Stor daggmask (Lumbricus terrestris).
En ny studie har undersökt hur de viktiga daggmaskarna kan gynnas i jordbruket trots att de drabbas hårt av jordbearbetning.
Daggmaskar gör en stor insats för att skapa jordar med rätt struktur för att ta emot vatten, näring och syre, samt för att omblanda organiskt material mellan olika jordlager. Men de drabbas kraftigt när jorden plöjs. Deras gångar förstörs och de kan dö eller skadas både direkt och indirekt. Jordar som är fattiga på daggmaskar ger sämre bördighet och till och med lägre skördar.
Nu har forskare genomfört långtidsstudier på hur daggmaskar påverkats av olika intensivt jordbruk (från konventionellt till ingen jordbearbetning alls) och hur många grödor som det skiftas mellan.
De fann att det totala antalet maskar var i stort sett konstant oberoende av hur intensiv jordbearbetning var, men att maskarter drabbades olika hårt. Antalet daggmaskar i artgruppen anecic, som lever i jorden och drar ner löv från markytan, var exempelvis 17 gånger högre i odlingar som inte plöjts.
I odlingar med mångsidig växtföljd med varierade grödor var daggmaskarna dock i snitt 58 procent fler. Om baljväxter (exempelvis ärtor, klöver eller sojabönor) ingick i växtföljden ökade tätheten av daggmaskar med en tredjedel.
Varierade grödor och minskad jordbearbetning – om maskarna får välja
Forskarna undersökte också bioturbationen, det vill säga daggmaskarnas omblandning och transport av material:
– Vi drar slutsatsen att den högsta bioturbationen av daggmaskar uppnås bäst utan jordbearbetning. Tätheten av daggmaskar och eventuellt också bioturbationen kan ökas även genom en diversifierad växtföljd, när det inte är möjligt att minska jordbearbetningsintensiteten, skriver forskarna i sin slutsats.
Även om förutsättningarna kan variera från odling till odling så verkar med andra ord bästa sättet att gynna daggmaskar vara att växla mellan olika grödor och gärna inkludera baljväxter, samt att inte plöja eller gräva i jorden.
– Daggmaskvänliga jordbruksmetoder kan därmed fungera som ett sätt att öka tillgången på ekosystemtjänster, för att få god avkastning med mindre insats, skriver SLU i en sammanfattning av studien.
Även flera tidigare studier har visat att växtföljd som inkluderar baljväxter ger ökad täthet av daggmaskar jämfört med odlingar med enbart spannmål (Hubbard et al., 1999; Rodríguez et al., 2020; Schmidt et al., 2003). Det finns också flera studier som visat att reducerade jordbearbetningen kan ge mellan 2-9 gånger mer daggmask än konventionell jordbearbetning.
Källor: SLU och Applied Soil Ecology
