I Natursidan.se:s Naturjulkalender 2014 presenterar varje dag en naturfotograf några bilder från det gångna året.
Johan Lind är forskare vid Stockholms universitet och gillar att fotografera och skriva om djur och natur. För några år sedan kom hans populärvetenskapliga fotobok om natur och kultur kring ekar ut (”Quercus. Ekens mångfald”). Fler bilder och texter finns på Johan Linds blogg Bild och naturhistoria.
“I år har flera drömmar gått i uppfyllelse. Det hade räckt att få se vridvingar och vitskäggiga gibboner. Att dessutom ha lämnat sandhögen i Huddinge med bilder på vridvingar som parade sig och att ha lämnat Borneo med bilder på urstilig vitskäggig gibbon tycker jag var väldigt lyckosamt.
En uppgift som präglade hela våren var att jag antog en bloggutmaning kallad #blogg100. Den innebar att jag från den första mars och hundra dagar framåt publicerade ett blogginlägg per dag. Jag gjorde utmaningen som en topplista över de hundra bästa djuren, högst subjektivt, med kriteriet att jag skulle ha en egen bild på djuret. Det resulterade i topplistan med bästa djuren.
Vridvinge
En dröm gick i uppfyllelse när jag fick se vridvingar (Stylops melittae) i våras, ett par mil söder om Stockholm. Det här är små, märkliga och sällsamt okända kryp. De är parasiter och honorna lever hela sina liv inne i bakkroppen av ett sälgsandbi. Hannarna flyger som vuxna och letar efter honornas könsorgan som sticker ut mellan bakkroppssegmenten på bina. De genomgår hypermetamorfos, bara det! De tog sig in på plats #59 på topplistan jag gjorde i våras och resulterade i en artikel i tidningen Fauna & Flora).
Orangutang
Vid Camp Leakey jobbar man med att återintroducera orangutanger som på något sätt drabbats av människans verksamheter. Det kan vara en orangutangunge som beslagtagits i tullen eller en vuxen orangutang som misshandlats av illegala skogsarbetare medan de bränner ner regnskog för att göra plats åt odling av palmolja. Om en individ är frisk nog släpps de ut i skogen på olika platser i närheten av stödutfordringar. Efter ett tag lämnar vissa individer områdena, medan andra stannar kvar resten av livet. Den här bilden är tagen vid en stödutfodringsplats. Man kan läsa mer om det här arbetet på http://orangutan.org
Gibboner är riktiga favoritdjur och bland det vackraste som existerar på vår lilla planet. De rör sig som ingen annan, ingen kan svinga sig som en gibbon, samtidigt som de sjunger duetter varje morgon och kväll. Sedan första gången jag såg en vithandsgibbon har jag velat fotografera någon av de cirka 17 gibbonarterna som finns. I somras fick jag möjlighet på sydvästra Borneo i nationalparken Tanjung Puting. Där lever den vitskäggiga gibbonen (Hylobates albibarbis), klassad som starkt hotad. Arten finns bara på södra Borneo. För två år sedan tog de vid Camp Leakey emot två stulna gibbonungar. Ungarnas föräldrar hade förmodligen dödats vid fångsten. Efter ett par års tryggad existens vid Camp Leakey hade den ena av dessa två gibboner träffat en partner och helt lämnat området, och alltså slutat besöka stödutfodringen. Den andra gibbonen, den på bild, gjorde fortfarande korta och tillfälliga besök vid matningen. Apropå namnet kan jag bara nämna att jag inte känner till något svenskt namn på den här arten. Tidigare har man trott att den var en variant av svarthandad gibbon (Hylobates agilis), men sedan den här varianten på södra Borneo kategoriserats som en egen art verkar den inte fått något vedertaget svenskt namn. Kanske vitskäggig gibbon funkar?
Som boende i Stockholm är stadens mås- och trutliv något jag uppskattar väldigt mycket. Varje år tar jag väldigt många trutbilder. Favoritförhållandena är dimmiga mornar i augusti och september och klara vinterdagar i februari och mars om isen ligger på Riddarfjärden. I år blev det mycket dimmiga mornar och den här unga gråtruten fotograferade jag vid Skeppsbron, Gamla Stan i september.
• Alla bidrag i Naturjulkalender 2014
• Alla bidrag i Naturjulkalender 2013
