Kraftledningsgator och vägrenar kan ha stor betydelse för växter och pollinatörer
En ny studie från SLU konstaterar att kraftledningsgator och vägrenar förvisso kan ha lika många arter som ängs- och betesmarker, men de kan inte ersätta dessa naturtyper eftersom hotade arter fortfarande föredrar ängs- och betesmarker.
Kraftledningsgata i Östersund.
Det återstår bara en bråkdel av de ängs- och betesmarker som fanns i landet i början av 1900-talet. I dessa naturtyper finns väldigt många arter och en stor andel av dem är hotade. Det sägs ibland att vägkanter, järnvägsmiljöer och de områden som hålls öppna längs våra kraftledningar (infrastrukturmiljöer) kan fungera som komplement till ängs- och betesmarkerna eftersom det är ytor som sköts på ett liknande sätt – de röjs eller klipps någon gång årligen eller med några års mellanrum och kan därför gynna ungefär samma arter.
Nu har forskare från SLU jämfört naturtyperna och förekomsten av växter, fjärilar och humlor. De kom fram till att det fortfarande är oklart om de nya livsmiljöerna kan stödja arter som är kopplade till gräsmarker med högt naturvärde.
– Vi såg att både vägrenar och kraftledningsgator kan hysa lika många arter av växter, humlor och fjärilar som fina betesmarker, men det handlade delvis om andra arter. Arter som är specialister, och ofta hotade, saknades för det mesta i dessa nya miljöer, säger Juliana Dániel-Ferreira, postdoktor i ekologi på SLU, som ledde studien.
I kraftledningsgatan i Östersund på bilden ovan lever den starkt hotade violetta guldvingen.
Vad det beror på är lite oklart. Kanske behöver vissa arter specifika resurser som de inte kan hitta i infrastrukturmiljöerna eller så erbjuder dessa helt enkelt andra resurser. Fjärilsarter kopplade till skogar var till exempel vanligare i kraftledningsgatorna.
– Vi såg också att gräsmarker som är belägna i närheten av kraftledningsgator i genomsnitt hade fler växtarter jämfört med när det saknades en kraftledningsgata, vilket tyder på att dessa miljöer berikar landskapet med växtarter. Och även om tidigare studier har visat att växter som trivs i vägrenar brukar vara generalister, kan dessa miljöer vara avgörande för att livskraftiga populationer av dessa arter bevaras.
Infrastrukturmiljöerna är viktiga för många gräsmarksarter, men de hjälper bara en del av den biologiska mångfalden som hittas i traditionellt skötta gräsmarker (ängar och betesmarker). Att skydda och återställa dessa gräsmarker bör därför vara prioriterat för naturvården.
Vägkanter och kraftledningsgator kan dock vara viktiga livsmiljöer för många växter och insekter om de sköts på rätt sätt. Det gäller särskilt i landskap med ont om gräsmarker. Med större hänsyn till naturvård skulle infrastrukturmiljöerna kunna bli ännu bättre för faunan och floran och bli i klass med ängs- eller betesmarker, vilket Juliana Dániel Ferreira undersökte i sin doktorsavhandling.
– Därför borde bevarande och restaurering av betesmarker prioriteras av naturvården. Men vägrenar och kraftledningsgator kan ha stor betydelse för biologisk mångfald i blomfattiga landskap, där de är de enda resurser som finns kvar, säger Juliana.
Läs även
- Små förändringar kan göra skötsel av vägrenar till viktig naturvård
- Så anlägger du en äng
- Kan simulerade naturkatastrofer i kraftledningsgator gynna biologisk mångfald?
- Pris till vägkanternas eldsjäl
- Allt fler kommuner sköter ängar och vägkanter
- Vägkanter och kraftledningsgator kan göras artrika som betesmarker
Källor: SLU och Journal of Applied Ecology
