Kritik mot system som säljer kolkrediter för att skog ska stå kvar

I februari 2025 gick techbolagen Arbonics och Treebula ut med att de inlett ett nytt samarbete som utlovar ”nya intäktsmöjligheter” för svenska skogsägare om de avvaktar med avverkning. Med hjälp av satellitbilder och AI ska företagen ha upptäckt att det finns ungefär 20 000 kvadratkilometer mark som är lämplig för deras lösning med kolkrediter. De menar att det finns potential för ägarna till den här marken att tillsammans tjäna flera hundra miljarder kronor på att låta skogen stå och istället få betalt för kolkrediter.

För att en skog ska vara lämplig enligt företagens analys ska det vara så kallad “kolrik skog”. Med detta menas ”skogsområden med hög kolinlagringspotential, där skogens förmåga att binda koldioxid gör den lämplig för kolkrediter”.

– Det handlar om skogar med relativt hög tillväxt och kolupptag, där uppskjuten avverkning kan leda till ökad kolinlagring över tid, berättar Ingeborg Mägi, Head of Impact Forestry, på Arbonics.

40-årigt avtal

Det ska bland annat vara minst 5 hektar ”avverkningsmogen” skog med en ”låg riskprofil” och där det redan tagits fram en skogsbruksplan eller finns ett avverkningstillstånd.

Hur bedömer ni vad som är avverkningsmogen skog?
–  Arbonics använder fjärranalysdata och skräddarsydda skogsförvaltningsplaner för att bedöma skogens ålder och huruvida den är juridiskt redo för avverkning. För att vara berättigad måste skogen vara lagligt avverkningsbar, berättar Ingeborg Mägi.

Under projektets avtalstid på 40 år så får skogsägaren fortsatt sköta om sin skog i form av att exempelvis ”hugga ved till sin egna ugn” och hjälpa andra träd att växa – det vill säga, ”viss skördeverksamhet är tillåten”, som Ingeborg uttrycker det. Upp till 20 procent av skogsbeståndet får avverkas under en 5-årscykel ”om det har en positiv inverkan på skogens kolförråd på lång sikt, till exempel om avverkningsaktiviteten accelererar tillväxten”.

20 procent av skogen under en femårsperiod låter rätt mycket. Inte minst om man efter dessa fem år kan avverka upp till 20 procent till. Hur ska ni kunna kontrollera påståenden om att något sådant ”har en positiv inverkan på skogens kolförråd på lång sikt”?
– Avverkning av upp till 20 procent av en skog under en femårsperiod kan verka mycket, men det är viktigt att beakta skogsekosystemets långsiktiga koldynamik. Arbonics arbetar med vetenskapligt validerade skogsförvaltningsmodeller som bedömer hur selektiv avverkning kan bidra till stabilitet och till och med tillväxt i det totala kolförrådet över tid. Nyckeln är att optimera skogens återväxttakt och säkerställa att yngre, snabbväxande träd fortsätter att binda koldioxid effektivt.

Vill öka kolförråd

Det övergripande målet med projektet är att bibehålla eller öka skogens kolförråd under projektperioden. Efter projektets avtalstid på 40 år har gått ut, har skogsägaren rätt att fatta egna beslut om området.

– Skogen tillhör fortfarande dem så efter projektet kan de göra vad de vill. Det kan innebära avverkning, men även fortsatt bevarande om det bedöms vara mer lönsamt eller miljömässigt gynnsamt, säger Ingeborg Mägi.

Kolkrediter kan låta som en möjlig lösning på problematiken att skogen skulle behöva stå kvar för att fortsätta lagra kol, samtidigt som en del skogsägare vill kunna få intäkter från sin skog. Men det finns andra som inte har en lika positiv syn på kolkrediter.

Naturskyddsföreningen är skeptisk

Erik Pihl är sakkunnig inom bioekonomi på Naturskyddsföreningen. Han berättar att det finns ett behov av bättre styrmedel och kraftigare incitament för att öka netto-kolinlagringen i skogen. Det är också något som ofta nämnts på sistone. Både Konjunkturinstitutet och Sveriges klimatstrategi av John Hassler har lyft att kol från biologiska källor borde prissättas och Miljömålsberedningen tog upp statligt stöd för uppskjuten avverkning.

