Tönn strax efter att han fått sin nya sändare. Foto: Madis Leivits
Den större skrikörnen Tönns liv har under många år kunnat följas av fågelskådare online via en sändare på hans rygg. Våren 2014 försvann plötsligt signalen. Efter över två års tystnad kan man nu följa Tönns rörelser igen. Vi har pratat med personerna bakom projektet om vad som hänt och vad man lärt sig.
2008, när Tönn fortfarande var en unge i Estland, försågs han med en sändare. Sedan dess har han kunnat följas på webbplatsen 5Dvision, som uppdaterades en gång per dygn. För det mesta höll han sig söder om Östersjön, men vid några tillfällen 2010, 2011 och 2013 orsakade han uppståndelse när han flög in över Danmark, Finland, Norge och Sverige. Sommaren 2013 gjorde han en lång tur i Sverige och rörde sig bland annat i Norrland, Uppland, Västmanland, ner till Skåne och sedan vände norrut igen.
Våren 2014 slutade plötsligt sändaren fungera och under de kommande åren fick projektledarna ofta frågor om de visste var Tönn befann sig och fågelskådare mejlade för att höra hur det gick för den kända större skrikörnen och om Tönn över huvud taget levde.
Det skulle dröja två år innan Tönn återfanns, den 30 april 2016. Då upptäcktes han i Spanien på en känd övervintringslokal för större skrikörnar. Under de kommande månaderna lyckades man konstatera att Tönn fick en unge tillsammans med en partner, troligtvis för första gången. Det är förvånande sent de inblandade i projektet, men å andra sidan är det inte mycket som är känt om större skrikörnar.
Tönn när han fångades in den 8 september 2016. Foto: Urmas Sellis
Urmas Sellis har arbetat med örnar och svarta storkar sedan 80-talet och är just nu framför allt involverad i att jobba med sändare och webbkameror i olika övervaknings- och utbildningsprojekt. Han har följt Tönns liv på nära håll i många år.
Vad har ni lärt er av Tönn och hans sändare?
– Så vitt vi vet är Tönn den första större skrikörnen som man kunnat följa från att han var en unge till att han häckat. I den lilla populationen av större skrikörn i våra trakter finns det fler honor än hannar, så Tönn är verkligen ett sällsynt exemplar att följa. Att han inte började häcka förrän han var 8 år var oväntat, men det kan vara normalt för arten.
Enligt Urmas Sellis visade Tönn även att om en sändare placeras korrekt, försiktigt och inte väger för mycket så är de inte skadliga för örnarna.
Har något förvånat er i hur Tönn rört sig?
– Vi blev förvånade över att upptäcka riktningen på hans första flytt och även vilket övervintringsområde han valde i Spanien, El Hondo-våtmarken. Vi var också lite oroliga över att han gärna spenderade somrarna i Sverige och Norge eftersom där troligen bara finns kungsörnar som potentiella partners, men det verkar bara bero på en lång uppväxttid.
Efter två års tid när sändaren inte gav några signaler lyckades ni fånga Tönn igen och förse honom med en ny sändare. Hur gick det till?
– Vi provade flera olika metoder, ganska sent i början av september. Vi hade inte mycket tid på oss, men lyckades med hjälp av lockbete och nät. Efter att han identifierats försågs Tönn också med en ny, lättare sändare.
Så vitt man vet återvänder gärna större skrikörnar till tidigare års häckningsplatser, men de verkar bete sig väldigt olika under vintern. Tönns föräldrar har sedan lång tid tillbaka häckat i samma område, men inte på samma plats där Tönn kläcktes. Tönns mor, Iti, har också en sändare och hon övervintrar 3000 kilometer längre österut jämfört med Tönn, medan den större skrikörnen Sander för närvarande befinner sig i Sudan i Afrika.
Det återstår att se hur Tönn gör nästa år. Kommer han ta en sväng upp i Norden igen, eller nöja sig med att ta sig från Spanien till sin första häckningsplats? När detta skrivs befinner han sig i Frankrike, troligen åter på väg mot Spanien. Hans nionde kalenderår kan nu återigen följas på en karta online och har vi tur kommer vi kunna följa honom i många år till.
– Förhoppningsvis kommer Tönn leva länge än. Han har klarat de farligaste åren och verkar redan vara en erfaren resenär. Det finns dock inte så mycket data om hur länge större skrikörnar lever, avslutar Urmas Sellis.
