Leopard från Sri Lanka. Foto: Niclas Ahlberg
Vi har tidigare visat Niclas Ahlbergs bildreportage från Varanger och Hornøya, Tanzania, en björnfrossa i Finland, tjäderspel i Dalarna och Gotska Sandön. Nu har han varit i Sri Lanka söder om Indien och fotograferat leopard, havssköldpaddor och mängder av fåglar.
• Se fler av Niclas Ahlbergs bilder på hans webbplats Niclasahlberg.se.
Sri Lanka – lite som Indien de Lux
Avfärden går från Arlanda 18:10 via Doha. Vi anländer i Sri Lanka, Colombo 09:30 lokal tid. Efter diverse immigrationrutiner möter vi den chaufför som vi i förväg beställt för att köra oss till Hikkaduwa. Vi åker på lokala vägar till en början och åker efter en stund förbi en damm där vi ser darter, spotted bill pelican och diverse hägrar. Jag studerar landskapet som är lummigt, kuperat och grönt. I risodlingarna födosöker kohägrar och en del ägretter och man ser parakeeter och biätare flyga över vägen och några brahminyglador på avstånd.
Efter ett par timmar kommer vi fram till Hikkaduwa där vi ska bo två nätter på Hotel Coral Sands. Efter en kort tur på rummet för ombyte till badkläder går vi ned till stranden. Vi går någon kilometer efter stranden och studerar omgivningarna. Hotellet ligger innanför några klippor som skyddar ett korallrev. Det ligger många dykbåtar inne då det nog inte är bra dykförhållanden på grund av blåsten och grumligt vatten.
Möte med 100-kilos sköldpadda
Solen går ned redan före 18 så jag skyndar mig ut för att testa dykhuset i solnedgången. Då kommer min dotter Smilla springande och berättar att det är sköldpaddor lite längre bort på stranden. Vi skyndar dit och spenderar 20 minuter med tre Green turtles (soppsköldpaddor).
De stannar inte uppe länge när de andas så man får vara snabb om man ska få en bild.
Tyvärr är det på väg att bli mörkt och det är grumligt i vattnet men det blir ändå några bilder som minnen av detta häftiga möte.
Dykbåtarna utanför hotellet blir en fin siluett i solnedgången
Morgonpromenad i Hikkaduwa
Jag vaknar när klockan ringer vid fem. Efter en titt genom fönstret konstaterar jag att det spöregnar ute och går och lägger mig igen. Jag somnar dock inte och efter en kort stund så slutar regnet och jag tar en promenad med kameran. Jag går efter huvudgatan i Hikkaduwa och svänger efter en stund in på en mindre väg som går igenom ett villaområde med djungelliknande trädgårdar. Det hörs en hel del fågel men jag är inte påläst på lätena så det som inte syns kan jag inte artbestämma. Ett hetsigt upprepande läte lyckas jag till slut artbestämma till Indisk palmekorre.
Palm Squirrel har ett högfrekvent lockläte som jag trodde var en fågel innan jag till slut upptäckte att det var denna ekorre. Den är vanlig och fanns i små grupper överallt.
Det flyger en del parakeeter och biätare över huvudet på mig men jag hinner inte se vilka arter det är. Jag ser dock en White-bellied drongo, common Taylorbird, redvented bulbul, Brownheaded barbet, yellowbilled babbler, spotted doves och några andra arter. Efter frukost börjar det regna igen.
På eftermiddagen skyndade vi hem för att titta på sköldpaddorna igen. Tyvärr var det fortfarande grumligt vatten och solen på väg ned och det gav tyvärr väldigt korta tider vilket jag inte upptäckte förrän jag kom hem. Med det nya vattenhuset behöver man ha ganska höga ison och gärna sol och klart vatten förstås. Det är svårt att se inställningarna i vattnet på grund av att mina ögon är kassa. Men det kommer att bli bättre. Det finns potential att ta riktigt coola bilder med lite tålamod. Vid sköldpaddorna dök det också upp en havsorm som var ljus med ett blått skimmer.
