Jättebläckfisk-boom i världshaven
Världens största mollusk, jättebläckfisken (släkte: Architeuthis), har genom århundraden varit en zoologisk fascination och verkat som en påminnelse om att vi fortfarande vet förhållandevis lite om vad som döljer sig i världshaven. Mycket lite är känt om jättebläckfisken annat än att den kan bli minst 13 meter lång och är en predator som livnärar sig på fisk och andra bläckfiskar. Släktet förekommer i alla stora oceaner men på stora djup vilket gör iakttagelser av dem är ytterst sällsynta. Fram tills den 7 januari 2013 (TED.com) hade ingen människa sett en jättebläckfisk i dess naturliga miljö och all kunskap om varelsen var härledd från strandade och/eller döende exemplar. Sedan denna betydelsefulla observation har forskarnas intresse fått nytt liv och vi kommer allt närmare en förståelse av detta fantastiska djur.
Släktet Architeuthis är dåligt kartlagt och ses ibland uppdelat i skilda åtta arter, utspridda över världen. Men genom en nyligen utförd DNA-analys har man nu kommit ett steg närmare att förstå släktets fylogeni (hypotes om släktskap). Biologen Thomas Gilbert från naturhistoriska muséet i Köpenhamn ville utreda dynamiken i de tillsynes skilda populationerna genom att undersöka DNA hos 43 strandade exemplar från hela jordklotet. Resultatet var häpnadsväckande då den genetiska variationen var mycket låg mellan proverna vilket pekar på att alla undersökte exemplar kom från samma population och alltså utgjorde en enda art. Flertalet teorier har formats kring resultatet men den mest troliga är enligt Thomas Gilbert att vår moderna valjakt har decimerat artens naturliga fiende, kaskeloten, vilket har gett upphov till en jättebläckfisk-boom i världshaven. En kraftig tillväxt av arten innebär att den genetiska variationen minskar i takt med att interaktioner mellan populationer ökar.
Som stöd för denna teori har liknande tillväxt påträffats hos andra bläckfiskarter, såsom humboldtbläckfisken (Dosidicus gigas), där den expansiva fiskeindustri eliminerar rovdjur som annars håller arten i schack.
I slutändan har detta resultat väckt flera frågor än svar men upptäckten har banat väg för ny forskning som med tiden kan den leda till viktig kunskap om en mycket gåtfull art.
Källa: Sciencemag.org, news.discovery.com, TED.com
