Krönika: Vi borde sluta prata om naturböcker för barn

När jag går in på Naturbutiken på Öland eller någon annan välsorterad bokhandel slutar det nästan alltid med ett besök på “barnavdelningen”. Hylla efter hylla fullproppad med lockande titlar om växter, valar, fåglar, fladdermöss och hajar. Jag blir sällan besviken när jag bläddrar i dem. Oftast har de snygga och tydliga illustrationer, konkret och intressant fakta och texten tar raka vägen till väsentligheterna – inga krystade förord eller långa utläggningar för att fylla ut sidorna.

Nivån är dessutom ofta väldigt hög. Än så länge har inte AI-genererade bilder och texter i löpande band-produktioner slagit igenom, även om onlinebutiker som Amazon börjar fyllas av allt mer billiga och snabbproducerade (och ibland farliga) böcker på samma sätt som Spotify gör i sitt låtutbud. Låt oss hoppas att det dröjer innan denna utveckling slår igenom brett och låt oss bojkotta butiker och förlag som driver på den här utvecklingen.

Orättvis behandling

När jag går runt på barnboksavdelningen och njuter av utbudet så är det framför allt en sak som känns lite tråkigt och det är att alla dessa titlar är så tydligt uppdelade i en egen avdelning. Visst finns här många barnsagor som kanske inte vuxna människor finner samma glädje i, men när det gäller faktaböcker om naturen så skulle jag vilja hävda att barnböcker är orättvist behandlade och missar en lämplig målgrupp. Väldigt många vuxna skulle behöva börja med barnböckerna innan de går vidare till de lite mer utmanande böckerna om naturen, som inte sällan kan innehålla en del obekanta biologiska termer för ovana naturboksläsare.

Ett alternativ är att börja göra böcker som inte har en estetik riktad mot en viss målgrupp. Men frågan är om bokköparna är mogna för något så radikalt? Hur viktigt är det att kunna dela in allt som skrivs i kategorierna barnbok eller vuxenbok?

När gav du senast en naturbok för barn till en bekant utan barn?

För en nybörjare som är nyfiken på insekter och däggdjur kan det kanske vara alldeles utmärkt att börja med böcker som Första insektsboken eller Svenska däggdjur, oavsett om hen är 5 eller 65 år gammal. Vi ska också komma ihåg att det numera tycks råda en ganska utbredd naturanalfabetism. Lägstanivån på naturkunskapen hos landets befolkning är kusligt låg och det behövs all hjälp som finns tillgänglig för att höja den.

Jag är helt övertygad om att åtskilliga föräldrar lärt sig mer om naturen genom att läsa djurböcker för sina barn än vad de kommer ihåg från biologin i skolan. Och det är ingen kritik mot landets biologilärare. Men därför är det lite synd att barnböcker tycks vara så exklusivt riktade till barn, samt föräldrar som läser för barnen. Det är nog många vuxna som skulle finna att “naturbarnböcker” håller en alldeles lagom nivå, men de skulle aldrig få för sig att köpa en till sig själv. Och man skulle nog anses lite udda om man började köpa naturbarnböcker till sina vuxna bekanta som inte har barn i “rätt” ålder. Det är egentligen synd. Många skulle både behöva läsa dem och säkerligen tycka om det.