Naturjulkalendern 2016: Camilla Noresson

Lost Connection 
Oväder är något som alltid har fascinerat mig och så också åska. Det är alltid en spännande upplevelse och jag längtar alltid efter åska på sommaren. Jag vet att man ska ha stor respekt för det men jag har en förmåga att glömma bort det ibland när upplevelsen tar över.  Detta var ett sådant tillfälle. Det var precis före midsommar och jag hade precis satt mig i soffan hemma då jag hörde ett muller långt bort. Fram med Ipaden och kollade åskrapporten. Sen blev det snabba bud och vi körde iväg ner mot brofästet på Lernacken. Det började ösregna direkt och blixtarna drog in mot land. Det var förmodligen inte det smartaste jag gjort när jag stod med en plastpåse över kameran på en ståltrappa med mitt kolfiberstativ men jag tänkte inte ens på det då. Jag ville inte tänka på det. Jag upplevde ett häftigt åskväder och inget hade fått mig därifrån. Till slut var det över och vi återvände hem. Inte en tråd på kroppen var torr men jag var lycklig. Jag kände mig levande och på mitt minneskort hade jag fångat blixten över Öresundsbron. En bild jag velat ta.

Wings
Semesterturen gick till Öland. Bara ta det lugnt och fotografera det man kände för. Det jag däremot inte hade förväntat mig var att hitta motivet jag letat efter i 3 år. Nämligen Sveriges största skalbagge ekoxen. Vi hittade inte bara en utan när vi besökt stället vid 3 tillfällen hade vi sett 8 st individer. Fyra av dem var tyvärr inte vid liv. Den vackra individen på bilden hade vi äran att få rädda från att bli överkörd. Den försökte krypa upp från en färist och det kom en bil som skulle köra precis där då. Jag satte mig helt enkelt mitt i vägen på färisten och min sambo lät ekoxen krypa upp i egen takt på en keps och så kunde vi flytta den. Kändes så gott att veta att den klarat sig. Känslan av att själv vara en ockupant från det glada 70-talet var inte långt borta kan jag säga. Visst är den vacker, ekoxen.

Go Crazy
Något annat jag letat efter ett tag är växten Sileshår. Med lite letande och läsande på Internet fattade jag att den fanns ganska nära hemmavid. Så givetvis började vi leta och hittade den till slut. Vilken häftig växt. Dess klibbiga blad som ska locka insekter att fastna ger perfekta förutsättningar för fotografering i solljus med mina “Galenskapare” som jag kallar mina loppisobjektiv. Blir så läckra effekter.

Clouds
På våren är det mycket blomfotografering men till slut tar längtan efter havet över och jag måste ta mig dit. Att njuta av de salta vindarna, vattnet och en oändlig horisont är helt underbart och jag skulle nog inte kunna leva utan det. Då är det tur att man har nära till den ljuvliga sandstranden i Ljunghusen. 
Önskar er nu ett Gott slut på 2016 och ett Gott nytt 2017 som vi firar in med en ljusexplosion. Naturligtvis natur- och djurvänlig.

Glitter
Visst är vår planet fantastisk. Och vi måste vara mer rädda om den. Vi måste börja ändra vårt beteende och tänka mer på konsekvensen av det vi gör. För alla som lever nu måste väl ändå vilja att kommande generationer ska få se samma saker, uppleva samma saker och njuta av naturen som vi gör. Man kan inte sätta på sig skygglappar och låtsas att saker inte händer. Och visst känns klimatproblemen vi skapat övermäktiga men alla måste börja göra något. Man måste greppa en tråd och följa den mot ett mål. Alla kan göra något. Alla kan tänka ett steg längre. Så ge nu ett nyårslöfte att ni 2017 ska rannsaka er själv och tänka ännu ett steg längre. Det ska jag göra. För hur mycket man än redan tänker så kan man ändå tänka lite till och agera bättre i sina handlingar.