Mossfynd ledde till upptäckt av ny naturtyp i Sverige
Närheten till Atlanten har påverkat ett område i Jämtland så att en för Sverige unik naturtyp uppstått med hotade mossor och potentiellt många fler arter att upptäcka.
Dimhöljda fjällsluttningar med granskog.
Den nya naturtypen påminner om en så kallad “mixed northern hepatic mat” – det vill säga ett samhälle av blandade, mattbildande levermossor. Utanför Sverige hittas det på begränsade platser spritt över världen i områden som starkt präglas av närheten till havet – exempelvis delar av brittiska öarna, Irland, Färöarna och västligaste Norge samt Himalaya och nordvästra Nordamerika. Även i dessa regioner är dock naturtypen starkt begränsad i utbredning.
– Det jämtländska fyndet verkar utgöra en både nord- och östlig udda utpost i Europa och är därmed intressant ur biogeografiskt perspektiv. Den kan hjälpa oss förstå utbredningsmönster för “hepatic mats” och de avgörande faktorerna, inte minst klimatförändringar som den är väldigt känslig för, förklarar Anna Pielach som tillsammans med naturvårdsbiologen Fredrik Larsson gjorde fyndet 2021.
Klippor i skogslandskapet hyser också levermossfloran, särskilt i zonen mellan skogsgolvet och klippan.
För någon som inte är insatt i ämnet kan det vara svårt att förstå hur pass stor upptäckten är, men det hör verkligen inte till vanligheterna att det upptäcks en ny naturtyp.
– Vi vill försiktigt hävda att det är häpnadsväckande i alla fall inom Sverige, säger Fredrik Larsson. Dels präglas miljön av mycket rikliga förekomster av levermossarterna snedbladsmossa, västlig fingerfliksmossa och piskfingermossa. De första två är rödlistade som sårbara och förekommer annars ytterst sällsynt och i små mängder i landet medan den sistnämnda bara nyss hittades i Sverige i just detta landskap. Dels är det sällan en ny typ av miljö upptäcks. Det vore som att upptäcka det karaktäristiska artsamhället för rikkärr, de så kallade brunmossorna eller kalkbarrskogarnas respektive sandtallskogarnas säregna mykhoriza funga. Värt att notera är att just detta område även är utpekat i en internationell studie som ett potentiellt område för boreal regnskog, något som vi i Sverige helt verkar ha missat.
Vad är det som gör att den här naturtypen bildats i det här området?
– Det är den stora mängden nederbörd och då framför allt antalet dagar med regn som är den avgörande faktorn. Vad som hittills särskiljer den Svenska förekomsten från den fullt utvecklade varianten i de västligaste delarna av Europa är frånvaro av ett antal specialiserade stora levermossor med höga krav på milt oceaniskt klimat. Trots det har det karakteristiska mattlika skiktet av levermossor utvecklats. Detta kan bero på att det är ett av Sveriges snörikaste områden. I utpostområden i Norge och delar av Skottland menar man att det är just det isolerande snötäcket som gör det möjligt för levermossamhället att förekomma i kallare delar.
Snedbladsmossan ser väldigt olika ut i färg och storlek beroende på om den växer på klippväggar, på frodigt skogsgolv eller på fattig torvjord!
Områdena med de mattbildande levermossamhällena är vidsträckta. Det rör sig om kvadratkilometer som sträcker sig från nordvästra Kallsjön till norska gränsen, längs fjällsluttningarna och ut på kuperade myrar. Som upptäckts hittills. En annan försvårande omständighet är att levermossamhällen även ingår i andra miljötyper. Det är inga tydliga gränser eller uppdelningar. De kan därför vara svåra att definiera även i länder som har ett gällande system för att klassificera naturliga miljöer. Sverige har inte ett sådant system utan flera olika som används beroende på sammanhang, något som lätt orsakar förvirring, berättar Anna Pielach och Fredrik Larsson. Ett exempel på ett populärt och juridiskt starkt typifieringssystem är EUs-naturvårdsdirektiv där just “hepatic mats” inte finns med som en egen typ.
– Det som är så speciellt och säreget och kanske anledningen till att den här naturtypen inte upptäckts förrän nu är att den till stor del utgörs och definieras av just levermossor, en artgrupp som få känner till och än mindre behärskar. Det finns även en del udda bladmossor, till exempel lidvitmossa (Sphagnum rubiginosum) som hittades ny för landet här, i samband med att denna miljö upptäcktes.
Levermossmatta med några av de mest karaktäristiska arterna liten revmossa, snedbladsmossa, lummermossor och purpurmylia.
Nu har ni fokuserat på mossorna i området, men kan man tänka sig att där även finns andra arter exempelvis svampar, lavar och insekter, som är unika för den här naturtypen?
– I samma landskap, men på träden i angränsande skogar, finns det flera lavar som är nyupptäckta eller återfunna efter de ansetts utdöda i Sverige. Lavarnas ekologi är relativt entydig och hör till oceaniska skogstyper, som boreal regnskog eller tempererade regnskogar i Skottland och i Norge. Eftersom upptäckten är alldeles ny vet vi inte den egentliga artsammansättningen och vad som kanske döljer sig. Därför hoppas vi att berörda myndigheter leder arbetet vidare och undersöker inte bara levermossamhället utan detta oceaniskt präglade landskap i sin helhet.
Läs även
• Ny bok gör mossor rättvisa
• Natursidans guide till vanliga mossor i Sverige
• Värdefull mossflora på konstruerad ö i Öresund
