Köttätande svamp dödar med förgiftade klubbor
Att bjuda sina byten på "godisklubbor" med nervgas verkar vara ett framgångsrikt koncept.
Ostronmusslingen är en välspridd svamp som växer på träd i stora delar av världen, även här i Sverige. Nu har det publicerats en ny studie i Science Advances om hur den köttätande svampen dödar sina byten. Med hjälp av strukturer som liknar “slickepinnar”/godisklubbor på hyferna (svampens celltrådar) förgiftar ostronmusslingen sina bytesdjur med ett gift som paralyserar och dödar. Forskarna kallar det till och med “nervgas i slickepinne”-strategin.
Det är dock inte några stora djur som förgiftas. Svampen har riktat in sig på mikroskopiska nematoder/rundmaskar och har utvecklat ett ämne som stör cellmembranen hos bytet, vilket leder till snabb död för nematoderna. Inom några minuter har de avlidit när de kommer i kontakt med giftet.
Nematoder är väldigt vanliga i jordmånen världen över och Ars Technica berättar att ostronmusslingar inte är de enda svamparna som ger sig på dem. Algsvampar har till exempel utvecklat “jaktceller” som söker efter nematoder och tar sig in i dem via munnen eller analöppningen för att sedan attackera inre organ. Andra algsvampar skickar ut vad som påminner om harpuner för att långsamt spetsa nematoderna eller “halsband” som trycker sig in i nematoder som försöker krypa igenom dem. Ett dussintal svampar använder också något liknande snaror som stryper nematoder på under en sekund.
Att jaga nematoder är ett effektivt sätt för ostronmusslingen att få tag på näring eftersom trädlevande svampar har svårt att få tag på kväve. Dessutom fungerar gifterna som ett försvar mot de nematoder som äter av svamparna.
Även om ostronmusslingen är giftig för nematoder så är det en ansedd matsvamp för oss människor. Den säljs i många matvarubutiker under namnet ostronskivling, men kan även plockas vilt, exempelvis under vintern om det varit milt väder. Det går även att själv odla ostronmussling på färsk lövträdsved. Läs mer om det hos exempelvis Svampodlarna.
Källor: Science Advances och Ars Technica