Nordfladdermus. Foto: Erik Hansson
Nästan 100 personer var i sommar engagerade som “fladdermusjägare” i Umeå och tillsammans kunde de rapportera in 569 fynd som gav forskarna viktig kunskap om fladdermössens liv.
Deltagarna fick låna fladdermusdetektorer från SLU och rapporterade in både när de upptäckte fladdermöss och när de inte hörde något, via en app i mobilen. Några av slutsatserna som kunde dras från de 569 rapporterna i och runt Umeå var att ungefär 80 procent av fynden gällde nordfladdermus, den vanligaste fladdermusarten i Norrland. Övriga arter var större brunfladdermus och vatten- eller taigafladdermus.
– Vatten- och taigafladdermusen tillhör båda Myotissläktet och är omöjliga att artbestämma utan att göra ljudanalyser på inspelningar. Men några deltagare rapporterade att de såg fladdermöss jaga över vattenytan när deras batscanner visade frekvensen ~45 kHz. De rapporterna är nästan säkert vattenfladdermöss, säger Tim Hofmeester, forskare vid SLU och ansvarig för forskningsprojektet.
Rapporterna kunde också ge ledtrådar om när fladdermössen jagar insekter. 568 av 569 fynd gjordes mellan solnedgång och soluppgång och under de kortare nätterna runt midsommar var fladdermössen enbart aktiva mitt i natten. Senare under sommaren fanns enbart rapporter från den första hälften av natten.
– Då ser vi också en ökning i antalet fynd. Det beror mest sannolikt på att fladdermössen blir mer aktiva under sommaren när honorna matar sina ungar och hanarna sprider sig och hävdar revir för fortplantning, säger Tim Hofmeester.
Nu ska rapporterna analyseras ytterligare för att försöka hitta faktorer som påverkar fladdermössens liv.
Källa: SLU
