Narvalens tand ger ledtrådar om varje år valen levt, ungefär som årsringarna i ett träd. Forskarna har kunnat se detaljer i valarnas matvanor under enskilda år och hur hoten från klimatförändringar och miljögifter ökat.
Forskarna vid Aarhus universitet har kunnat se vad valarna ätit varje enskilt år, hur tjockt istäcket varit och hur de påverkats av miljögifter som kvicksilver. Tanden fungerar som en årsdagbok över valarnas liv.
– Det är unikt att ett enskilt djur på det här sättet kan bidra med en 50-årig tidsserie av data. Det är ofta genom långa tidsserier som vi forskare kan förstå utvecklingen i ekosystemen och sådana här obrutna dataserier är väldigt sällsynta. Här finns mycket data från utvecklingen i Arktis, säger professor Rune Dietz från Institut for Bioscience og Arktisk Forskningscenter, Aarhus Universitet, som lett studien.
Den nya forskningen kan också ge ledtrådar till de stora hoten mot Arktis djurliv: klimatförändringar som leder till mindre istäcke och tungmetaller som kvicksilver.
Forskarna lyfter tre upptäckter i sin studie:
1. Fram till ungefär 1990 utgjorde narvalarnas föda framför allt bytesdjur som hade koppling till istäcket, som vid den här tiden var stort, men varierande.
2. Efter 1990 minskade istäcket i nordvästra Grönland år efter år och narvalarna började äta arter som hittas på öppet vatten. Mellan 1990 och 2000 åt narvalarna bytesdjur som hade mindre mängder kvicksilver.
3. Från år 2000 stiger mängden kvicksilver kraftigt i narvalarnas tänder trots att de verkar äta samma fiskarter. Forskarna tror att det beror på ökad kolförbränning.
– Narvalen är det arktiska däggdjur som påverkas mest av klimatförändringarna, säger Rune Dietz.
Exakt vad narvalshannarna använder sin imponerande tand till är dock fortfarande lite oklart. Troligen har den upp till tre meter långa tanden betydelse för att imponera på honor och möjligen används den även när valen jagar.
Källor: Aarhus universitet och Current Biology