Varje år brukar jag sätta upp några fotografiska mål för mig själv. Ett av årets mål var att ta en bra porträttbild av en knipunge. Förra året upptäckte jag nämligen en kniphona med flera ungar i en damm som jag tycker om att fotografera vid norr om Stockholm. Tyvärr försvann alla ungarna efter en dag eller och jag hann aldrig ta några bilder på dem. Till min stora glädje häckade en hona på samma ställe även i år, och den här gången fick ungarna vara kvar. Jag besökte dammen flera kvällar innan jag lyckades ta den här bilden där jag kände mig nöjd över ljuset och färgerna.
I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2017 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Fatima Boukarchid är en naturfotograf som ursprungligen kommer från Ångermanland men som numera är bosatt i Solna. Hon fotograferar främst fåglar och andra djur. Målsättningen är att alltid försöka fånga något av djurets personlighet och att bilderna ska inspirera till ökat naturintresse hos andra.
• Se fler av Fatimas bilder här på Natursidan och på Instagram @fatimasnature
Trots en ovanligt lång och kall vår som gjorde att grönskan kom igång sent måste jag säga att 2017 i retrospektiv varit ett ganska bra år för foto. Jag har hunnit med en hel del fotograferande hemma i Stockholmsområdet och jag har även passat på att resa och upptäcka några nya spännande platser. Jag spenderade bland annat en dag i ett gömsle under trandansen vid Hornborgarsjön och åkte under våren till den skotska ön Isle of May för att fotografera några av de tusentals lunnefåglar som häckar där. Jag reste även till Sri Lanka och fick uppleva den exotiska naturen där under sommaren. Trots att mina personliga favoritbilder under året togs på hemmaplan, så kommer jag absolut ge mig ut på fler fotoresor framöver. Det är både roligt och energigivande.
En annan verklig höjdpunkt och häftig naturupplevelse under 2017 var att hitta ett orrspel på en tjärn i min hemby Graninge som ligger utanför Sollefteå. Det var ungefär 10 orrar som deltog och det var mycket spännande att se deras spel på isen. Tack vare den kalla våren kunde jag dessutom fotografera orrarna på isen så sent som i början av maj. Du kan se några bilder från orrspelet i en artikel jag skrev inför Biologiska mångfaldens dag.
Nu ser jag med spänning fram emot vad 2018 har att erbjuda. Förhoppningsvis blir det ett ännu bättre år med många spännande naturupplevelser och bra bilder. Jag håller också tummarna för att vi alla ska få en vit jul!
Den här haren fotograferade jag en tidig oktobermorgon i Solna när den låg i gräset och vilade. Den låg stilla en ganska lång stund innan den lite sömnigt reste sig upp. Jag passade då på att fånga detta ögonblick.
Under sommaren hittade jag vad jag tror är en större skogsmus. Det är ganska svårt att se skillnad mellan våra två svenska skogsmusarter (större- och mindre skogsmus) då de är mycket lika. Jag fann den i Nationalstadsparken i Stockholm där den bor intill en gammal ek tillsammans med sin hona. Jag var där några kvällar under sommaren och spenderade även ett antal sena kvällar under hösten med att följa dem. Det var fascinerande och roligt att följa deras förehavande vid boet. Jag blev förvånad över den ömhet de visade mot varandra. De putsade varandra ofta och hanen tycktes lägga mycket energi på att samla mat och ta hand om honan som under hösten skadade sig och blev blind på ena ögat.
Varje år brukar jag sätta upp några fotografiska mål för mig själv. Ett av årets mål var att ta en bra porträttbild av en knipunge. Förra året upptäckte jag nämligen en kniphona med flera ungar i en damm som jag tycker om att fotografera vid norr om Stockholm. Tyvärr försvann alla ungarna efter en dag och jag hann aldrig ta några bilder på dem. Till min stora glädje häckade en hona på samma ställe även i år, och den här gången fick ungarna vara kvar. Jag besökte dammen flera kvällar innan jag lyckades ta den här bilden där jag kände mig nöjd över ljuset och färgerna.
Den här svartvita bilden av en liten svart buskskvätta i regnet fångade jag när jag besökte Sri Lanka i somras. Den är fotograferad i nationalparken Horton Plains som ligger i Sri Lankas centrala högland på en höjd av ca 2100 m över havet. Parken består av slätter och en molnskog vilket innebär att den oftast är täckt av låga moln. Det var kyligt, regnigt och dimmigt men trots det verkade buskskvättan trivas bra då den hoppade runt på marken och jagade insekter i buskagen.
Ibland brukar jag gå omkring och fotografera i närområdet i Solna där jag bor. Den här silhuettbilden av en björktrast tog jag en sen kväll i slutet av maj alldeles utanför mitt hem. Ända sedan jag flyttade till Solna har jag varit fascinerad över hur mycket liv det finns i stadens grönområden, bland annat ekorrar, rådjur, insekter och en mängd olika fåglar. Det har hänt att människor kommer fram och klagar på att parkerna missköts, att gräsmattorna borde klippas och att buskarna borde röjas bättre. Men faktum är att livet frodas i dessa miljöer och om det bara hade funnits välansade parker så hade vi aldrig haft alla dessa djur i städerna.
