En av skaparna bakom den prisbelönta boken “Skogsträdgården” är tillbaka med en ny bok – om att odla nötter i Sverige.
Omslaget till “Nötodlarens handbok” av Philipp Weiss
Att det går att odla nötter i Sverige är såklart ingen nyhet. Åk till exempel runt i byar på Öland så kommer du hitta gamla valnötsträd som sedan länge varit ett viktigt och lyxigt tillskott till kosten. Det fanns till och med en helgdag – nötplockardagen – dedikerad till hasselnötter på Öland och på 1500- och 1600-talet exporterades det hasselnötter från Sverige till andra länder i Europa. Med tanke på att hasseln troligen var ett av de tidigaste träden att etablera sig i Norden efter senaste istiden kan man tänka sig att det ätits hasselnötter här under väldigt lång tid.
Men även om det inte är någon nyhet med nötodling så verkar det inte slagit igenom varken privat eller kommersiellt i modern tid. Kanske kan det bli ändring på det med Philip Weiss nya bok “Nötodlarens handbok”. Här går han på djupet med ungefär 50 olika nötträd och ännu fler sorter och underarter. Hassel, valnöt och kastanj såklart, men även mandel och mindre kända exempel som nöttall, pimpernötter, sjönöt och brödgran. Varje träd presenteras med utförliga beskrivningar, råd om skörd, lagring, skötsel, förökning och eventuella sjukdomar. Precis som i Philipp Weiss utmärkta bok “Skogsträdgården” är det en imponerande mängd intressant information som finns med. Både för den som bara vill ha råd vid planteringen av ett träd och för den som vill lära sig allt om nötodling. Det blir inte lätt för någon annan författare att skriva en bok om nötodling efter den här.
“Nötodlingens handbok” är rikt illustrerat med både bilder och teckningar som underlättar förståelsen för det som beskrivs i texterna. Jag hade dock önskat fler “porträttbilder” på träden som är omskrivna för att få en bättre känsla för hur de ser ut och det tror jag även fler trädgårdsägare skulle uppskattat.
Uppslag ur “Nötodlarens handbok”.
I slutet av boken, efter tips om hur man förökar träden finns även recept och det intressanta kapitlet “Det ätliga landskapet”. Här tar Philip Weiss upp de där aspekterna om den svenska jordbruksproduktionen som det talas alldeles för lite om. Hur beroende det industriella jordbruket är av importerade fossila bränslen, bekämpningsmedel och konstgödsel och hur det dessutom orsakar enorma utsläpp, övergöder Östersjön, drabbar den biologiska mångfalden och är känsligt för ett snabbt förändrat klimat.
Huruvida nötodling är lösningen på det ohållbara jordbruket återstår att se, men det är åtminstone ett effektivt sätt att producera energirik mat. Philip Weiss har räknat ut att det skulle räcka med en hasselbuske och ett halvt valnötsträd för att täcka en persons halva, årliga fettbehov. “Potentialen för att ersätta en del av kalorierna vi får i oss idag med kalorier från nötträd (…) är enorm” skriver han.
Det fina med nötter är att privatpersoner inte behöva vänta på att jordbruket ställer om. Har du tillgång till en trädgård är du bara några år från att bli självförsörjande på nötter som kan användas i all möjlig matlagning och bakverk. Till glädje för bland annat din plånbok, din hälsa, klimatet, den biologiska mångfalden och livsmedelssäkerheten. Kanske kan vi hoppas att vi åter firar nötplockardagen i Sverige om några år?
Transparens: Natursidan fick ett exemplar av boken av författaren.
