanliga macrobilderna utan där jag försökte få in ljuset och miljön som komponeneter i bilderna. Gotland är fantastiskt rikt på fjärilar och jag har många fina lokaler nära min hemvist så tillfällena fanns där. Det blev till slut några bilder som föll mig i smaken.
Värmeböljan höll sitt grepp hela sommaren men i augusti började det komma tecken på en annalkande höst. Det blev några rejäla urladdningar där Tor körde med sin vagn och lät Mjölner vina och producera blixtar och åska i en hög frekvens. Då jag har nära till havet finns goda möjligheter att fotografera oväder. Jag hade länge varit sugen på att fotografera blixtar och hade därför en kort startsträcka när molnen tornade upp sig. Jag hade rekat ett fint rev som skulle passa som förgrund. Jag hade tur att ovädret parkerade utanför min valda plats så jag fick en stund på mig att fånga en blixt. Uppdraget lyckades.
Årets höjdare blev en resa till Sydgeorgien. En plats som är nästan så avlägsen som det går. Det tog inklusive förseningar en vecka att ta sig dit. Men vilket ställe. Elefantsälar, pälssälar, albatrosser och pingviner. Dessutom har platsen en stark nordisk anknytning då det under många år bodde ett flertal norska valfångare på platsen och industrins fabriker står och rostar fortfarande i Grytviken. Det är svårt att välja bild för att illustrera platsen. Men om det är något djur som är en symbol för platsen så får det bli en på kungspingviner. Det är drygt 500 000 kungspingviner som finns på plats under häckningssäsongen. Denna bild är tagen under en ”white out”, en snöstorm som kom hastigt när vi var iland på en strand som heter St: Andrews Bay. När det är kallt och blåsten biter i är det skönt att ha gott om vänner att ty sig till. God jul!”
