Krönika: Bakom kartskikten gömmer sig verkligheten
Avverkningar påverkar så mycket mer än fält på en karta. Det borde ingå i svensk allmänbildning att använda tjänsten Skogsmonitor för att se alla avverkningar i vårt land. Men glöm inte arterna bakom de färgade fälten!
Avverkningar är inte bara färgskikt på en karta.
I slutet av 90-talet anmäldes det i snitt ungefär 200 000 hektar per år för slutavverkning enligt Skogsstyrelsen. De senaste tio åren är snittet uppe i nästan 260 000 hektar och det avverkades ungefär 243 000 hektar per år under perioden 2018-2022. Det kan vara svårt att ta in vad det innebär. Det är trots allt bara siffror. Vissa får kanske upp en bild av att det motsvarar att vi i Sverige kalavverkar en yta nästan lika stor som två Öland per år. Men vad innebär det egentligen?
Det blir tydligare när man tittar på kartverktyget Skogsmonitor.se som visar avverkningsanmälningar (rött eller rödorange på kartan här under) och utförda avverkningar (orange) i hela landet. Slå på lagren till höger om kartan och se hur hela Sverige blir orangefläckigt. Det borde ingå i svensk allmänbildning att göra det åtminstone en gång i livet.
Så här ser Sverige ut. Översvämmat av genomförda avverkningar (orange) och avverkningsanmälningar (rött eller rödorange). Det är kanske inte så konstigt att Skogsstyrelsen inte hinner med att granska ens en bråkdel av alla avverkningsanmälningar när regeringen samtidigt drar ner kraftigt på deras budget.
Fälten är mer än siffror och färger
Men hur mycket jag än tycker om kartor så är de bara en ytlig överblick. Istället för siffror på antalet hektar skog som försvunnit så är det bara färger. Även med orange splatter över hela landet är det svårt att ta in. Det rymmer ju egentligen så mycket mer. Varje färgat fält kan vara någons favoritskog, en annans svampställen, en tredjes löptur, en fjärdes jaktmark och framför allt innehåller fälten väldigt många arter.
Bakom de färgade fälten gömmer sig släckta djurliv, förstörda livsmiljöer för mängder av djur och ökad press på arter som redan är hårt trängda. Man kan ha åsikter om det bör påtalas eller inte, på samma sätt som vissa inte vill veta hur djuren de äter har levt sina liv, men det går inte att säga annat än att ett kalhygge är en katastrof för livet i skogen under minst några årtionden (för känsligare arter kan det handla om århundraden).
En karta som synkar Skogsmonitor med rapporterade arter på Artportalen eller på något annat sätt visar vilka arter som lever i ett visst område skulle bli ett steg närmare verkligheten. Ett lager i verktyget som visar ikoner för en del av de arter som rapporterats i området hade tydligare visat vad dessa kartor egentligen innehåller och gjort dem lite mindre distanserade från verkligheten.
Ny avverkningsanmälning och slumpmässigt utplacerade svenska arter. Skogar med sådan här biologisk mångfald är inte lämpliga att kalavverka.
Samtidigt blir det tydligare för gemene man att se var det är rimligt att avverka. På före detta hyggen där alla trädplantorna nu är i 60-80-årsåldern har det fortfarande inte hunnit komma in speciellt mycket mångfald i form av fåglar, växter och däggdjur. Dessa områden skulle visas med betydligt färre arter på en sådan här karta (se bild nedan). I äldre skogar ser det kanske mer ut som på kartan här ovan och det blir då också tydligt att det här är en yta som har ett betydligt högre kostnad att kalavverka, både för den biologiska mångfalden och klimatet (i form av förlorat lagrad kol).
Ny avverkningsanmälning i Skogsmonitor. Så här kanske artsammansättningen skulle se ut i en skog som är lämpligare att avverka än bilden ovan?
Vi människor är duktiga på att blunda för lidandet vi orsakar och jag förstår såklart att sådana här artavverkningskartor inte skulle vara populära hos branschen som helst inte ens vill att vi ska kunna se de färgade fälten som sprider sig över Sverige. Men för de som är intresserade av att minska vår belastning på planeten skulle det kunna vara ett tydliggörande verktyg.
Och även om det aldrig kommer skapas en tjänst som visar sådana här kartor, så kanske exemplen i den här artikeln kan väcka en insikt om vad som egentligen gömmer sig bakom dessa kliniska kartor av olikfärgade fält.