Båttur på Maduganga omgiven av mangrove
05:40 blir jag hämtad av Wimal i hans autoriksha. Det hade såklart varit enklare att ta en taxi men jag blev lite förtjust i honom efter gårdagen då han berättade om sin familj och sin situation. Inte på ett beklagande sätt utan bara informativt. Klart annorlunda liv iaf. Anyway, we åkte i full speed till floden Maduganga och hoppade i en båt. En platt farkost med stolsrader för gott och väl 15 personer. Det var dock bara båtföraren, jag och Wimal. Solen hade gått upp för en stund sedan men ljuset var mjukt och fint. Vi tuffade sakta upp för floden genom mangroven. Det var fantastiskt lummigt och vackert. Man kan förstå att mangroven är en viktig biotop för fiskar, fåglar och allt mittemellan då den erbjuder skydd och näring och hindrar erosion. Det flög en del storkar på höjd och ett antal kungsfiskare white-breasted kingfisher, stork-billed kingfisher och vanlig kungsfiskare.
Storkbilled kingfisher är en saftig pjäs. En väldigt kraftig näbb och den kan bli närmare 35-38 cm lång.
Whitebreasted kingfisher (Smyrnafiskare) ser man överallt. Runt risfälten, i trädgårdarna och lite varstans. Men den är ju vacker så man tröttnar inte på den.
Vi såg en grupp apor av arten purple-faced leafmonkey som är en endemisk för Sri Lanka. De åt frukost i ett träd.
Två Purple-faced langur (Trachypithecus vetulus) eller purple-faced leaf monkey som den också kallas. En endemisk art för Sri Lanka.
Diverse hägrar som kohäger, ägretthäger, rishägrar och såklart mangrovehäger satt lite här och där i mangroven.
Helt logiskt dök det också upp en och annan mangrovehäger i mangroven.
En rishäger hittade en fin fiskeplats i mangroveskogen.
Det var dock inga mängder av fåglar. Det var inte bara fåglar som fiskade utan lokalbefolkningen hade olika fasta redskap ute i floden och på lagunen. Lite här och där såg man också folk som metade.
En man med metspö var ett vackert inslag i floden.
En varan simmade längs mangroven och försvann in bland bladverket.
En bandvaran (Asian water monitor) smakade sig fram i vattnet på jakt efter något ätbart.
Vi tuffade vidare och floden vidgade sig och blev till en sjö med större och mindre mangroveholmar. Vi tuffade runt någon timme men såg inte så mycket mer än Indian och little cormorant, en Shikra, en Indian Cuckoo, brahminy glador och en white-bellied sea eagle. Precis på slutet när vi tuffade nedåt igen vaknade djurlivet till liv. Det dök upp några biätare, och en crested serpent eagle och strax före vi drog upp båten igen sprang en whitebreasted waterhen förbi på stranden.
En Indisk gök försökte göra sig osynlig på en pinne men gjorde ett ganska dåligt jobb.
Den indiska skarven är snygg med sina smaragdgröna ögon.
En little cormorant är verkligen en liten plutt i skarvfamiljen. Den ser gullig ut med sin korta näbb och mjukare form.
En crested serpent eagle bidrog till att det blev dålig stämning bland parakeeter och biätare.
Den sparvhöksliknande Shikran tog en paus i en palm.
På vägen hem stannade vi på några ställen och spanade av. Jag såg en purpurhöna och en yellow bittern och en rödflikvika samt en liten orm som simmade i ett dike.
En juvenil Yellow bittern bjöd på en fin obs vid ett stop vid en liten vattensamling intill vägen.
Mot Yala
Vi packade ihop och hoppade in i minibussen som vi bokat via en ”broker” på stranden. Med det menar jag en man som förmedlar tjänster på stranden. Han får sen provision på de tjänster han förmedlar. Vi åkte mot Tangalle men planen var att stanna på vägen för att surfa någon timme. Efter lite telefonsamtal och väganvisningar kom vi fram till Eva Lanka hotel. Det visade sig vara en riktig höjdare. Lugn och skönt och beläget på en höjd med en makalös utsikt över en riktig paradislagun.
Den här stranden hade vi helt för oss själva. Den kantades av rev som höll ett rikt bestånd av allehanda fiskarter.
