Länder i norr undergräver global skogspolitik

Det finns en stor klyfta mellan hur vi talar om och tar itu med skogspolitiken i det globala nord och syd. Fokus läggs ofta på avskogning i tropikerna, medan hoten mot våra nordliga naturskogar, som inkluderar några av de mest kolrika ekosystemen på planeten, fortfarande till stor del ignoreras. 

– Det finns ett ansvarsvakuum, säger Jennifer Skene, chef för Global Northern Forests Policy, vid Natural Resources Defense Council (NRDC). Just nu tillintetgör industriell avverkning några av de viktigaste ekosystemen i världen – några av de sista primära och gamla skogarna – allt under flaggan av så kallad hållbar skogsförvaltning.

Nordliga skogar står inför allvarliga hot från industriell avverkning

Nordliga skogar i Europa, Nordamerika och Ryssland utgör cirka 30 procent av världens skogstäcke. De spelar en avgörande roll för att lagra kol, rena luft och vatten, för att inte tala om att de är helt avgörande för den biologiska mångfalden. Stora vidder av dessa skogar är också ursprungsbefolkningens territorier, inklusive i Europa. De förlitar sig på skogarna för sin näring, sin kultur och sitt välbefinnande.  

Dessa skogar är nu väldigt hotade, och industriell avverkning utgör den största orsaken till att trädtäcket minskar globalt. I Kanada kalhuggs mer än en halv miljon hektar varje år. Sverige förlorar gammal naturskog till industriell avverkning snabbare än i Amazonas regnskog, och i nuvarande takt kommer de sista oskyddade gammelskogarna förloras under 2070-talet.

Industriell avverkning på norra halvklotet matar till stor del efterfrågan på kortvariga produkter som toalettpapper, servetter och kartonger över hela världen. Det tillhandahåller också träpellets för biobränslen, som tidigare marknadsförts som ett mer hållbart alternativ till fossila bränslen, ett påstående som avvisats under de senaste åren.

Vilseledande termer och misslyckad granskning

I den globala skogspolitiken går hoten mot de nordliga naturskogarna till stor del under radarn, då den industriella avverkning som vanligtvis görs på det norra halvklotet inte räknas som avskogning.

– Den globala skogspolitiken är utformad för att befria globala norr från ansvar, säger Jennifer Skene och påpekar att de termer som används, även av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), avleder uppmärksamheten från nordlig industriell skogsbrukspraxis.

– Detta gäller särskilt definitionen av avskogning, som är det primära begreppet folk tänker på när man mäter påverkan på skogar runt om i världen.

Hon förklarar vidare att termen avskogning är snäv och gäller endast vid omvandlingen av en markanvändning till en annan.

– Detta är till stor del det som sker i tropikerna, men berör inte effekten från kalhyggesavverkning. Så att hugga en skog och förvandla den till boskapsbete eller en palmoljeplantage skiljer sig från industriell avverkning där gammal skog blir till trädplantage. Med nordlig industriell avverkning, även om du fundamentalt ändrar ekosystemet, är myten att ett kalhygge fortfarande är en skog, på grund av potentialen för en skog att växa igen. Det betyder att länder som Kanada kan avverka mer än 500 000 hektar skog om året och fortfarande hävda nästan noll avskogning. 

I Sverige avverkades i snitt cirka 243 000 hektar skog varje år mellan 2018-2022, utan att detta ansågs bidra till avskogning. 

Nordliga länder och aktörer eftersträvar mindre skogsskydd

Termen skogsförstörelse, däremot, fångar de skador som orsakas av industriell avverkning. Skogsförstörelse avser generellt urholkning av ekologiska värden eller integritet hos ett ekosystem, och inkluderar således effekter som skadar kollager, biologisk mångfald, ekosystemtjänster eller andra egenskaper. När det gäller EU:s nyligen förhandlade avskogningsförordning, som syftade till att stoppa import och export av produkter kopplade till avskogning och skogsförstörelse, fångade definitionen uttryckligen praxis som förekommer i nordliga skogar, inklusive omvandling av primärskogar till plantager.

Även här noterar Jennifer Skene att de har sett försök från nordliga länder att hitta kryphål eller sätt att underminera policyutvecklingen. Före och efter lagens antagande kom några av de starkaste motstånden från den Globala nord, inklusive massa- och papperssektorn i dessa länder. Till exempel så arbetade Skogsindustrierna, som företräder svenska skogsbolag, under förhandlingarna för att skifta uppmärksamheten på avskogning och underminera hänvisningar till skogsförstörelse som ett villkor för att stoppa import/export.

