Landsbygds­bor visar starkt stöd för rovdjur

Den nya undersökningen om landsbygdsbefolkningens inställning till rovdjur är gjord av Savanta, på uppdrag av den europeiska paraplyorganisationen Eurogroup for Animals, som World Animal Protection och Djurskyddet Sverige är medlemmar i. 10 000 personer i Europa svarade på undersökningen (1 000 per land) och det var enbart boende på landsbygden som tillfrågades. Personerna har i många fall egna upplevelser med rovdjuren; av de svarande i Sverige har 26 procent sett minst en varg och 30 procent sett björn respektive lodjur.

Av svaren framgår att en stor majoritet (68 procent) av boende på landsbygden anser att Europas stora rovdjur behöver ett fortsatt strikt skydd. Det gäller även bland fårägare (61 procent). Det visade sig också att färre än 20 procent känner sig väl representerade av jägar- och jordbruksorganisationer, som ofta driver en hård linje för att fler rovdjur ska skjutas. Inte ens bland jägare och jordbrukare är stödet speciellt stort (46 procent, respektive 33 procent).

Starkt stöd för samexistens

Sandra Jönsson, expert på vilda djur vid World Animal Protection Sverige, berättar att undersökningen visar att det finns ett starkt stöd för rovdjuren och för samexistens.

– Att människor på landsbygden faktiskt vill att stora rovdjur även i framtiden är strikt skyddade och att fokus istället handlar om hur vi kan främja samexistens genom att satsa på åtgärder som faktiskt tar oss dit.

Av de svarande i Sverige var 67 procent för ett strikt skydd av vargar och andra stora rovdjur.

Var detta ett förvånande resultat?
– Nej inte egentligen, säger Sanda Jönsson. Det är lätt att låta sig luras och tro att stödet för rovdjur är mycket mindre än vad det är på grund av dagens hätska, aggressiva och högljudda debatt mot vissa arters existens. Men de flesta människor tycker faktiskt om djur och värnar biologisk mångfald. Jag hade önskat att fokus i debatten kunde landa mer på ”både och” istället för ”antingen eller”, det vill säga fokus på hur vi både skyddar och värnar stora rovdjur och skyddar och värnar tamdjur och hundar.

Samtidigt känner sig 29 procent av de svarande i Sverige osäkra om det rör sig stora rovdjur i närheten – vad kan göras för att färre ska känna oro?
– Rädsla är väldigt individuellt och även om det kan vara skillnad på upplevd risk och faktisk risk så förstår jag om man känner osäkerhet om man rör sig i områden med vilda stora djur oavsett om det rör sig om älgar, vildsvin eller björnar och vargar till exempel. Jag tror att det bland annat är viktigt att förstå och kunna tolka djurens signaler och beteenden. Det framgick också i studien, att många efterfrågade just mer kunskap om djurens beteende för att kunna känna sig mer säkra eller bekväma om ett möte skulle uppstå.

Enbart 16-18 procent av de boende på landsbygden känner sig representerade av jägar- och jordbruksorganisationer i rovdjursfrågan. Har du några kommentarer om det?
– Tittar man på resultaten i den här studien så tycker jag att det verkar som att det är många röster från landsbygden som inte hörs eller blir lyssnade på. Och lika viktigt som det är att ha en mångfald av arter så tycker jag det är viktigt att lyssna på en mångfald av perspektiv. En majoritet av de tillfrågade vill ha kvar rovdjur idag och i framtiden och vill att de bibehåller sitt starka skydd. Det läggs oerhörda krafter på att få skjuta varg efter varg men inte alls lika mycket energi på att skydda tamdjur efter tamdjur eller på att adressera, hantera och minska konflikter mellan människor om rovdjur.

Just nu överväger EU-kommissionen ett försvagat skydd för vargar. World Animal Protection Sverige anser att undersökningen ger ett klart besked att det finns en stark folklig opinion på landsbygden att inte försämra livsvillkoren för vargarna. 

Läs även

• Få på landsbygden påverkas negativt av rovdjur
• Mångmiljonsatsning på samexistens med rovjdur i Sverige
• Vargen: vårt omtyckta rovdjur

Källor: Undersökningen och World Animal Protection Sverige