Bungalows inbäddade i en vacker trädgård med blommande träd och buskar. Synd att vi bara skulle bo här en natt tyckte alla.
Morgonskådning i trädgården
Morgonen därpå går jag upp tidigt för att se vad hotelträdgården har att erbjuda. Det rör sig en hel del fågel bland buskarna. Bland annat purple-rumped och loten’s sunbird, asian paradise flycatcher, yellow-billed babblers, common taylorbird, black headed oriole, lesser goldenback med flera.
Common taylorbird stötte på man på lite här och där. Den är ganska orädd och syns ofta i urbana miljöer.
En hane av arten Koel.
Den här snyggingen är en hane av arten loten’s sunbird. En rejäl krok att stoppa in i långa blomtrattar för att komma åt nektaren.
En lesser goldback är en vacker hackspett som är något större än större hackspett. Jag såg bara en ytterligare art av hackspett i Sri Lanka.
Det finns många snygga duvor på Sri Lanka. Det här är en spotted dove som är väldigt vanlig i landet.
Tickel’s blue flycatcher var en snygg flugsnappare som dök upp utanför vår bungalow.
Yellow-billed babbler är en av de vanligaste och oskyggaste fåglarna på Sri Lanka. Babbler är ett väldigt bra och beskrivande namn på denna högljudda pippi.
Purple-rumped sunbird gillade buskarna som omgav vår bungalow. En riktigt snygg kavaljer.
Efter frukost ansluter jag mig till familjen på stranden och njuter av den fantastiska stranden. Jag provar återigen mitt undervattenshus men har svårt med inställningarna. Dels för att man är halvblind och dels för att knapparna inte funkar optimalt. Jag måste ta ett snack med aquatech när jag kommer hem.
Vi drar till Yala
Vi packar , betalar, kollar mailen och börjar röra oss mot Yala. Kari, vår chaufför ringer till hotellet och upptäcker att lodgen vi ska till ligger betydligt längre bort än han trott då det finns två ingångar till parken. Det blir en stressig bilresa som slutar med att vi får börja safarin med vår packning i bilen. Det går bra trots allt men vi förlorade lite safaritid.
Efter en kort stund stöter vi på en grupp med sri lanka-elefanter. De betar löv och är väldigt lugna och harmoniska. De är betydligt mindre än både afrikansk och indisk elefant men påminner starkt om indisk elefant.
En liten unge av arten lankesisk elefant äter löv alldeles bredvid jeepen.
Den lankesiska elefanten är väldigt lik den indisiska men betydligt mindre.
Gröna dvärgbiätare blir den första arten av fågelsläktet som jag fotar. Jag märker efter en stund att de är väldigt talrika.
Den här juvelen är en grön dvärgbiätare. Jag har sett den i Oman tidigare men här fanns den i stor mängd. Man tröttnar av förståeliga skäl inte på den.
Det är ganska gott om fågel och det blir en del hyfsade fotolägen. Fokuset är dock helt klart inställt på leopard. I bilen har vi förutom chauffören en ung zoolog som heter Danulo. En glad och positiv kille som pratar bra engelska och en positiv inställning till allt. Vi har även en naturvårdare från regeringen som följer med för att se att naturturismen går rätt till. Han tar rollen som ett slags andreguide och hittar en del fåglar och ödlor som vi raskt fotar av. Chauffören går under namnet Mr Lizzard vilket vi snart förstår. Han stannar och pekar på en mängd olika ödlor men hittar också mycket annat.
Här är en Oriental garden lizzard. Den är lite som en kameleont och kan anpassa färgerna till underlaget.
Här är en ung land monitor som varit på ett ovälkommet besök i en termitstack.
