Gulliga och vackra invasiva arter är svårare att bekämpa

Invasiva arter är ett stort problem mot den biologiska mångfalden. Nu visar ny forskning att invasiva arter som allmänheten anser är gulliga eller vackra är svårare att bekämpa. De ses inte som ett lika stort problem och motståndet mot bekämpningen är större.

Människan för med sig arter till nya platser både medvetet och omedvetet och det kan innebära att inhemska arter konkurreras ut och i värsta fall utrotas. Ett internationellt forskarteam, lett av Biology Centre of the Czech Academy of Sciences och Leibniz-Institute of Freshwater Ecology and Inland Fisheries (IGB), har undersökt hur “karisma” påverkar hanteringen av invasiva arter.

De kom fram till att hotet är större från arter som anses vackra eller söta. Dels för att människan är mer benägen att föra in sådana arter, oavsett om det är växter, akvariedjur eller som husdjur. Men dessutom är allmänhetens motstånd större mot att bekämpa karismatiska djur och växter.

– Denna aspekt är särskilt viktig vid planering och genomförande av skötselåtgärder. Konflikter, särskilt om karismatiska arter, kan uppstå till följd av de uppenbart oförenliga etiska perspektiven mellan dem som prioriterar skydd av ekosystemet eller bevarande av inhemska arter och de som är oroliga för den invasiva artens välfärd, säger Ivan Jaric, huvudförfattare till rapporten och forskare vid Biology Centre of the Czech Academy of Sciences.

Röd ekorre ska skyddas mot grå ekorre
I Italien är det till exempel svårt att få med allmänheten på att bekämpa den Nordamerikanska arten grå ekorren, som sprider sig allt mer i Europa. Arten, som introducerats till vår världsdel av människor, hotar att konkurrera ut den inhemska röda ekorren som nu har det svårt i bland annat Italien och Storbritannien. Den grå ekorren anses söt och är populär och därmed möter bekämpningen motstånd.

– Vi gjorde flera beräkningsmodeller som visade att om vi tog bort populationen av grå ekorrar från Milan-området så skulle det försena invasionen av de centrala alperna med minst 100 år. Vi möter fortfarande stort motstånd för att vi kontrollerar grå ekorrar, men att genomföra nya begränsningar kan göra stor skillnad, sa Piero Genovesi, chef för Italiens motsvarighet till Naturvårdsverket, i en intervju med The Guardian 2015 angående nya regler för invasiva arter som sedan dess införts.

Östlig gråekorre finns än så länge bara i djurparker i Sverige, men det är en av de arter som Naturvårdsverket och Artportalen anser utgör ett stort hot mot vår inhemska fauna. Den anses kunna konkurrera ut vår inhemska röda ekorre, överföra sjukdomar, äta fågelägg och fågelungar, förstöra träd och ta bort bark.

I Skottland har forskare kommit fram till en annan möjlig lösning för röd ekorre – mård. De upptäckte att i områden med mycket mård minskar populationen av grå ekorrar medan det blir fler röda ekorrar. I vissa områden i Skottland finns det tre eller fyra mårdar per kvadratkilometer och nästan inga gråa ekorrar, men däremot gott om röda ekorrar. Prover från mårdarnas avföring har också avslöjat att de äter många gråa ekorrar, men sällan tar deras röda släktingar. Dessutom verkar gråa ekorrar störas mer av mårdarnas närvaro och lyckas inte föröka sig i samma utsträckning med rovdjuret i samma område.

Läs även:
• Tolv nya arter anses vara invasiva
• Hundratals kartlagda arter utgör risk för biologisk mångfald i Sverige
• Invasiv ekorre upptäckt i Sverige
• Tio trädgårdsväxter som kan hota biologisk mångfald
• Hotade ekorrar får egen ö och kan räddas av rovdjur

Källor: Forschungsverbund Berlin och Frontiers in Ecology and the Environment