“Koltrastfeber” ledde till hyllningsbok

Sveriges troligen mest omtyckta fågel har nu fått en rejäl bok. En personlig skildring av nationalfågelns år blandas med en genomgång av koltrastens roll i litteraturen. “Koltrasten – Sveriges nationalfågel” är skriven av författaren Clas Thor och har bilder av fotografen Torbjörn Arvidson.

Koltrasten var länge en skygg skogsfågel, men har följt människans urbanisering och är nu en av de vanligaste arterna i våra städer. Den har också blivit allt populärare och har två gånger röstats fram till Sveriges nationalfågel.

I Clas Thors nya bok går han på djupet med den älskade fågeln och presenterar koltrasten både ur personliga vinklar och tar också upp hur den blivit omskriven i litteraturen genom århundradena.

Är det något som överraskat dig när du plöjt igenom sådana enorma mängder litteratur om koltrasten?
– Just att det fanns så mycket att leta fram om arten, både i Sverige och ute i Europa, svarar Clas Thor. Det hade jag inte trott när jag började leta för ett par år sedan. Antalet böcker om enbart arten är dock inte så många. Det överraskande har annars varit hur många som lagt in arten, i dikter och romaner, inte minst svenska författare som suttit eller sitter i Svenska Akademien. Jag har hittat närmare 20 som gjort det, från Albert Theodor Gellerstedt och framåt, exempelvis Sten Selander, Artur Lundkvist, Gunnar Ekelöf, Kerstin Ekman och Jila Mossaed.

Du verkar ha levt med koltrastar omkring dig både fysiskt och mentalt i litteraturen under ett års tid. Hur har det varit?
– När jag började skriva noteringar från Trastgatan i Örebro, dit jag flyttade 2018, tänkte jag mig först en mindre årsdagbok med noteringar kring fågeln i trädgården. Ämnet vidgade sig dock snabbt, och jag drabbades av “koltrastfeber”.

Först gick han igenom sitt eget bibliotek för att hitta allt han kunde hitta om koltrastar. Sedan tog han sökandet ut på nätet och frågade både vänner och bekanta. Efterforskningen skildras också i boken. En “stor lycka” var att ha tillgång till den legendariska fågelskildraren Erik Rosenbergs bibliotek som finns kvar i Örebro.

Clas sambo Astrid Lindén är bibliotekarie och kunde ge en rad tips, likaså poeten Arne Johnsson som bidrog med både en egen diktsvit och tolkningar av ett par “koltrastklassiker”.
– Han jobbade under en tid med att gå igenom och gallra lyriken i Karlskogas rika bibliotek och inga böcker fick skickas iväg förrän de passerat hans “koltrastblick”.

Hur har det varit att följa framför allt en specifik art under ett års tid?
– Som observatör i fågelvärlden har det varit speciellt. Det skärper sinnet och observationsförmågan – och växelverkan mellan läsandet och observationerna från fönstret eller utomhus, från Trastgatan i Örebro ut i Europa har varit en stor lycka och gett mig fördjupad kunskap om ornitologi, ur många perspektiv.

Vad betyder koltrasten för dig personligen?
– Den för med sig upplevelser under en stor del av året. Om våren när den intar trädkronorna och börja sjunga, om hösten när den lockas av äppelträden i trädgården, och vintern med kontrasten mellan den svarta dräkten och den vita snön. Den är också viktig på resor, som bland annat musikalisk ledsagare, något jag berättar om i boken, från vandringar genom Örebro, Stockholm, Berlin, Oxford och på Irland.

Varför tror du att koltrasten är så vanligt förekommande i litteraturen, konsten och musiken?
– Utseendet, sången, beteendet spelar in. Den tyske sångsamlaren och kompositören Heinz Tiessen skrev i “Musik der Natur” (1953) att “Koltrasten är, med mänskliga mått mätt utifrån melodi, harmoni och rytmik, den musikaliskt mest högststående fågeln i Mellaneuropa”. Också glädjen att få se och följa fågeln har stor betydelse, för så många. När jag frågat om ”vilket förhållande har du till koltrastar” blir människor glada och berättar gärna om ”min” eller ”mina trastar” som de har i trädgården eller möter på vandringar. De författare jag kontakt om möjligheten att få med dem i boken har alla varit både uppskattande och tacksamma att kunna finnas med i ”koltrastbibeln”. Sedan finns det så mycket att berätta om den en gång så skygga och ofta jagade skogsfågeln som blivit allt mer ”stassare” och glädjespridare, både som kär vårsångare och vintergäst vid fågelborden.

Du har med en hel del dikter om koltrasten i boken – har du någon favorit?
– Harry Martinsons “Striden för livet” från Tuvor (1973), om hur i naturen “striden för livet och friden i aftonen mötas i solnedgången” där ”koltrasten håller ett vackert tal om vapenstillestånd”.

Vad betyder koltrasten för dig personligen?
– Den för med sig upplevelser under en stor del av året. Om våren när den intar trädkronorna och börja sjunga, om hösten när den lockas av äppelträden i trädgården, och vintern med kontrasten mellan den svarta dräkten och den vita snön. Den är också viktig på resor, som bland annat musikalisk ledsagare, något jag berättar om i boken, från vandringar genom Örebro, Stockholm, Berlin, Oxford och på Irland.

“Koltrasten – Sveriges nationalfågel” finns ute nu.