Vi kommer fram till ett hett ställe där det står ett antal jeepar. De har haft leopard för 20 minter sedan men den hade försvunnit in i buskarna. Vi hänger kvar ett tag men tycker strax att det känns trist att stå med de andra jeeparna och börjar ta oss runt själva. Vi kommer till slut till en fantastisk strand där vi tar en eftermiddagsfika. Vi sitter och fikar på grunden till en vila som sveptes bort av tsunamin. Dessvärre med en turistfamilj i den. Vågen gick tre kilometer in i parken. Djuren hade redan känt på sig katastrofen och försvunnit så de klarade sig bra trots allt. Danulo berättade att han kommer från staden Galle där vi surfade och han och hans familj bor på ett berg med utsikt mot viken där vi surfade. Han såg vågen komma in och svepa med sig många av hans vänner och bekanta. Hans pappa var på arbete i Mattara som ligger 3-4 mil därifrån och hördes inte av på flera dagar förrän han helt sonika kom inpromenerandes till allas lycka. Alla kommunikationer hade varit nedlagda och eftersom han är en vänlig man hade han hjälpt folk på vägen att ta hand om sina döda. Minnena från den ödesdigra julhelgen kommer tillbaka. Det blev otroligt starkt att höra berättelsen från ett ögonvittne.
Vi åker vidare och det trillar in några fågelarter till. Vi möter flera jeepar som ger tummen upp och pekar bortåt det håll de tidigare såg leopard så vi speedar dit men förgäves. Leoparden har stuckit redan. Vi kör runt en stund till men rör oss till campen då mörkret faller snabbt. Det är ett fint ljus i kvällningen och jag letar efter något att få i sökaren. Det får bli några spotted deers och en vattenbuffel.
Spotted deer är det vanligaste bytet för leoparden. De finns i riklig mängd i Yala så det är ingen tillfällighet att leoparderna trivs.
En vattenbuffel har vattenhålet för sig själv och njuter i solens sista strålar av sitt gyttjebad.
Efter en timmes after safari går vi till en barbecue utomhus. Det är charmigt att sitta vid ett bord på en liten äng med upplysta facklor runtom MEN när det dimper ned någon singalesisk variant på bärfis i maten hela tiden försvinner charmen en smula. Vi äter upp maten och går in i vårt tält där vi ligger rätt tajt alla tre och svettas under ett moskitnät. Imorgon ska vi ha en heldagssafari då tusan ska vi väl få se en leopard.
13 timmar i jeepen
Väckning 0500 och en snabb kopp te för att vara vid gaten innan de öppnar 0630. Vi åker in som andra jeep och är förväntansfulla. Vi ska ha en heldagssafari idag vilket betyder 13 timmar i en jeep. Hurra tycker jag, not quite so mycket hurra tycker de andra… Det börjar ganska långsamt och det verkar som att djuren är på kongress någon helt annanstans. Vi åker och åker och börjar snart känna igen oss. Yala är indelad i fem zoner och vår arrangör har bara tillträde till zon 1 men å andra sidan finns det enligt senaste inventeringen 33 leoparder inom det området. Vi åker in på några nya vägar och kommer till ett vackert område med riktiga sockertoppsklippor inlindade i frodig grönska. Där hade varit ballt att få ett leopardmöte. Vi träffar dock bara några grå langurer och några fjärilar.
Det var ganska ont om fjärilar men denna common indian crow såg man i riklig mängd.
Vi åker vidare och kommer så småningom fram till en vacker flod där vi äter lunch. Det visar sig vara inte helt oproblematiskt då ett femtiotal toque macaque (ceylonmakak) håller oss sällskap på ett irriterande sätt.
Låt er inte luras av den väna uppsynen. De har full koll på vad vi gör med vår mat. Vände vi ryggen till så var de inne i jeepen och röjde runt.
De här två var mer intresserade av av varandra. Honan ser verkligen ut att njuta av att bli avlusad.
De får tag i matpåsen men Danule får tag på den precis innan den försvinner upp bland träden. En vattenbuffel badar i floden och en ägretthäger fiskar i dess sällskap. Smyrnafiskare och biätare flyger fram och tillbaka och en forsärla stannar som hastigast innan den flyger vidare utmed floden.
Turen går vidare och vi åker tillbaka mot området där det setts leopard kvällstid nästan varje dag på kvällarna senaste veckan. Solen blir svagare och det börjar bli ett fint eftermiddags ljus men också en del moln. Det är ungefär två timmar kvar av hela vsitelsen i Yala och jag börjar få dåliga tankar. Plötsligt får jag syn på något genom snåren som inte känns som siluetten av en spotted deer utan jag säger till Danule att det kan ha varit en leopard. Sanna och Smilla får också syn på den och vi åker bredvid den där den skymtar vagt genom buskaget. Plötsligt känner jag Danules händer vrida mitt huvud bakåt viskandes:
– Another leopard!
