Krönika: Gulltrollets roll

Vi sitter på terrassen i en förtidigt varm förmiddagssol, min nyfiknaste vän och jag. Hon jobbar med att utveckla restaurangkoncept för en stor hotellkedja och mellan videokonferenserna och de hetsiga telefonsamtalen kan hon pausa en stund. Staren kvillrar sin konstiga sång, kaffekopparna är halvfulla och min vän får plötsligt ett fundersamt uttryck i ansiktet.

– Men nyckelpigor, till exempel, vad är egentligen deras funktion?, utbrister hon och tittar uppriktigt och finurligt på mig med sina vakna ögon.

Jag vet inte direkt vad jag ska svara. Blandar ihop grejen med att bladlöss hålls som husdjur och mjölkas på sockerbubblor som lössen fiser ut om man kittlar dom på magen. Det är väl myror som gör, inte nyckelpigor? Vännen tittar storögt på mig. Hennes fråga är spontan och välvillig, mer en undran om hur i himmelens namn en sån varelse kan uppstå. Vi kommer överens om att man kanske först måste bena ut vad en funktion är, ur naturens perspektiv – är det vilken nytta man har och således anledningen till att man dels existerar överhuvudtaget, dels hur man ser ut och hur man beter sig?

När jag, för länge sen i en ganska olycklig tid, arbetade med att programmera hemsidor – på den tiden då man fortfarande satt och knackade kod för hand – så tänkte jag på det annorlunda. En funktion inom programmering är ett sorts kommando som tar en specifik input och trollar om den till en specifik output. Den är en regel eller formel för att styra något i en viss riktning. Så här kunde det se ut;

IF (this) { do this; }

ELSE IF (or this) { do this instead; }

ELSE { or in any other case just do this; }

Programmering är en sorts kedja av kommandon som är mycket mer stelbent och steril än evolutionens mosaik av orsak och verkan. Det finns förstås de som anser att allt i universum är styrt av algoritmer, ofta de som förespråkar bioteknologi, exempelvis Yuval Noah Harari, författare av bästsäljarna ”Homo Sapien” och ”Homo Deus”. Att man måste ha en nytta för att finnas är ett ytterst mänskligt antagande, men inte felaktigt. Allt i naturen fungerar ju i samspel. Så vad är just denna prickiga lilla skalbagges roll i det stora hela?

Den vanligaste nyckelpigan och den man direkt ser framför sig är den röda sjuprickiga – Coccinella septempunctata – där det latinska namnet förklarar utseendet septem – sju – punctata – punkter. Den röda färgen är aposematisk, en varningssignal, som skvallrar för andra djur att den är giftig eller osmaklig. De är rovdjur, insektvärldens söta, runda vargar och de jagar sköldlöss (Coccoidea) och bladlöss (Aphidoidea). Lössen lever på växtsav och förökar sig snabbt med hjälp av hermafroditism och jungfrufödsel.

Nyckelpigor finns färgerna gult, rött, svart och brunt, med allt från noll till 24 prickar som pryder det hårda skalet.

Det är just den sjuprickiga pigan som gett pigorna sitt underliga namn. Talet sju är heligt inom den kristna tankevärlden, till exempel att Gud skapade världen på sju dagar och att Jungfru Marias förespråkade sju dygder som motsvarar de sju dödssynderna. Dygderna representerade nycklarna till himmelriket, som Jungfru Maria vaktade, och nyckelpigan sades hjälpa att bära dem. De engelska namnen ladybird och ladybug och det tyska Marienkäfer har samma förklaring. Var det kanske också därför man som barn lyfte upp nyckelpigan mot himlen på sitt lilla finger och viskade:
– Flyg lilla nyckelpiga, flyg…

Fällde den ut sina tunna svarta vingar och flög så man fick tur, kanske för att nån som var utelåst till slut fick komma in?

I gammal svensk vidskepelse förutspådde nyckelpigorna förälskelser eller väder och kallades ofta Gullhöna. Flög den så kunde den hämta vackert väder – eller så skulle det regna. Den hette Gullfrigga, Gulltroll, Åkerpytta, Bubba eller Fårpiga på olika orter. Det är lite dialektalt det där med folktro.

IF (bladlusattack){ skicka in Nyckelpigearmé; }

I nutid vördas den inte alltid lika ömsint, den föds upp eller skördas och skeppas ut i lådor till de som giftfritt vill lusa av sina plantor. Vilket ju helt klart får anses vara en funktion. Det är dock, som så ofta sker när vi ska hålla på att möblera om i naturen för vår egen nytta, olyckligt när arter importeras, släpps ut och blir invasiva. Det är därför den asiatiska harlekinpigan i vissa miljöer nu konkurrerar ut inhemska pigor och orsakar problem i odlingar, genom att råka komma med bland skörden och göra slutprodukten besk.

Så jag ville bara skriva detta till min vän, och till andra som vill läsa, för att reda ut begreppen. Det är alltså myrorna som lever symbiotiskt med bladlössen genom att skydda dem från lusvargar och mjölka deras sockerfisar – även kallade honungsdagg. Och det är nyckelpigans funktion att skydda plantornas blad från savsugande löss. Låt oss nästa gång du hälsar på ta en kaffepaus, uppskatta dessa faktum med förundran och fundera på vems funktion som egentligen borde ifrågasättas? Och jag menar inte din, nyfiknaste kompisen min, för en av vänskapens finaste funktioner är att väcka tankar om ord, värde och natur. Och en dygd, enligt mig, är att fråga frågor som ett barn gör, rakt ut i luften utan att tänka efter för mycket, för att se vart de landar, om ett svar – eller en krönika – studsar tillbaka till en som en boll.

PS. De sju dygderna är förresten; ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit. Åtminstone några av dem kan vara värda att lägga på minnet. DS.