Pressbild på “Domedagen ™ – en trallvänlig talkshow” (tidigare kallad “Vi som bor här 2”) med Martin Emtenäs, Stefan Sundström och Birgitta Henriksson. Foto: Jeanette Andersson. Retusch: Preben Carlsson
“Domedagen – en trallvänlig talkshow” lyckas med konststycket att tillföra nya poänger till miljödebatten, skämta om allvarliga ämnen, blanda information med underhållning och skapa en mysig känsla i världshistoriens kanske stökigaste scenografi. Föreställningen är ute på Sverigeturné under våren 2020.
“Domedagen – en trallvänlig talkshow” är en fristående uppföljare till Martin Emtenäs och Stefan Sundströms föreställning “Vi som bor här” från 2017. Den här gången har radarparet med sig den säkra pianisten Birgitta Henriksson och tillsammans skapar trion en väldigt gemytlig och varm stämning på scen, trots kanske världshistoriens stökigaste scenografi.
Det är Martin Emtenäs som leder föreställningen framåt med berättelser om jorden, mänskligheten, naturen och hoten som gör att vi kanske närmar oss en domedag. Musikerna Stefan Sundström och Birgitta Henriksson fungerar som viktiga sidekicks med små inspel i berättelsen ibland. Inte minst Stefan Sundström vars bohemiska stil både får bli en källa till skämt, men också fungerar som exempel på ett annorlunda liv som kanske egentligen är mer logiskt.
Föreställningen börjar lite trevande. Det finns förvisso roliga poänger i den första genomgången av livets uppkomst, men det känns utdraget och låtarna som avlöser berättelsen är i början av föreställningen inte de starkaste korten. Jag hinner undra både vart det ska ta vägen och vem föreställningen riktar sig till. Sakta men säkert tar det sig dock och blir väldigt bra. Inte minst med tanke på att Martin Emtenäs är en fenomenal pedagog som tagit fram ett väldigt bra manus. Smart, tankeväckande, roligt och genomarbetat. Han må vara saknad i SVTs naturprogram, men han är minst lika bra på scen.
Martin Emtenäs är föreställningens berättare, med god hjälp av Stefan Sundström och Birgitta Henriksson. De lyckas tillsammans skapa en väldigt gemytlig och lekfull atmosfär på scen som är väldigt trivsam att bevittna. Foto: Jose Figueroa
Martin lyckas ta upp slitna ämnen och göra det på ett nytt sätt. Varannan svensk komiker har redan skämtat om 80-talet, men genom att se på årtiondet ur ett miljöperspektiv så får det en viktig, ytterligare nyans. Även den relativt välgenomgångna miljökrisen tas upp på ett nytt sätt. Bland annat med en koppling till just 80-talet. En fundering som dröjt sig kvar från föreställningen är vad som hade hänt med ozonhålet om freon-produkter skulle fortsätta finnas till försäljning och till lägre pris än miljövänliga alternativ?
Det som börjar något utdraget och svajigt utvecklas till en väldigt träffsäker, smart, underhållande och lärorik presentation av hur vi människor påverkar allt annat liv på jorden. Samtidigt som manuset lyfter spelar trion också allt starkare låtar. Ibland är det svårt att sitta still, ibland gör klumpen i halsen det svårt att röra sig. Stefan Sundström, som tar över huvudrollerna under låtarna när Martin Emtenäs sätter sig bakom trummorna, är en säker estradör och hans träffsäkra texter kommer till sin rätt i en sådan här föreställning.
Det är bitvis mörkt och tungt och det hålls inte igen på samhällskritiken, men det presenteras också förslag på vad krisen beror på och hur den kan lösas. Vi har ju faktiskt gjort något liknande tidigare.
Sist ett tips till jurygrupperna för Sveriges olika miljöpriser: gå och se “Domedagen – en trallvänlig talkshow”. Det finns (minst) en väldigt god kandidat till ert pris på scen.
