Nattbelysning kan öka risken att gråsparvar sprider nilfeber
Nilfebern är en smitta som sprids allt längre norrut i Europa och snart förväntas nå Sverige. Ny forskning visar att gråsparvar som lever i områden med mycket nattbelysning är i snitt infekterade två dagar längre än gråsparvar som lever vid naturligt ljus.
Nilfebern är en så kallad zoonos – en sjukdom som kan smitta mellan djur och människor. Den är relativt vanlig i Afrika, södra Europa, Mellanöstern, Nordamerika och Västasien. I 80 procent av fallen får smittade människor inga eller lätta symptom, men ungefär 1 av 150 smittade blir allvarligt sjuka och det dör årligen människor som smittats av viruset i Europa.
LÄS ÄVEN: • Ljusföroreningar ger sämre pollinering på natten
I en ny studie, publicerad i Proceedings of the Royal Society B, visas att gråsparvar som lever på platser med mycket belysning beräknas öka risken för ett utbrott av nilfebern med 41 procent. Detta eftersom de i snitt är infekterade två dagar längre än sparvar som lever i områden där det är mörkt om natten.
Gråsparvar är en av de vanligaste bärarna av viruset i urbana områden och smittan kan överföras från sparvarna via myggor till människor.
LÄS ÄVEN: • Ljusföroreningar ökar över hela jorden
– Resultaten kan vara den första indikationen på att ljusföroreningar kan påverka spridningen av zoonoser. Många värdar och vektorer använder ljussignaler för att koordinera sina dagar och säsonger. Störningar av dessa faktorer genom att exponeras för ljus på natten kan påverka immunsvaret och generera de här effekterna, säger huvudförfattaren Meredith Kernbach.
Tidigare studier har även visat att zebrafinkar som utsätts för stress så som bekämpningsmedel, oväsen från vägar eller konstgjord belysning, lättare smittas av sjukdomar.
Nilfebern sprids allt längre norrut i Europa. 2018 upptäcktes rekordmånga fall och det beror delvis på ökat resande mellan länder, men också klimatförändringar som gynnar myggorna.
Källor: University of South Florida (USF Innovation) och “Light pollution increases West Nile virus competence of a ubiquitous passerine reservoir species“