15 år efter Blue Planet kommer uppföljaren. Med ny teknik som tar visar tittarna områden och fenomen som aldrig filmats tidigare. Foto: Hugh Miller/BBC
Första avsnittet av ”Blue Planet II” blev 2017 års mest sedda tv-program i Storbritannien med över 14 miljoner tittare. Den 4 mars börjar serien sändas på SVT. Natursidan har sett 6 av 7 avsnitt.
Förutsättningarna är egentligen perfekta. Världens hav är fortfarande relativt outforskade och det som är utforskat är i ännu mindre grad dokumenterat. Med en stor budget som tillåter både den bästa utrustningen och den bästa experthjälpen finns därmed alla möjligheter att filma exklusivt och spännande material.
LÄS ÄVEN: • Krönika: Planet Earth 2 – utsökt naturfilmslösgodis i trailerform
Det är, kanske inte helt förvånande, också vad BBC lyckats med i Blue Planet II. Under genomtittningen av de första sex avsnitten (det sjunde är en dokumentär om hur filmandet gått till) kommer jag på mig själv med att släppa ur mig små utrop i soffan: “va?!”, “nää”, “är det sant?”, “helt otroligt”. För det är mäktiga scener vi får se när fyra års filmande från 125 expeditioner med över 6000 timmars film från över 4000 dyk gjorts om till sex avsnitt naturdokumentär.
Delfiner är med i flera avsnitt av Blue Planet 2. Foto: BBC
Blue Planet II kanske inte har något enskilt klipp som kommer bli lika viralt som iguanan som försöker komma undan ormar i Planet Earth II, men här finns mängder av andra scener som jag kommer bära med mig länge. Som när en taggmakrillfisk kastar sig upp ur vattnet och fångar en ung sottärna i luften. Eller när läppfisken visar sig använda verktyg för att komma åt sin föda och clownfiskarna samarbetar för att flytta föremål på havsbotten.
Här finns också de stora, pampiga scenerna. Prickfiskarna som ibland samlas i enorma stim och lockar till sig hungriga delfiner, valar och hajar i en kortvarig festmåltid. Eller se hundratals mobula-rockor filmade på natten. En och annan tittare kommer kanske också drömma mardrömmar om den meterlånga ringmasken som hugger oförsiktiga fiskar från sitt gömsle i botten.
Läppfisken Semicossyphus reticulatus byter kön efter ett tag i sitt liv. En förändring som tar några månader. Foto: BBC
Vi måste också stanna upp och reflektera över det häftiga i att det fortfarande lever så många varelser i våra hav som vi inte har en aning om vad de är för något eller hur de lever. Teamet spenderade till exempel 500 timmar i en ubåt på stort djup och filmade saker ingen någonsin sett tidigare.
Även om det är fokus på att ge tittarna stora, roliga eller häftiga naturupplevelser så duckar inte Blue Planet 2 för verkligheten och de stora hot som våra hav står inför, orsakade av oss människor. Överfiske, klimatförändringar och den enorma nedskräpningen tas upp.
Det riktigt sorgliga med Blue Planet 2 är känslan av att det kan vara bråttom att dokumentera en del av dessa scener, medan det fortfarande går. Inom en människoålder kan haven ha förändrats kraftigt.
Den här bläckfiskliknande varelsen lever i de djupa vattnen utanför Kalifornien. Foto: BBC
Men vi får också se de positiva exemplen. Som hur havsuttern återhämtade sig när jakten på dem förbjöds. Och när uttrarna ökade i antalet kunde de reducera de enorma mängderna av sjöborrar som ostört fått käka i sig hela skogar av kelp under ytan. Efter jaktförbudet gick havsbottnen från att vara öde till att återigen hysa stora kelpskogar, som är viktiga barnkammare för fiskar och annat liv i haven.
Vad haven behöver av oss människor är ju ingen större gåta. Lite tillspetsat behöver de slippa oss. Får haven vara ifred från vårt industriella fiske, vår nedskräpning och våra oroväckande utsläpp av växthusgaser så kommer de flesta ekosystem förr eller senare återhämta sig.
Ironiskt nog kanske insikten om att haven behöver låtas vara kan vara lättare att ta till sig för en bred allmänhet om det skickas ut proffsiga kamerateam i haven, som kan visa oss vad som pågår under ytan för miljontals människor.
Blue Planet 2 har premiär på SVT den 4 mars 2018