På vägen står en ung leopardhane. Den leopard vi såg först i snåren var hans mamma.
Mitt på vägen står en leopard som visar sig vara en subadult hane som går mot vår jeep längs ena vägsidan och passerar oss så nära så den till slut inte går att ha hel i sökarfältet.
Den går längs med vägkanten mot mig och jag hänger mig ut så långt jag kan ur jeepen för att få bästa kameravinkel. Den lyser nästa i det lite gråljuset som råder för stunden. Ett magnifikt djur.
Den lankesiska leoparden (Panthera pardus kotiya) är den största av nio underarter av leopard. Det beror på att den på Sri Lanka är toppredator och kan ta större byten som den äter i lugn och ro utan att vara rädd för att lejon eller tigrar ska komma och ta deras byte.
Ett underbart djur. Lika plötsligt som de kom var det över. Vi försöker de sista timmarna innan det blir becksvart att hitta dem igen men mörkret kommer tillsammans med ett regn och vi tvingas dra ned sidorna på jeepen så det inte går att se ut längre. Vi beger oss hemåt till en väntande middag. Nöjda med dagen njuter vi av en härlig middag denna gång under tak så vi slipper få bärfissläktingar i maten.
Morgonskådning med dålig planering
Det blir tidig morgon för mig igen. Jag har bestämt med Danule att vi tar en morgontur med jeepen till en sjö som ligger nära. På vägen dit ser vi en del nya arter bl a en indian roller, en Jacobin Cuckoo och en whitebrowed fantail.
En indisk blåkråka sitter inom hyfsat räckhåll bedvid vägen och avtecknar sig fint mot den gröna bakgrunden.
Påfåglar är en vanlig syn och de är rejält ljudliga. De överröstar det mesta med sina gälla rop på uppmärksamhet.
Efter diverse felkörningar kommer vi ned till dammen som är tom. Det ser ut som savann då den är helt tom på vatten. Vi går ned men det är ganska klent med fågel och vi åker strax hem mot väntande frukost.
En jeeptur i ett blekt Bundala
Trots idiotisk planering bestämmer jag mig för ett snabbt besök i Bundala natonal park samtidigt som tjejerna åker till en fin närbelägen strand. Jag bannar mig själv som inte tänkte på att åka till Bundala direkt i gryningen istället för att åka runt i närheten av campen. Bundala är ett vidsträckt område med grunda, stora dammar som kan hålla oerhörda mängder av vadare och andra fåglar. Väl i Bundala plockar vi upp en kompis till Danule som ska vara bra på fåglar. Han är hyfsad men det kändes som att jag hade bättre koll på vadarna då det är många bekantingar där. Småsnäppor, rödspovar, gluttsnäppor, spovsnäppor, styltlöpare och ett flertal andra arter. Den roligaste arten tycker jag var en mindre vadarsvala men den fick jag tyvärr inga bra bilder på. Vi åker runt ett par timmar och det blir som väntat inga bra bilder i det hårda ljuset men en parning mellan roseringed parakeets var rolig att få på bild.
Först blir det lite gos och hångel..
Sen blir det full aktivitet för att säkra artens fortlevnad.
Mot regnskogen i Sinharaja
Nu började en lång bilresa till Sinharajas regnskog. Vi passerade på vägen Udawalawe national park där det fanns mycket elefanter. Vi såg en vuxen elefant som gick alldeles vid vägen och betade. Jag misstänker att den matats in av lokala försäljare eftersom många bilar stannade för att fota och blev då erbjudna att köpa olika saker. Jag själv köpte en påse mango. Så det funkade med andra ord. Vi åkte strax av från den ganska bra vägen på en annan väg som blev sämre och sämre för att till slut bli en väg där den stackars minibussen fick klättra över bäckar, men det gick utmärkt. Mörkret föll men vi hann fram till Denyaya där vi sen svängde av för att åka sista biten mot regnskogen. Vägen gick fram till en bro som var för smal för att åka över så där packades väskorna om till en autoriksha som körde över bron. Själva promenerade vi över och fick skjuts på andra sidan av en jeep som han tydligen körde över bron på dagtid men han inte vågade åka med i mörkret.
