Höststorm I september var det dags att åka tillbaka till Island igen. Den här kvällen blev inte alls som planerat. Jag visste hur fint det här stället är och hade massor av bildidéer. Men vädret var inte alls på vår sida. Tunga gråa moln, piskande regn och kraftig blåst. Dessutom lyckades jag glömma stativet. Det hade jag noggrant duschat från salt efter morgonens äventyr vid kusten och i duschen stod det kvar. Men jag tog en promenad med kameran ändå, och tycker faktiskt att den här bilden fångade stämningen väl. Foto: Frida Hermansson
I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2016 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Frida Hermansson har i stort sett fotograferat ända sedan högstadiet. Idag jobbar hon som grafisk formgivare och fotograf i eget bolag och anordnar bland annat fotoresor till Tanzania och Svalbard.
• Fler av Fridas bilder kan ses på Fridahermansson.com, Instagram (@fridahfoto) och på hennes presentationssida på Natursidan.se.
“Året som har gått har varit lite lugnare på resefronten och jag har tagit mig ut mer i mina hemtrakter, med blandat resultat. Men jag har hunnit med två underbara resor till Island, tillbringat en natt i björngömsle och smugit på rabbisar (kaniner) bland vitsipporna på Gotland. Det har blivit många timmar både längs kusten och inne i djupaste skogen. I vintras försökte jag mig dessutom på att bygga ett eget örngömsle, något som ska utvecklas vidare i vinter. Året som gått har på alla sätt varit färgstarkt med maffiga soluppgångar, turkosskimrande glaciärer, färgglada rykande ryolitberg, blomstrande ängar och sprakande norrskenshimlar. Men när jag skulle välja ut bilder blev det ändå de monokroma som fick representera mitt naturfotoår.”
Tornfalksgrannar
Stor lycka när ett tornfalkspar bestämde sig för att flytta in i en gran 20 meter från mitt sovrumsfönster. Under april och maj flög de runt min tomt, nästan varje dag. Sen en dag var de plötsligt borta, så tydligen dög inte granen trots allt. Men några bilder hann det bli på dessa otroligt vackra fåglar. Foto: Frida Hermansson
Korpmorgon
Äntligen var det dags att tillbringa ett dygn i björngömsle! Jag hade velat fram och tillbaka när jag skulle åka, men nu blev det i slutet av maj eftersom det är björnarnas parningstid. Jag visste att det var en chansning eftersom de inte är så intresserade av åteln vid den här tiden, men om de skulle dyka upp skulle sannolikt många björnar komma och det skulle dessutom vara lite extra fart på dem vilket skulle kunna resultera i bra bilder.
Jag blev väl emottagen på Vargas Vildmarksloge som ligger otroligt naturskönt i de djupa Hälsingeskogarna. Kvällen ser lovande ut, kamerafällan har fångat en björn på bild natten innan och när det skymmer lägger sig dimmorna. Men det dök inte upp någon björn. Inte en endaste en hade lust att visa sig den här natten eller morgonen. Trots magiskt vacker dimma och ett otroligt fint morgonljus. Men korparna var där. Och skogen. Och stämningen. Njutbart även utan björn. Foto: Frida Hermansson
Knölvalar
Jag har flera gånger hoppats få se knölval under mina resor till Island och Svalbard, men har aldrig haft turen att göra det. Förrän i somras då jag ännu en gång besökte Island. Det var en lugn och vacker morgon då vattnet såg ut som smält silver och molnen hängde lågt över bergstopparna. Plötsligt dök två knölvalar upp nära båten och vi fick tillbringa nästan en timme nära dem medan de dök runt båten. Det är nog en av mina finaste naturupplevelser så här långt. Foto: Frida Hermansson
Höststorm
I september var det dags att åka tillbaka till Island igen. Den här kvällen blev inte alls som planerat. Jag visste hur fint det här stället är och hade massor av bildidéer. Men vädret var inte alls på vår sida. Tunga gråa moln, piskande regn och kraftig blåst. Dessutom lyckades jag glömma stativet. Det hade jag noggrant duschat från salt efter morgonens äventyr vid kusten och i duschen stod det kvar. Men jag tog en promenad med kameran ändå, och tycker faktiskt att den här bilden fångade stämningen väl. Foto: Frida Hermansson
Hemma
Jag säger alltid att jag måste bli bättre på att ge mig ut här hemma och lära mig uppskatta mina närområden. I år har jag blivit lite bättre på det. När den första snön föll nu i november gav jag mig iväg till en liten björkdunge som jag spanat in tidigare. Jag hann precis ta en bild innan min hund Elsa satte av i full fart framför kameran. Foto: Frida Hermansson
