Monogama fågelarter har högst chans att överleva
Forskare har gått igenom fåglars olika parningssystem ur ett evolutionärt perspektiv och kommit fram till att vissa strategier visat sig stabilare än andra. Spelande fåglar har hittat en "anmärkningsvärt" stabil nisch medan polygami verkar mer riskabelt.
Orrar.
Studien är gjord vid Rice University och delade in 6 620 fågelarter i tre förenklade grupper baserat på parningssystem. Varje grupp klassades också på en skala från 1 till 3 beroende på hur säkra bedömningarna var eftersom det inte är helt enkelt att generalisera kring fåglarnas parningssystem. Det är exempelvis välkänt att en del “monogama” fåglar egentligen har flera partners.
De tre grupperna:
- Monogama fågelarter med starka och varaktiga band mellan könen.
- Resursförsvarande polygami med svaga och övergående band.
- Spelande fåglar utan sociala band (exempelvis orre och tjäder).
Spelande fåglar – oväntat stabilt
Forskarna bakom studien, Nicolette Douvas och Rafael S. Marcondes, tittade sedan på vilka av dessa taktiker som är en evolutionär stabil strategi. Det vill säga om de bibehållits under lång tid historiskt och om fågelarterna överlevt.
Det visade sig att spelande fåglar, där hannar visar upp sig för honor utan att skapa varaktiga band, är en “anmärkningsvärt” evolutionärt stabil strategi. Den utvecklas med andra ord sällan till andra system och fågelarterna med detta system dör inte ut så ofta.
En strategi som går ut på att försvara en resurs och locka till sig flera partners genom att vakta ett område är däremot mycket instabilt och utvecklas ofta tillbaka till monogami. Det är också förknippat med högre risk för utrotning. Douvas och Marcondes tolkar det som att det är svårt att optimera rollen som förälder i detta system.
Monogami är säkrast
Mer eller mindre tydlig monogami är dock det mest evolutionärt motståndskraftiga systemet. Det skapar starka band mellan fåglarna, gör både hannen och honan till engagerade föräldrar och visar sig ha en hög grad av artöverlevnad historiskt sett.
– Genom statistisk analys och evolutionär modellering fick vi överraskande insikter om stabiliteten i spelparningsbeteendet, ett ämne som tidigare inte hade uppmärksammats särskilt mycket. En av de mest fascinerande upptäckterna var att spelbeteendet härstammar från monogami, vilket utmanar mitt ursprungliga antagande att det utvecklats från polygami. Den här forskningen har inte bara ökat min förståelse för djurs beteende utan också gett mig ett rikare perspektiv på de komplicerade evolutionära mönstren, säger Nicolette Douvas, som gjorde studien tillsammans med Rafael S. Marcondes.
Källor: Evolution och Rice University