Många nya fågelarter
Vid 0545 träffade jag Hemal. Han och jag skulle utforska området runt lodgen för att se vad vi kunde hitta för fåglar. Vi gick lite fram och tillbaka mellan stigarna och teplantagerna och såg bland annat den färgglada scarlet minivet och black bulbul, Sri Lanka hanging parrot och par Sri Lanka swallows. Enligt Hemal var det två frogmouths som verkade förbereda häckning då de regelbundet synts i ett apelsinträd i närheten. Vi klättrade upp och glodde in i trädet i säkert en kvart men hittade inga små grodmunnar nu. Vi fortsatte och hittade en flock med munias. Både scaly-breasted munias och white-rumped munias samt blackthroated munias flög runt i en större flock i ett gräsbestånd intill vägen och vi njöt av dem en stund.
Flockar av munias flög runt i byn och åt av frön i gräset.
Vi kom till till slut ett träd med mycket saftiga bär. Vi gick upp i en teplantage som slutade ned mot trädet så vi kom på ungefär samma höjd som kronan. Det var perfekt då det flög fåglar fram och tillbaka hela tiden för att mumsa i sig av bären. Till exempel green imperial pigeon, sri lankan green pigeon, golden-fronted leafbird, hanging parrot, yellow-fronted barbet, crimson-fronted barbet, sri lankan hill myna, white-faced starling, legge’s flowerpecker och många fler. Många av dessa arter är endemiska för Sri Lanka vilket ju gjorde det hela ännu roligare.
Yellow-fronted barbet är en endemisk art för Sri Lanka. Just det här exemplaret verkligen poserade framför kameran och gjorde miner och apade sig.
Ännu en endemisk barbet som heter crimson-fronted barbet.
Ännu en grön endemisk fågel. Denna heter golden-fronted leafbird.
Regnskogspromenad bland ormar och blodiglar
Vi var snart sena till frukost och skyndade tillbaka. De andra var redan packade och klara för en regnskogsvandring. Jag slängde i mig frukosten och gjorde mig klar för avfärd. För att försvåra för blodiglarna så hade jag regnbyxor med fotbollsstrumpor ovanpå och dessutom allt insmort med ett rejält lager salt. Redan efter en kort bit in i djungeln säger Hemal ”Snake.” Det är en Green pit viper som vilar på en gren intill stigen. De är nattaktiva och därför orörlig. Den försöker hitta lite morgonvärme i det dunkla regnskogsljuset. Vi går vidare och hittar en kangaroo lizzard. Planen var att gå en promenad på c:a 14 km. Det finns en ganska bra stig men vi väljer att gå upp en annan lite mer svårtillgänglig stig. Enligt Hemal så finns det bättre chanser att se fler fåglar och djur efter den stigen. Efter en bit till hittar vi ytterligare ett exemplar av Green pit viper.
En green pit viper var en vacker orm. Som de flesta varelser i regnskogen är den grön för att inte synas.
Strax efter bryter Hemal av en liten pinne och pillar lite under en sten och ut kommer en skorpion och tar tag i pinnen och kör in sin gadd i den. Vi travar på och njuter av det vi ser och att vara i regnskogen. Jag har mitt 70-200 på kameran och det räcke oftast utmärkt. Eftersom jag aldrig kan välja bort har jag dock med mig mitt 500 och 16-35 i ryggsäcken. Det är tungt…
Vi kommer fram till en bäck där vi ska få fotmassage. Inte av vilken massös som helst utan av fiskar i bäcken. Vi tar av oss våra skor och strumpor.
Vid detta lilla vattenfall fick vi fötterna rensade från gamla liktornar av fiskar som tuggade i sig. Alla satt med fötterna i vattnet och fnissade.
