Anna Behm Masozera. Foto: WWF
Situationen för världens gorillor är komplicerad. Vår näst närmaste släkting, efter schimpanserna, visar å ena sidan en relativt positiv utveckling i Virungas nationalpark, men för andra populationer är läget katastrofalt. Det berättade Anna Behm Masozera, chef för International Gorilla Conservation Programme (IGCP) när hon besökte Sverige i veckan, inbjuden av Världsnaturfonden.
Anna Behm Masozera har bott i Kigali i Rwanda och varit engagerad i bergsgorillornas situation sedan 2003. Hon har kallats en nutidens Dian Fossey (legendarisk gorillaforskare som skrev ”De dimhöljda bergens gorillor”) och är chef för det stora gorillaprojektet International Gorilla Conservation Programme (IGCP). I veckan besökte hon Sverige och Världsnaturfonden som länge jobbat med att stödja arbetet med att rädda Afrikas gorillor, bland annat i nationalparken Virunga, som ligger i Rwanda, Uganda och Kongo-Kinshasa.
Det finns historiska kopplingar mellan Sverige och Virunga. Det är till viss del svenskars förtjänst att Virunga är en nationalpark idag. När ett team från riksmuseet åkte ner till området 1922 för att samla in skinn till museets samlingar upptäckte de hur otroligt rik naturen i skogen var. De rekommenderade belgarna att göra en nationalpark av skogen och så blev det. 1925 bildades Afrikas första nationalpark, bland annat för att skydda bergsgorillorna. Det är fortfarande ett av huvudmålen med nationalparken över 90 år senare.
Anna Behm Masozera är involverad i en utförlig räkning av världens kvarvarande gorillor. Räkningen ska inte vara klar förrän 2017, men redan nu finns det tydliga tendenser – för bergsgorillorna i nationalparken Virunga fortsätter det gå relativt bra och de förväntas ha ökat från de 480 individer som räknades år 2011. Ytterligare ungefär 400 bergsgorillor finns i Bwindiparken i Uganda.
För den population av gorillor som lever i Kongo-Kinshasa (östlig låglandsgorilla) är situationen däremot akut. På 1990-talet fanns det ungefär 17 000 individer. Idag återstår 3400-3800 individer i små isolerade populationer och de är hårt utsatta av flera olika hot.
Bergsgorillor. Foto: Martin Harvey / WWF
Bergsgorillorna i Virunga lyfts ofta fram som ett lyckat exempel på naturvård och det med all rätt. I det konflikttyngda området har gorillorna de senaste tio åren ökat i antal och de verkar sprida sig till ett allt större område. I höstas inträffade dessutom en babyboom i området. Samtidigt återstår hoten i den komplexa miljö som gorillorna har sitt hem.
– Även om alla jublar över att bergsgorillorna blir fler så är det fortfarande väldigt låga antal. Verkligheten är också betydligt mer komplicerad än vad folk ofta får höra. Jag hade velat dela med mig av alla lager i den här frågan – de politiska, vetenskapliga och mänskliga, men det är svårt att hinna med allt, berättar Anna Behm Masozera på Världsnaturfondens pressträff.
LÄS ÄVEN: • Babyboom för gorillorna i Virunga.
De 480 gorillorna som återstår i Virunga skulle få plats i en större biografsalong. Det är inte många och de ställs fortfarande inför hot, även om de just nu, i en period av relativt lugn och få konflikter, är någorlunda väl skyddade. Det hade dock kunnat gå riktigt illa för dem när trycket på att omvandla skogarna till jordbruksmark var som störst för ett tiotal år sedan. I området strax utanför Virungas nationalpark bor 1000 personer per kvadratkilometer (i Sverige bor i snitt 22/km2). Med ett sådant exploateringstryck var det tack vare att turismen började ge intäkter till lokalbefolkningen som gorillornas livsmiljöer räddades.
Idag tar Virunga emot 10 000-tals turister per år. Det är en av Rwandas viktigaste inkomstkällor och enbart gorillaturismen i Virunga finansierar alla andra nationalparker i landet. Dessutom har gorillorna nu blivit ett gemensamt samarbete mellan länderna Rwanda, Uganda och Kongo-Kinshasa som fört länderna närmare varandra.
Gorilla i Virungas nationalpark. Foto: Cai Tjeenk Willink via Wikimedia licenserad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons
Turismen är också en lösning som fungerar bra för gorillorna även om det är ett ständigt balanserande. Gorillorna i området är relativt vana vid att forskare studerar dem och därför gick det snabbt att vänja dem vid att det istället är turister som försiktigt rör sig i deras närhet. Att det nu är så pass enkelt att få se gorillorna gör dem till en populär turistattraktion och folk från hela världen besöker platsen. Intresset för området lär inte ha minskat med dokumentärfilmen Virunga, som 2014 visades i över 50 länder och som vi kallade “en av de bästa dokumentärfilmerna någonsin” i vår recension.
– Jag kan inte uttala mig tvärsäkert om det, men min uppfattning är att det kommer fler turister efter Virunga-filmen. Det är också mer stöd från hela världen för parken, vilket visar det lokala samhället att världen bryr sig om området, säger Anna Behm Masozera.