Svenska skogsindustrier lyfter “skogsföryngring”

Emma Berglund, internationell och EU-skogsdirektör på Svensk Skogsindustrierna, säger att ”medan skogsförstöring är ett allvarligt problem i vissa delar av världen är konceptet komplext och kontext- och landberoende. Det bör därför inte definieras […] som i förslaget, som inte tar hänsyn till andra kritiska aspekter, såsom lokala behov och skogsföryngring.” I denna riktning drev Skogsskogsindustrierna för att “skogsförstöring” skulle definieras på den nationella nivå. Även Svenska Näringsdepartementet vädjade om att ”skogsförstoring” skulle tas bort from lagförslaget. 

Under omröstningen för att anta förordningen avstod Sverige från att rösta. Noterbart är att Sverige också under förhandlingarna skickade en not till EU-rådet (erhållen av Greenpeace i en begäran om informationsfrihet), i syfte att försvaga hänvisningarna till ursprungsbefolkningars rätt till Free, Prior and Informed Consent (FPIC). 

– Den svenska regeringen försöker undergräva EU:s avskogningslag så att den kan fortsätta exploatera samernas mark, säger Lina Burnelius, internationell samordnare för Skydda Skogen i Sverige och Elle Merete Omma, chef för EU-enheten för Samerådet. 

Efter omfattande påtryckningar från nordliga länder och skogsindustrier riskerar tidsfristen för länder att implementera EU:s avskogningsförordning att försenas med ett år eller mer, vilket ökar rädslan bland skogsförespråkare att detta kommer att göra det möjligt för skogssektorn att ytterligare försvaga lagstiftningen. 

Till exempel så kom Europeiska folkpartiet (EPP) den senaste veckan med ett antal ändringsförslag till texten som inkluderade ytterligare ett år fördröjning av dess tillämpning, att handlare uteslutas från flera av skyldigheterna, och införandet av en ny kategori av ”utan risk”-länder som helt undantas från reglerna. Förslaget på kriterierna för vad som räknas som ”utan risk”-länder nämner inte skogsförstörelse överhuvudtaget, utan hänvisar istället till, bland annat, nationell aktion för att förhindra avskogning. Troligtvis skulle ändring i lagen kategorisera Sverige som ett land ”utan risk”. Det kommer att röstas om ändringsförslagen torsdagen den 14 november.

Osäker framtid för global skogspolitik 

Detta har skapat oro bland de som jobbar för starkare miljö- och sociala skyddsåtgärder inom skogspolitiken. Jennifer Skene menar att “länder i norr söker den minsta gemensamma nämnaren när det gäller definitioner för att fortsätta klassificera sina metoder som hållbara. Detta äventyrar den globala politikens färdriktning, och i fallet med EU:s avskogningsförordning finns det en risk att den kommer att avvecklas ytterligare.” 

Förutom att påverka och skada nordliga skogar, hindrar detta också ambitioner över hela världen. Jennifer Skene fortsätter:

– Det finns brist på förtroende inom dessa förhandlingsutrymmen. När det gäller att sätta standard kring skogsskydd och att upprätta finansiella mekanismer för att uppnå dessa, saknar länder från den globala nord trovärdighet eftersom dem inte själva klarar av att uppfylla liknande standarder på hemmaplan.

Ojämlikhet som härrör från imperialismen

Detta kan ses i den globala avvikelser i skogsskyddet. Enligt FAO så är i genomsnitt 25 procent av skogar inom skyddade områden i Afrika, Asien och Sydamerika. I Europa är den siffran så lågt som 6 procent, i Nordamerika är andelen 11. Kollar vi närmre på Sverige, av de 8,9 procenten skogsmark som är formellt skyddat, så anses bara drygt hälften av den vara produktiv och därmed hotad av industriell avverkning.

Dynamiken kring globala resurser förevigar också ett slags förmyndarmentalitet, som härrör från imperialismen, vilket underbygger relationer mellan de nordliga och södra länderna, och som driver mycket ojämlika partnerskap och ojämlika standarder, säger Jennifer Skene.

– Ett land [i globala nord] tillhandahåller finansiering för vissa typer av skogsskydd i tropikerna. Samtidigt läggs inte samma ekonomiska press på nordliga länder att ändra sin praxis.

Jennifer framhåller att länder från globala syd i allt högre grad efterlyser ett ramverk för att skapa mer rättvisa och ansvar mellan länderna i norr och söder. Ett exempel är the African Ministerial Conference on the Environment, som i augusti 2023 krävde mer rättvis ansvar för att uppfylla globala skogsåtaganden. 

– Vi har särskilt sett ledare i Afrika driva på för ett globalt ramverk för skogsrättivsa som skulle ta de åtaganden rörande biologisk mångfald och klimatkonventioner, och se till att länder driver dessa rättvist, med hjälp av gemensamma mått, definitioner och standarder. Vi hoppas på att samtalet om detta fortsätter på COP29 i Azerbadjan. COP29 för Klimatet börjar måndagen den 11 november.