Jag har som jag misstänkte ett par iglar som tagit sig in trots mina motmedel och jag blöder ymnigt på fotlederna. Jag kör ned fötterna i det svalkande vattnet och strax kommer ett antal fiskar och börjar kalasa på gammal hud. Mums! Vi äter vår medtagna lunch som består av nudlar och curry. Det flyger en del riktigt vackra, stora fjärilar runtom men de är allt för svåra att få på bild. Vi tar på oss skorna och vandrar vidare igen. När vi passerar en gammal bro ser Hemal lycklig ut.
En hona av sri lankan frogmouth stirrar på mig med sina stora ögon. Grodmunnar är ett eget släkte vars närmaste släktingar är nattskärrorna.
Han tar mig åt sidan och visar mig en hona frogmouth som sitter i en buske alldeles nära. Den ser ut som en lite mogwai, ni som sett filmen gremlins fattar. Den tillhör ett eget släkte men är närmast nattskärrorna. Jag knäpper en del bilder. Den sitter lite avigt men det blir några bilder. Vi knallar på och njuter av den häftiga känslan att gå i regnskogen. Jag är helt genomblöt av både svett och vatten. Vi passerar ett speciellt träd där det läcker kåda som klibbat ihop sig. Hemal berättar att humlorna använder det för att bygga sina kupor då det är som klister. Han tar en klick på en pinne och vi konstaterar att det också är väldigt lättantändligt. Det flammar som fotogen när man tänder eld på det.
– Där är ett djur, säger Smilla plötsigt och pekar på något burrigt inne bland träden. Det burriga visar sig vara en jätteekorre som nu klättrar upp i ett träd men sitter och tittar tillbaka på oss och undrar vad vi är för filurer.
En grizzled giant squirrel är stadig pjäs 25-50 cm + lika lång svans.
Efter någon halvtimme kommer vi fram till ett vattenfall med en härlig uppsamlingspool nedanför. Vi tar oss ett uppfriskande bad och njuter av det friska sötvattnet.
I det här vattenfallet svalkade vi oss efter en lång svettig vandring. När vi tog oss tillbaka öppnade sig himlen och regnet vräkte ned.
När vi badat färdigt och ska ta på oss kläderna öppnar sig himlen och vi förstår varför det kallas regnskog. Som tur är har jag tagit med en vattentät säck som jag packar ned kameragrejerna i. Jag har inga regnkläder men det spelar ingen roll eftersom man redan är dyngsur och det är varmt.
Regnskogen gör skäl för sitt namn.
Jag och Hemal spanar vidare efter Sri Lanka Blue Magpie. Den vore ju kul att få se. Vi passerar vår vän grodmunnen igen och lämpligt nog är det en bro i närheten där jag lägger ryggsäcken under tak och tar några bilder till på sötnosen eftersom hon nu vridit på huvudet så man ser henne rakt framifrån. Regnet upphör en smula och plötsligt stannar Hemal. Han har hört skatan. Han visslar en strof och två skator dyker upp. Jag hinner få några bilder på den ena sen försvinner de.
En sri lanka blue magpie dök till slut upp. Signaturfågeln för Sinharaja och Sri Lanka.
Efter en stund kommer en tillbaka med en groda i munnen och sätter sig i skuggan och äter i godan ro en bit ifrån. Härligt att jag fick se den också.
Ceylonblåskatan kom tillbaka med en saftig groda som den åt med god aptit ett stycke ifrån oss.
Regnet tilltar igen och det vräker ner. Stigen är som en bäck och det är inte längre någon ide att försöka gå på sidan och hoppa mellan pölarna eftersom det bara är en stor pöl nu. Strax ser vi restaurangen bakom lövverket. Skönt! Time for a cup of tea. Ceylon tea of course.
När jag sitter och dricker min kopp te tycker jag att det känns lite skavigt under strumpan. Jag tar av mig på fötterna och jag har sju blodiglar utspridda på fötterna och några andra påpekar att jag har blodfläckar på t-shirten. Mycket riktigt sitter det ett antal iglar på rygg och mage också. Några är feta och belåtna. Jag tar bort en och vips har den borrat in tänderna i köttet mellan fingrarna. Man får en liten flashback till alienfilmerna. Vi äter ånyo en god middag, typ samma som igår, men det var ju gott så vi klagar inte. Sen somnar vi gott.
