Krönika: En långhelg med sortering av insekter
Hemkommen från tre dagars insektsworkshop som bland annat resulterat i en handfull nya insekter för Sverige, många intressanta samtal, kontakt med fler likasinnade och lite bättre kunskapsläge både hos deltagarna och över Sveriges fauna.
Sortera flugor, myggor, stritar, steklar, kvalster och ett tiotal andra ordningar i olika rör – en insats för vetenskapen och dig själv.
– Bara två vingar? Korta, knubbiga antenner? Den åker i flugröret.
– Fyra vingar? Sugande mundel, långa antenner frampå huvudet och två “avgasrör” i rumpan? Det blir röret med växtlöss.
Ungefär så spenderade jag fredag-söndag i förra veckan. Och det var mycket roligare än det låter i skrift.
Jag deltog i Station Linnés projekt “Sveriges alla insekter” där amatörer och experter samlas på i stationens labb på Öland och går igenom några av de småkryp som samlats in av bland annat så kallade Malaisefällor runt om i landet. Genom att samla in och gå igenom massvis av insekter från många platser runt om i landet får man en uppfattning om vilka arter vi har och var de finns.
Glansmygga – en ny bekantskap för mig som jag studerade länge.
Grovsortering med många distraktioner
Sammanlagt var vi ungefär 40 personer på plats. Själv tillhörde jag grovsorterarna. Det var vår uppgift att göra den första städningen. Myggor på sin plats. Skalbaggar på sin. Det gick förvånansvärt snabbt att lära sig grunderna i hur man skiljer de stora grupperna från varandra. Och sakta men säkert, medan allt fler småkryp förflyttades till olika rör, så började jag få en allt säkrare känsla för skillnaderna.
Jag hörde verkligen inte till klassens snabbaste elever. Medan andra säkert sorterade 10 insekter i minuten fastnade jag ständigt i fascination över arter jag aldrig sett innan. Även om det inte var min uppgift kunde jag inte låta bli att försöka mig på att försöka åtminstone komma fram till art eller familj på några arter.
Eftersom vi satt vid mikroskop med rejäl uppförstoring var det som att titta runt i fotografier av John Hallmén eller någon annan makrofotograf med skillnaden att det gick att zooma in på varenda häftig detalj på krypen.
Metallsmalbi (tror jag). Bild tagen med mobil genom mikroskopet.
Flera nya arter för landet
Som tur är hade inte alla lika begränsade specialistkunskaper. Insekterna som grovsorterats flyttades över till experterna, som gav sig i kast med att artbestämma varenda individ. Här fanns experter på bland annat vintermyggor, nattsländor, harkrankar, flera olika grupper parasitsteklar och mycket annat. Vissa kluriga djur kommer även skickas till experter i andra delar av landet.
Jag vet att det är nödvändigt med insamlingen för att kartlägga vad vi har för arter i landet. Jag förstår också att insamlingens ”offer” under alla år som fällorna stått ute bara är en någon promille av antalet insekter som varje år dödas i trafiken i Sverige. Men fakta klarar inte alltid av att besegra känslor och jag har lite svårt för att de här insekterna behövde dö för att vi ska ha bättre koll på dem.
Insatserna för vetenskapen är dock otvivelaktiga. Bara under den här helgen hittades det en handfull nya arter för Sverige, varav en stekel är från en familj som också är ny för landet. Plötsligt har landets fauna blivit lite mer känd. I min värld var det stort bara att vara i samma byggnad som dessa fynd. Entomologerna verkade förvisso glada över fyndet, men det var inte direkt något vilt firande. Vilket är helt naturligt med tanke på hur vanligt det är med sådana här händelser på Station Linné. Sammanlagt har Malaisefälleprojektet upptäckt ungefär 2 000 nya arter för Sverige och en tredjedel av dessa var även nya arter för vetenskapen(!). Det som kan vara ett minne för livet för vissa är en dag på jobbet för andra.
Station Linné på Öland.
Framtidens artbestämning?
Samtidigt, i en annan del av byggnaden, pågår en del av framtidens kartläggning. Varenda insektsart får en streckkod baserad på sitt DNA. Redan nu kan ett provrör med insekter analyseras så att man snabbt får hjälp med att artbestämma många av insekterna. Men alla småkryp har inte fått sin egen streckkod än och för det grundjobbet behövs experter (och grovsorterare). Med tanke på att Station Linné räknar med att det finns ungefär 5 000 insekter kvar att upptäcka i Sverige återstår mycket arbete och många stora upplevelse för personerna som sitter med identifieringen.
Efter grovsorteringen tar specialisterna vid. Kanske ryms det en ny art för landskapet eller landet i dessa rör?
För mig blev det en oerhört lärorik helg. Dels genom att bli säkrare på att känna igen de stora insektsordningarna, men också tack vare samtal med andra insektsnördar och de pedagogiska lärarna på Station Linné. De fick lite fler av sina insekter sorterade och det knöts en hel del nya kontakter mellan landets entomologer. En synnerligen lyckad kombination av socialt umgänge, insatser för forskningen, personlig utveckling och plantskola för framtidens entomologer.
Sveriges alla insekter-workshopen återkommer troligen även under 2025. Håll koll på Stationlinne.se för mer information.
