Tove Lönneborg. Foto: Fältbiologerna
På Biologiska mångfaldens dag den 22 maj höll Fältbiologerna ett brandtal för skogen. Det framfördes av föreningens ordförande Tove Lönneborg och var ännu en del i deras kampanj Om skogen. Här följer talet i sin helhet:
“Medmänniskor och medarter!
Vi lever i det sjätte massutdöendets tid. Inte sedan dinosaurierna dog ut har så många arter försvunnit så fort. Men den här gången bär ingen asteroid skulden – utan vi människor.
Det är en existentiell katastrof. Både för naturens skull – och för mänskligheten. Vår civilisation är helt beroende av biologisk mångfald. Rent vatten, ren luft och mat att äta – allt detta har vi tack vare mångfalden av liv på Jorden. När vi skadar livet skadar vi också oss själva.
Men det är inte vilka människor som helst som bär skulden. Miljontals människor lever med ett minimalt ekologiskt fotavtryck. Nej, skulden ligger på en rik elit, främst i västvärlden. Om alla människor levt som genomssnittssvenskan hade vi behövt fyra jordklot. Det är absurt.
Men lösningen ligger inte i privat konsumtion. Att undvika palmolja, äta vego och köpa ekologiskt är bra – men för att rädda planetens biologiska mångfald krävs kollektiva, politiska lösningar.
Ansvaret vilar tungt på våra politiker och storföretag. Ett av deras värsta brott är slakten av våra sista riktiga skogar som pågår just nu i hela landet, från Skåne till Norrbotten.
Urskogar skövlas på löpande band. Nyckelbiotoper jämnas med marken och blir fula kalhyggen. Unika ekosystem sprängs i luften och ersätts med giftiga, bullrande gruvor – utan respekt för lokalbefolkningen eller samers mänskliga rättigheter som urfolk. Luften och vattnet förgiftas. Hotade rovdjur skjuts ihjäl. Vi har knappt någon riktig skog kvar i Sverige – istället finns bara trädplantage och virkesåkrar. Och nästan allt detta orsakas av våra inhemska, svenska skogsbolag och av (hänsynslösa) gruvföretag. Sett till andelen orörd skog är den svenska skövlingen inte lika illa som Amazonas – den är fruktansvärt nog faktiskt ännu värre.
Klimathotet kommer utöver miljontals mänskliga offer som lider, tvingas på flykt eller dör även utrota oräkneliga arter och livsmiljöer. Samtidigt är bevarad biologisk mångfald i våra skogar, våtmarker och jordar det kanske effektivaste sättet att både bromsa klimatförändringarna och skydda oss från deras konsekvenser. Men tyvärr fortsätter den politik som förstör både klimatet och naturen.
Detta vägrar vi acceptera! Vi i Fältbiologerna –Sveriges största miljöorganisation för barn och unga – har i över 70 år engagerat generationer av unga miljöhjältar och naturnördar. Vi kämpar mot artutrotningen – för vi vägrar växa upp på en döende planet. Vi kräver en radikalt annorlunda politik, byggd på ett annat ekonomiskt system – ett system där arters överlevnad, människors hälsa och långsiktig hållbarhet prioriteras över snäv, materiell tillväxt.
Skogslagstiftningen måste underställas miljölagarna, prioritera arter över avkastning och efterlevas av myndigheter och bolag. Inventeringarna av nyckelbiotoper måste återinföras – ingen skog ska avverkas utan inventering. Sverige måste följa sina internationella åtaganden och skydda mycket mer natur – inklusive produktiv skog – och respektera urfolks rätt till sina marker. Naturens rättigheter måste erkännas och respekteras i både grundlagen och internationellt. Inte en enda värdefull skog ska de få hugga. Och svenska statens bolag – som Sveaskog och LKAB – måste gå före i omställningen. Idag når Sverige inte ens sina egna demokratiskt antagna miljömål för skogen – det måste ändras.
Dessa radikala åtgärder ligger långt från dagens politik – men de är både nödvändiga och genomförbara.
För vi vet att en annan värld är möjlig. En värld med färre IKEA-hyllor och McDonalds-förpackningar – men fler rosentickor och reliktbockar. En värld där vi sitter på stubbar i skogen och berättar sagor för varandra istället för på nya designpallar framför TV-reklamen. En värld där materialism, vinstjakt och tillväxt ersätts av gemenskap, solidaritet och naturhänsyn. En värld, kort sagt, där makthavarna lyssnar mer på vargens yl, den vitryggiga hackspettens trumningar och barnens röster i demonstrationstågen än på skogsmaskiner, sedelpressar och bolagsdirektörer.
Vi i miljörörelsen har åstadkommit viktiga segrar i arbetet för den visionen. Vi har inrättat åtskilliga nationalparker och naturreservat. Tack vare oss finns både naturvårdsverk, miljöbudgetar och skötselåtgärder. Vi gör skillnad.
Det gäller inte minst oss i Fältbiologerna. Häromåret ville företaget Nordkalk totalförstöra den världsunika Ojnareskogen på Gotland, med dess 270 hotade arter, rena dricksvatten och gröna jobb. Vi i miljörörelsen stod gemensamt i vägen och stoppade avverkningarna rent fysiskt. Och nu ska Ojnare bli nationalpark! Och just här vid Råstasjön i Solna ville kommunpolitiker hugga ned delar av skogen, bara ett stenkast från där vi står idag, och anlägga en bilväg, butiker och massa hus. Som svar bildade vi tillsammans och lokalbefolkningen och andra miljöorganisationer Nätverket Rädda Råstasjön. Och tack vare år av kamp lyckades vi stoppa exploateringen och skydda Råstasjön som naturreservat! Utan oss hade skogen ni ser inte funnits såsom vi känner den idag. Det är insikt som ger hopp.
Miljövänner, vi har mäktiga intressen som motarbetar oss. Skogsindustrin, gruvbolagen och andra storföretag kommer inte ge upp frivilligt. De fortsätter hålla fast vid business as usual – vid deras oreglerade rätt att förstöra vår planet. Men vi kommer inte låta dem segra. De må ha pengarna och pamparna på sin sida – men vi har folket och forskningen på vår.
Varje gång skogsbolagen hugger ned träd med fågelbon och ungar mitt under häckningstid. Varje gång en skyddsvärd skog jämnas med marken i jakt på pengar, mineraler eller biomassa. Varje gång en partiledare påstår att man oinskränkt kan äga och styra över livet självt. Ja, varje gång dessa tragedier äger rum så blir jag arg och ledsen. För jag vill inte tillhöra den sista generationen som kan höra sommargyllingens sång, som kan känna dofttickans doft, som kan följa järvens fotspår. Jag vill inte att Rachel Carsons tysta vår ska bli allas vårt tysta liv. Och jag vill inte se våra sista riktiga skogar dö.
Därför kämpar vi. För varje skyddad skog är en seger, varje stoppad avverkning är en triumf, och varje räddad art är sin egna värld som tillåts fortsätta leva in i evigheten. Och om vi alla enas kommer vi att lyckas. Håll stövlarna leriga – kampen fortsätter.”
Se Fältbiologernas tal här under och läs mer om deras skogskampanj på Omskogen.se.
