I en ny studie visar forskare att belysta samhällen längs kusterna orsakar ljusföroreningar som har en negativ påverkan på korallers fortplantning. Allt mer bebyggelse och belysning längs med kusterna kan utgöra ett ytterligare hot mot världens korallrev.
Tidigare studier har bland annat visat att kuststäders ljus kan få havsfåglar att stranda, ljusföroreningar ger sämre pollinering på natten och att nattbelysning har en lång rad negativ påverkan på ekosystem.
Nu visar forskare från Bar-Ilan University att ljusföroreningar förstör reproduktionsförmågan hos två korallarter; Acropora millepora och Acropora digitifera.
– Med tanke på urbaniseringen längs kusterna kan ljusföroreningar förvärra hoten mot korallrev som redan minskar kraftigt. De skadliga effekterna av ljusföroreningar måste tas med i beräkningarna för att skydda redan hotade korallrev, skriver forskarna i sin rapport.
Stör många naturliga processer
Dessa ljusföroreningar kommer från till exempel våra samhällens gatlampor, belysning på byggnader och kraftigt upplysta sportevenemang som sprider ljus på långa avstånd.
– Med artificiellt ljus stör vi den naturliga dygnsrytmen och den inre klockan hos allt levande. Det kan ställa till det på många olika sätt för olika växt- eller djurgrupper och det är oroväckande att vi lyser bort funktioner som utvecklats i miljontals år. Det är egentligen det mest grundläggande, oförändrade vi har, förklarar Johan Eklöf, fladdermusforskare och aktuell med boken “Mörkermanifestet”.
För de undersökta korallerna rubbas reproduktionen när deras biologiska klocka förändras av ljusföroreningar vilket leder till osynkroniserad och försämrad reproduktionsförmåga.
Forskarna gjorde också en modell över världens ljusföroreningar. De kunde bland annat se att i Röda havets mörkaste platser var det nu 47 procent ljusare än under en naturlig natthimmel. Som värst var det 60 gånger ljusare. Även på många håll i Sydöstra Asien, längs Sydamerikas kust och i Centralamerika är ljuset om nätterna nu många gånger starkare än natthimlen (se kartan ovan).
Källor: Bar-Ilan University och Current Biology