Det blir allt mer oväsen i Arktis i takt med att istäcket minskar och fler båtar kör i området. En ny studie visar att det påverkar narvalar på långt håll och kan utgöra ett reellt hot mot populationer av den tandförsedda valen.
Studier har tidigare visat att oljud blir ett allt större problem för marint liv. Nu har forskare från Köpenhamns universitet och Greenland Institute of Natural Resources konstaterat att narvalar påverkas kraftigt av oljud från båtar och seimiska pulser som används vid oljeletning. Även på 2-3 mils håll, i vissa fall upp till 4 mil, upplever valarna stress och förändrar sitt beteende. De slutar kommunicera med varandra, använder inte läten som de behöver för att leta föda och de dyker inte ned på djupt vatten. De upphör helt med att leta efter föda så länge oljudet hörs och flyr också från platsen i högre hastighet än de brukar simma.
Oljud innebär med andra ord att valarna får i sig mindre näring än normalt och dessutom gör av med mer energi än de brukar. Detta var tydligt trots att forskarna använde mindre kraftiga ljud än vad som normalt används vid oljeletning. Forskarna bakom studien oroar sig för att den ökande aktiviteten i Arktis kommer tränga undan narvalarna.
– Förändringar sker så snabbt i Arktis att vi är rädda att narvalar inte kommer att kunna anpassa sig om inte mer ansträngningar görs för att skydda dem. Vissa områden är så viktiga för narvalar att det skulle kunna argumenteras för att mänskliga störningar inte borde tillåtas där alls. På andra ställen kan det vara möjligt att införa till exempel hastighetsbegränsningar, eller enbart tillåta tystare elmotorer. Tekniken ger utmärkta möjligheter att minska bullret, säger Outi Tervo, marinbiolog vid Greenland Institute of Natural Resources.
Narvalar lever framför allt vid Grönland, nordöstra Kanada, Svalbard i Norge och norra Ryssland. Enligt den senaste inventeringen finns det ungefär 70 000 – 80 000 individer kvar i världen. Arten bedöms som livskraftig av IUCN – Internationella naturvårdsunionen, men vissa populationer minskar kraftigt. Exempelvis vid östra Grönland.
Exakt vad narvalshannarna använder sin imponerande tand till är fortfarande lite oklart. Troligen har den upp till tre meter långa tanden betydelse för att imponera på honor och möjligen används den även när valen jagar.
Källor: University of Copenhagen, Biology Letters och Frontiers in Marine Science