Turismen är dock inte helt riskfri. Gorillor är väldigt nära besläktade med människor och sjukdomar kan smitta mellan oss. Det finns också en viss oro för att gorillorna ska förändra sitt naturliga beteende, men det görs ständiga och noggranna kontroller enligt Anna Behm Masozera och hittills har varken beteendeförändringar eller sjukdomar varit något större problem.
Räkningen som genomförs vart femte år är inte bara för att få ett exakt antal. Den ger även mycket annan information så som hur gorillorna är spridda, kontroll av eventuella smittor och bakterier, identifiering av individer och hur dessa rör sig. Dessutom har man under de tre månader som den senaste räkningen pågått förstört 250 snaror, som egentligen är till för antiloper, men som även unga gorillor kan fastna i. Sist men inte minst är räkningen ett samarbete mellan hela tio olika institut, myndigheter, djurparker och organisationer vilket leder till att många engageras i arbetet. Gorillorna i Virunga sysselsätter väldigt många människor.
LÄS ÄVEN: • Inavel tycks gynna gorillorna i Virunga.
Det finns en förhoppning om att bergsgorillorna ska visa sig fortsätta öka när nästa räkning är klar 2017. Men för låglandsgorillorna i Kongo-Kinshasa är situationen akut. Av denna gorilla-art, östlig gorilla, av underarten grauers gorilla, återstår bara en femtedel av populationen sedan 90-talet. Kollapsen har framför allt orsakats av tjuvjakt och att de lever i ett område där det nu bor 10 000-tals människor som jobbar i den illegala gruvnäringen. Det är ett svårt område för naturorganisationer att jobba i och folk som bor i skogarna är fattiga. De skjuter det de ser i skogarna för att få i sig mat och det drabbar även gorillor. Andra hot mot gorillorna är klimatförändringar som skapar nya förutsättningar i deras livsmiljöer.
Allan Carlsson från WWF samtalar med Anna Behm Masozera. Foto: WWF
Att vända den negativa trenden för låglandsgorillorna är inte enkelt. I en så konfliktfylld och laglös miljö med högt exploateringstryck skulle det, enligt Allan Carlsson på Världsnaturfonden, krävas enorma investeringar för att skapa förutsättningar för gorillorna.
LÄS ÄVEN: • 140 parkvakter dödade i Virunga senaste åren.
Gorillornas situation i världen är därför fortsättningsvis väldigt osäker och hotad, samtidigt som Virunga visar att även det nästan omöjliga är möjligt.
De senaste årtiondena har naturturismen visat sig vara en möjlig räddning för världens gorillor. Många människor vill uppleva dessa nära släktingar och att döma av vittnesmål från de som stått öga mot öga med en gorilla i naturen ska det vara en väldigt speciell och stor upplevelse. Gorillor berör oss. För min del rann tårarna när jag tittade på den fantastiska dokumentären ”Virunga” och vid ett tillfälle när Anna Behm Masozera berättar om arbetet med gorillorna ser även hon ut att få tårar i ögonen.
– Det här arbetet är lika hjärtskärande som det är inspirerande, berättar hon efter att ha berömt alla som är engagerade i det vardagliga arbetet på plats.
Anna Behm Masozeras uppgift i Sverige är att berätta om projektet och se till att vi inte glömmer bort de sista gorillorna. Världens fortsatta stöd är viktigt för deras överlevnad. Tillbaka i Rwanda igen återupptar Anna Behm Masozera sitt fortlöpande arbete med att rädda gorillorna. Några av dem kan vara tillräckligt gamla för att minnas en annan eldsjäl som kämpade för deras överlevnad för drygt 30 år sedan – Dian Fossey.
LÄS ÄVEN: • Virunga – en av de bästa dokumentärfilmerna någonsin.
FAKTA OM GORILLOR
Det finns två olika arter av gorillor – västlig (latinskt namn Gorilla gorilla) och östlig gorilla (Gorilla berengei). Av den västliga gorillan finns det mellan 95 000 och 110 000 individer uppdelat i två underarter. Den klart vanligaste är västlig låglandsgorilla (Gorilla gorilla gorilla) som lever i Gabon och Republiken Kongo. Även om det återstår 94 500 – 110 000 av underarten är den hotad av tjuvjakt och ebola-viruset som slagit ut populationen i flera områden. Den andra underarten heter “cross river-gorilla” (Gorilla gorilla diehli) och det finns bara 260 individer kvar. De lever i bergsregnskogarna på gränsen mellan Nigeria och Kamerun.
Även de östliga gorillorna delas också upp i två underarter: bergsgorilla (Gorilla berengei berengei) och grauers gorilla/östlig låglandsgorilla (Gorilla berengei graueri). De förstnämnda är de som lever i Virunga och Bwindiparken. De ökar i antal, men det återstår bara 880 exemplar. Det kan jämföras med grauers gorilla som det finns ungefär 3400 – 3800 djur kvar av, men de har å andra sidan minskat från över 17 000 på 1990-talet.
Källa: Världsnaturfonden
