Naturfotoutställning om att våra hav nått gränsen för vad de klarar av

“Leap of Faith”. Kejsarpingviner återvänder från det öppna havet med magen full av fisk och krill till sina ungar. Foto: Paul Nicklen, Antarctica, 2011

Den 1 juli har utställningen “Att vända på tidvattenfloden” premiär på Fotografiska i Stockholm. Med hjälp av imponerande bilder visar SeaLegacy-grundarna Paul Nicklen och Cristina Mittermeier hur världshaven och djuren som är beroende av dem hotas. 

“Egg Yolk Jellyfish”. Foto: Cristina Mittermeier, Salish Sea, 2016

Cristina Mittermeier och Paul Nicklen såg allt tydligare att haven står på gränsen till vad de klarar av och att det måste ske en omedelbar förändring i vårt sätt att nyttja haven om de ska klara sig. För tre år sedan bestämde Cristina Mittermeier och Paul Nicklen sig för att grunda den ideella organisationen SeaLegacy. Tanken var och är att dokumentera skönheten i våra hav och hoten de står inför och med hjälp av bilder och utställningar bilda opinion och samla in pengar för att arbeta med förändring och utbildning, samt inspirera andra att också försöka göra skillnad.

“Sea Sovereigns”. En flock späckhuggare letar efter sill under den mörka kalla vintern i Norge. Foto: Paul Nicklen, 2014

– Vi tror att det är absolut nödvändigt att producera kraftfull media och konst som ger människor hopp. Hopp stärker. Hopp är en lösning. Hopp ändrar spelreglerna, berättar Cristina Mittermeier i ett pressmeddelande.

Tre flickor från Vezo-folket som fiskar på morondava-stranden i Madagaskar. Foto: Cristina Mittermeier, Madagaskar, 2008

SeaLegacy lyfter både de alarmerande hoten och de möjliga lösningarna. Som till exempel att 80 procent av alla fiskeområden är överexploaterade eller håller på att kollapsa och att korallrevens utbredning minskar snabbt.

“Arctic Ghost”. Beluga-valar dyker. Foto: Paul Nicklen, Baffin Island, 2007

– Det mänskliga fotavtrycket på haven är långt större än någonsin tidigare. I takt med att teknikens utveckling har även vår relation till haven ändrats. Samtidigt som vi i hög grad har ökat vår förståelse och den politiska viljan som krävs för att skydda våra hav, har vi också orsakat omfattande skador. Bara under de senaste hundra åren har vi tagit ut mer än vår berättigade andel av det marina livet, och alltid sökt oss mot djupare och mer avlägsna fiskevatten. Vi har redan fiskat slut på över 90 procent av de stora fiskarna i haven. Och ändå subventioneras fortfarande fiske flottorna av världens regeringar för att gå ut och fånga de sista fiskarna. Vi har också dumpat enorma mängder av farligt avfall i havsdjupen. Det du inte kan se stör dig inte: Vi har hänsynslöst bidragit till förstörelsen av över hälften av planetens en gång så levande korallrev, säger Mittermeier.

“Reflection Bear”. En stor isbjörn speglas mot havsytans undersida. Foto: Paul Nicklen, Baffin Island, 2004

Det finns dock hopp. Haven har visat gång på gång att om de väl skyddas så återhämtar de sig snabbt. Därför driver också SeaLegacy frågan att minst tio procent av världshaven måste skyddas helt från industriellt fiske, jakt och exploatering av mineraler och olja. Det har en majoritet av världens länder lovat att göra inan år 2020. I dagsläget är bara ungefär tre procent skyddade.

“Weeping wall”. Färskvatten forsar ner från isflaken i Barents Sea hav när sommartemperaturerna fortsätter stiga. Foto: Paul Nicklen, Norge, 2014

Utställningen “Att vända på tidvattenfloden” pågår på Fotografiska mellan 1 juli – 19 augusti.