”Katastrofal” förlust av sjögräsängar
Enligt en ny studie från Storbritannien har landet förlorat ungefär 90 procent av de ålgräsängar som tidigare fanns längs kusten. Ålgräsängar är väldigt viktiga som barnkammare och livsmiljöer och fiskar och annat marint liv och lagrar dessutom stora mängder kol.
Det är bara under de senaste 100-200 åren som ungefär 90 procent av ålgräsängarna försvunnit och 40 procent av förlusten har skett bara sedan 1980-talet. Forskarna kallar nedgången för “katastrofal” och pekar ut föroreningar från industrier, gruvor och jordbruk, bottentrålning av fiskeindustrin och utbyggnader längs kusterna som orsaker. I dagsläget återfinns bara ungefär 8 500 hektar ålgräsängar längs Storbritanniens kust.
Även i Sverige och resten av världen
På svenska västkusten har sjögräsängarna också minskat kraftigt – med upp till 80 procent och forskning har visat att de drabbas hårt av bland annat bryggor och båtar. Varje år förloras 7 procent av sjögräsytan i världen. Det motsvarar två fotbollsplaner i timmen.
Det är inte bara en stor förlust för de marina ekosystemen utan också för klimatet. Ålgräsängarna enbart runt Storbritannien lagrade troligen 11,5 megaton kol. Studier har också visat att de lagrar kol 35 gånger snabbare än tropiska regnskogar. De täcker bara 0,1 procent av haven globalt sätt, men står för 10 procent av kollagringen. Dessutom rymmer de 40 gånger så mycket liv som bar havsbotten.
– Sjögräs är de mest fantastiska livsmiljöer som ingen har hört talas om. Om de lämnas ostörda kan sjögräsmarker leva i tusentals år och fungera som permanent kollagring. Sjögräsängar kan återhämta sig om det tillåts så det finns obegränsade möjligheter att återuppbygga dem, säger Alix Green vid University College London, som ledde studien.
Medförfattaren Peter Jones (UCL Geography) berättar om vikten av att agera:
– Nästa årtionde är avgörande för att ta itu med de relaterade kriserna med förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar. Restaurering av sjögräsängar skulle vara ett viktigt bidrag till detta. Det skulle behöva inkludera begränsningar för att minska skada från båtankare, begränsningar av skadliga fiskemetoder och minskning av föroreningar längs kusten, inklusive i marina skyddade områden.
Källor: Frontiers in Plant Science, University College London och The Guardian