– Det finns dock en hel del berättigad kritik mot just kolkrediter från inte minst forskare. Möjligheten att köpa klimatkompensation gör att företag ställer om sin verksamhet långsammare. Fossila utsläpp kan kompenseras genom den här typen av inlagring, men om 40 år när projektet är slut så kan skogen fällas och då existerar inte kompensationen längre – den fossila koldioxiden är dock kvar i atmosfären. Arbonics tar på hemsidan upp de krav som ställs på klimatkompensation med hög kvalitet och de nämner ”beständighet”, men säger inte att de krediter de själva genererar inte kan anses ha hög beständighet, förklarar Erik Pihl.

Ifrågasatt kolinlagring

I grunden tycker han att det är positivt att det kommer in nya aktörer som öppnar nya möjligheter för markägare. Inte minst eftersom det saknas politik för att ge andra incitament för skogsägare än att avverka. Ett grundläggande problem är dock att kortvariga åtgärder – 40 år av delvis avverkningspaus – anses kompensera för utsläpp som blir kvar i atmosfären i upp till 100 000 år.

Vad tycker du om Arbonics definition av kolrik skog?
– Kolrik skog verkar vara ett koncept, inte en definition av en speciell sorts skog. De skogar de utgår ifrån, mogna produktionsskogar, har ett högt kolinnehåll ovan jord jämfört med kalhyggen och ungskog, men inte jämfört med ur- och naturskogar eller skogar som under lång tid brukats naturnära. Det är kolupptaget snarare än kolförrådet som kan anses vara högt i denna typ av skogar. En annan sak är att reglerna uppmuntrar de som inte har skogsbruksplan att söka tillstånd för avverkning, det riskerar ju ge extra avverkningar för de som inte får lov att sälja krediter.

Att det är tillåtet att avverka upp till 20 procent under fem år – är det inte lite som att både äta kakan och ha den kvar?
– Med den typen av regler så kan effektiviteten av kolinlagringen ifrågasättas.

Många frågetecken

Erik ger som ett exempel en skogsmark med ett virkesförråd om 200 kubikmeter per hektar och en tillväxt på 8 kubikmeter per hektar, vilket är normal så kallad bonitet i Götaland – längre norrut är den bara ungefär 3 kubikmeter per hektar. 20 procents avverkning över 5 år innebär i det här exemplet från Götaland att hela tillväxten tas ner (8 kubikmeter per år i 5 år = 40 kubikmeter).

– Ett visst uttag kan ske som gallring och ändå ha kvar en rimlig ökningstakt i kolförrådet, men det behövs skog med mindre virkesförråd och hög bonitet för att det över huvud taget ska bli någon extra kolinlagring med det uttag som godkänns här.

Erik Pihl frågar sig också när och hur nyttan ska kvantifieras och följas upp och får skogsägaren pengarna i förväg?

– Om man om 40 år kommer på att markägaren avverkat det mesta av det kol som skulle lagras, vem ska hen betala tillbaka till? Det är inte säkert att det köpande företaget eller Arbonics ens finns om 40 år. Det är problematiskt när någon annan än staten tecknar så här långsiktiga avtal med markägare om vår natur.

Finns bättre metoder

EU håller på att utforma ett nytt ramverk, CRCF, för kolinlagring. De delegerade akterna förhandlas fram just nu.
– Det har hyfsat robusta regler, men verkar öppet för privat finansiering som kan bli problematiskt, berättar Erik Pihl.

I dagsläget rekommenderar han hellre att företag och privatpersoner ägnar sig åt klimatfinansiering (”contribution credit”) när man betalar för kolinlagring utan att hävda klimatkompensation.
– Helst bör incitamentssystem kombinera kolinlagring med bevarande av biologisk mångfald. Ett exempel är Naturarvet som bevarar värdefulla naturskogar utan att sälja kolkrediter.

Slutligen påpekar han att Arbonics samarbetar med Verra, som tidigare fått massiv kritik. En rapport från 2023 visade att 90 procent av den kompensation som har sålts inom programmet varit ”skräp” och till och med kan förvärra den globala uppvärmningen.