Ännu en skådarmorgon i Sinharaja
Jag har bokat in Hemal även denna morgon för en stunds skådning på morgonen. Han frågade kvällen innan om det var någon speciell art som jag ville se. Jag talade om för honom att det vore kul om vi kunde hitta en indian pitta. En speciell och snygg fågel som förvisso inte är en endem men en art jag aldrig sett och men hört talas om. De brukar tydligen hålla till precis i början av regnskogen så vi tar en promenad in i mörkret. Det är mulet så gryningsljuset är svagt och inne i skogen är det i princip obefintligt. Oddsen för att hitta en Indian pitta blir extra små då hotellhunden och dess två valpar springer efter oss och vägrar gå tillbaka. Allt liv inom ett par hundra meters radie försvinner utom synhåll. Vi vänder och går ned mot byn där vi hade bra med fågel häromdagen. Jag hör en fågel ropa och tittar på Hemal. Han ser glad ut: “Indian pitta”, säger han och vi närmar oss ljudet och får snart syn på den där den sitter och morgonkacklar. Någon sång är det inte utan mer som ett skrik. Det är nästan magiskt vilken tur jag haft med de arter jag velat se. Det finns mycket kvar att hämta i Sinharaja såklart men jag känner mig ändå nöjd.
En Indian pitta sjöng upp sig i ett träd och vi njöt av den en god stund. Tyvärr var det mulet och mörkt men några bilder blev det.
Jag hörde en fabel berättas av Danule i Yala om att indian pitta lånade ut sina fjädrar till påfågeln men han fick dem aldrig tillbaka. Därför är Indian pitta nu skygg och håller sig inne bland buskarna då han skäms medans påfågeln däremot visar upp sig så mycket han kan. Jag tycker dock Indian pitta inte har något att skämmas för.
Det är betydligt mindre fågel i farten än igår och det är även sämre ljus och regn i luften. Vi ser dock en black-headed bulbul och flera arter barbets och annat trevligt. Ett par alexandreen parakeet som också är en ny art för mig. Kul. Det börjar dugga och Hemal säger att det kommer att regna rejält snart. Han får rätt. Jag packar ned kameran i den vattentäta säcken jag har i ryggan och vi knallar hemåt för en väntande frukost. Som de flesta semestrar har jag inte sovit längre än till 0500 en enda dag. Det är så underbart att få morgonen för sig själv och njuta av naturens uppvaknande. Efter frukost packar vi ihop och får skjuts över bron till vår väntande chaufför. Jag har varit nyfiken på att se hur det skulle se ut med chefens stora pickup på bron men det jag får se är helt vansinnigt. När den åker upp är det utan överdrift inte mer än en centimeter på var sida bilen mot pelarna. Skulle han hamna snett finns ingen marginal att manövrera på något sätt.
Väl nere från bron i trygghet träffar vi Kari och hoppar över i hans bil. Efter diverse strul med bankomaterna gör vi oss skuldfria och åker vidare mot Bentota. Det är en stad som ligger ganska nära Colombo som Kari snackat sig varm för. Det känns dock mycket som Gran Canaria när vi kommer fram. Vi hittar dock ett rev som ger lite vågor och de hyr ut brädor på stranden. Jag och Smilla surfar en timme men det är knepiga vågor i den hårda blåsten och de har bara korta longboards så det går inget bra för mig. Vi bestämmer oss för att satsa opå morgondagen och hoppas att vädret ska vara bättre. Vi åker hem och äter middag och går sen och lägger oss. Vi vaknar alla tidigt och jag tittar ut och ser till min besvikelse att det blåser hårt och strax börjar det även regna. Inget bra läge för surf med andra ord. Hela dagen fördrivs som en enda lång väntan på att åka till flygplatsen. Lite mat, lite mobilsurf, mera mat, mera surf och nu sitter vi här på flygplatsen i Colombo och här slutar äventyret och hemma väntar snöglopp, båtupptagning, avstängning av sommarhus etc. Back to Reality.
• Se fler av Niclas Ahlbergs bilder på hans webbplats Niclasahlberg.se.
