Konstnären som skildrar fågelskådning
Peder Windings konstutställning Hållpunkter. Foto: Olof Åström
Peder Winding har fågelskådat intensivt sedan han var tio år gammal och sitter sedan hösten 2013 i styrelsen för fågelföreningen Club300. Han går också tredje året på Konstfack, där han skapar intressant konst som kretsar kring hans stora intresse för fågelskådning.
Fågelintresset väcktes av en väldigt specifik händelse. När Peder Winding var tio år gammal satt han hemma hos sin dåvarande bästis när två steglitser besökte fågelbordet utanför deras hus.
– Vi blev båda helt tagna av synen – han hade drömt om att se en steglits sen han var liten, jag visste knappt att arten existerade, minns Peder.
Därefter tog intresset snabbt över allt annat. Handbollen bortprioriterades och all ledig tid lades på fågelskådandet. Han har sedan dess engagerat sig inom Fältbiologerna, lokala fågelföreningar och ringmärkt på ett par olika platser. Sedan hösten 2013 sitter han dessutom i styrelsen för Club300. Vi är många som lärt oss mycket av Peders pedagogiska och vänliga förklaringar i fält.
När det gäller konsten är Peder Windings bakgrund fotografisk. Han har fotograferat nästan lika länge som han fågelskådat och efter att ha gått Gestaltande fotografi på Fotoskolan Gamleby läsåret 2012-2013 började han på kandidatprogrammet Konst på Konstfack. Nu går han tredje året och har gjort en kandidatutställning, kallad “hållpunkter”.
Verket består av upplysta, inramade texter på pappersfilm. Vid en första anblick är det svårt att förstå vad det handlar om. Det är som brottstycken av en kommunikation, ett upphackat försök att beskriva var något befinner sig. Senare i texten får den, åtminstone för naturvänner, troligen en ganska tydlig betydelse.
Peder Windings konstutställning Hållpunkter består av transkriberingar av vad som sägs i sällskap av fågelskådare. Foto: Olof Åström
Hur fick du idén till “hållpunkter”?
– En dag i slutet av maj 2014 var jag ute på ögruppen Röder i norra Stockholms skärgård tillsammans med vänner på jakt efter ovanliga eller intressanta fåglar. Mitt under den timmeslånga båtfärden tillbaka mot fastlandet går larmet om en orientseglare vid Kvismaren, utanför Örebro i Närke. Ingen av oss i båten har sett arten i Sverige och så snart vi är iland rullar vi västerut.
På plats i Kvismaren har inte fågeln synts till på ett par timmar men det dröjer inte länge innan den återupptäcks. Peder och hans medskådare ser och studerar orientseglaren fint och får ett nytt kryss i Sverigelistan. Ögonblicket när orientseglaren upptäcks och Peder försöker förklara för sina medskådare var den är spelar han in på sin mobil.
– Ett hetsigt referat där riktningar, landmärken, känslor blandas. Jag pratar fritt i en epifani över en art jag drömt om att få se och nu beskådar. I efterhand lyssnar jag om och om på inspelningen – det finns någonting lockande, intresserande. Genom att sedan transkribera inspelningen försöker jag lyfta den ur dess kontext.
Därefter fortsätter han samla in fler inspelningar från liknande tillfällen, både i arkivmaterial och nya inspelningar som Peder genomförde i fält.
– I hållpunkter presenteras autentiska transkriptioner tagna från fågelskådande men får tala till även de som inte är väl insatta i fågelskådandet och kan då få betydelser långt bortom de enskilda fåglarnas positioner. Om fågelskådarens direkta reaktion blir “vilken fågel refereras till i respektive text?” kan det rymmas fler frågeställningar i verket – vilket språk används i refererandet, vilket förhållande har den betraktande med den betraktade, hur förhåller en sig till sin omgivning, vilken subjektsposition intas?
Peder Windings konstutställning fanns att se på Konstfack i Stockholm i början av 2016. Foto: Olof Åström
Det är något poetiskt över texterna, trots att de är transkriberingar, eller vad tycker du?
– Texterna är flyktiga till sin karaktär – precis som fåglarna. Det poetiska är i högsta grad närvarande i texterna – men jag närmar mig texterna snarare som kortprosa eller lyrik. Urvalet av transkriptionerna har jag gjort med omsorg – jag har sökt avskalade, rena sekvenser utan hinder. Sekvenser som målar upp bilder, associationer.
Vad har du fått för reaktioner på din utställning?
– Att höra vad andra känner, tänker när de besöker ens utställning är otroligt givande och får en att vilja fortsätta arbeta. Associationer är alltid bundna till betraktarens egen position – men i fallet med denna utställning blev det ännu tydligare. Fågelskådande besökare sökte i första hand individuella fåglar och platser för att därefter närma sig det associativa, det kärleksfulla, fåglarnas flykt som en metafor. De besökare som inte var insatta i det specifika, fågelskådandet, associerade direkt till det mer abstrakta.
Vilka strukturer och företeelser inom fågelskådningen är det du tycker anknyter till annat i samhället? – Genom att jag står med ena benet i fågelskådningen och det andra i konstvärlden kan jag arbeta med utgångspunkter från respektive fält. Hur jag positionerar mig gentemot de två ”världarna” är ett centralt tema där jag har makten att välja min position och hitta min väg. Det finns många intressanta infallsvinklar att arbeta med konstnärligt inom fågelskådandet – många av de anknyter till bredare, grundliga frågor. Hur vi uppfattar vår omvärld, vår vilja till att skapa system för att förstå, hur vi kommunicerar – verbalt, icke-verbalt, visuellt, auditivt, hur vi relaterar till andra kroppar än våra egna, hur vi rör oss i relation till andra och annat.
Vad väntar härnäst för ditt konstnärskap?
– Just nu arbetar jag med ett projekt som kommer att visas på Konstfacks vårutställning – i vilket jag närmar mig ringmärkning från ett par frågeställningar. Mer säger jag inte i detta stadium – varmt välkomna till Konstfack 12-22 maj!
Läs mer om projektet på Pederwinding.com
