Grävlingen är ett djur som har ett mycket oförtjänt rykte i Sverige. För mig är det en av mina absoluta favoriter att iaktta och fotografera. Charmig, social och väldigt fotogenisk med sitt randiga ansikte och snälla labradorögon. Detta är en unge som tillsammans med sin mamma (utanför bild) nosar runt i kvällsljuset.
I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2017 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Marie Mattsson är en naturfotograf bosatt i Göteborg som älskar att uppleva naturen hemmavid där hon ständigt förvånas av hur mycket det finns att lära och upptäcka. Djur och fåglar utgör den största delen av motiven, men även landskap i större och mindre format kan ibland fastna på sensorn. Även om hemma alltid är bäst, så tycker hon också om att resa och besöka spännande vildmarker.
• Se fler av Maries bilder på hennes presentationssida här på Natursidan.se, Mariemattsson.se eller på Instagram.
I stadsnära natur stöter man ofta på rådjur, och det är inte lika skygga som längre ut på landet där de gärna piper iväg så fort de får vittring på en. Jag älskar hur dessa vackra djur ständigt bjuder mig på nya tillfällen, jag tröttnar aldrig på att fotografera dem!
“Under 2017 har jag spenderat många morgnar ute i naturen med kameran. Året började med en varm vinter med endast ett fåtal dagar snö, något som tyvärr börjar bli alltför vanligt. Jag är väldigt glad i kalla vintrar och vill gärna ha massor av snö, så man kan säga att Göteborg kanske är fel plats för mig att bo på. Under dessa mörka och regniga månader väntar jag otåligt på slutet av mars, då grodleken börjar. Grodornas knorrande i diken och skogsgölar är startskottet för våren och då börjar fotosäsongen för mig på riktigt. Solen klättrar all högre upp på himlen och i tjärnarna kväker kniphanarna samtidigt som de knycker med nacken för att imponera på sina honor. Det pågår många olika skådespel under denna tid på året, men det allra häftigaste för mig är tjäderspelet. Att vakna upp till vingbullret från dessa kraftiga fåglar en kylig morgon sent i april är en upplevelse som jag rekommenderar alla naturintresserade. Som ett enklare alternativ kan man alltid gå ut riktigt tidigt på morgonen i början av maj för att riktigt höra hur naturen sjuder av liv. Chanserna att få se något däggdjur är också stor innan dagen vaknar ordentligt. Kanske kan man få en glimt av en räv som jagar sork till sina små, eller en grävling på väg hem till grytet efter nattens födosök.
Grävlingen är ett djur som har ett mycket oförtjänt rykte i Sverige. För mig är det en av mina absoluta favoriter att iaktta och fotografera. Charmig, social och väldigt fotogenisk med sitt randiga ansikte och snälla labradorögon. Detta är en unge som tillsammans med sin mamma (utanför bild) nosar runt i kvällsljuset.
Min vår innehöll både tjäderspel, mitt livs första besök till trandansen vid Hornborgasjön och många spännande utflykter i skogarna kring Göteborg. Årets höjdpunkt var dock resan till Svalbard som jag tillsammans med Frida Hermansson förberett sedan nästan två år tillbaka. Det blev ett oerhört lyckat äventyr med god stämning bland passagerarna, fint fotoväder och otroliga möten med djurlivet. Midsommar firades på spegelblankt vatten omgivet på tre sidor av en vacker glaciär. Det kändes härligt att få visa Arktis från sin bästa sida, och viktigt att få passagerarna att knyta an till denna plats där klimatförändringarna ibland gör sig smärtsamt påminda.
Resan till Svalbard får representeras av denna bild från resans mest spännande ögonblick. Att sitta i en liten gummibåt och iaktta detta på bara 20 meters avstånd var helt obeskrivligt.
Sommaren här hemma var nästan lika kylig som i Arktis, och inte ens i augusti ville den ta fart. Det blev ändå en del fina morgnar ute med kameran där stort och smått fångades på bild. Som naturfotograf varvar jag promenader och spontana djurmöten med långa sittningar i gömsle vid strategiska platser. Det är inte alltid det händer något spännande, men det är sällan man ångrar att man begav sig ut!”
En riktigt fin upplevelse på hemmaplan. Jag och en vän satt under varsitt tyggömsle en tidig morgon och väntade på rådjur, när en bivråkshane satte sig i en torraka precis intill oss och stannade ett bra tag innan den flög vidare in i skogen.
När snön väl kommer till västkusten så ger jag mig ut så fort jag bara kan för att njuta av den. Denna bild är från den 19e november då snön vräkte ner under två-tre timmar och landskapet bäddades in i ett mjukt, vitt täcke.
